Storken till Flygvapnet
Den 21 juni 1938 demonstrerade dåvarande kaptenen Björn Bjuggren den första av två nyinköpta Fi 156C-1 på Bromma flygplats. Närvarande var förutom pressfolk försvarsstabschefen general Thörnell, arméchefen general Sylvan och flyggeneralerna Friis och Örnberg. Entusiasmen inför Flygvapnets nyförvärv var enorm. Bjuggrens korta starter och landningar samt flygplanets extremt långsamma förbiflygning utlöste både applåder och skratt.
Sverige var ett av de första land utanför Tyskland som fick tillstånd att köpa Storken. Två exemplar beställdes 1938 och båda leveransflögs från Kassel till Bromma i juni 1938. Det första planet flögs hem av Björn Bjuggren på sju timmar inberäknat ett timslångt uppehåll i Bremen. Planet anlände till Bromma den 20 juni. Det andra exemplaret leveransflögs av Nils Söderberg den 21 juni. Planen erhöll beteckningen P 4 med nummer 803 och 804. De baserades vid F 3 Malmen för att delta i utprovningsverksamhet främst vid Skillingaryd för artillerieldledning.
Redan ett par år tidigare genomfördes vid artilleriets skjutskola på Skillingaryd omfattande prov med autogiro för direkt eldledning. Tidigare hade vätgasballonger med observationskorg använts av eldledaren.
Den fortsatta utprovningen av P 4 visade på flygplanstypens vida användningsområde och redan 1939 beställde flygvapnet ytterligare sex flygplan av typen Fi 156 C i Tyskland. Dessa levererades i demonterat skick till CVM där hopmonteringen skedde under januari och april 1940. Troligen ändrades beställningen från åtta till sex flygplan eftersom den första beställningen av hopmontering vid CVM, daterad 20 januari 1940, avsåg åtta flygplan.
De sex Storkarna fick beteckningen S 14A samtidigt som P 4 fick beteckningen S 14. Samtliga åtta plan fick nu nummer 3801-3808 där 3803 och 3804 var de tidigare 803 och 804.
Rommels Storkar till Sverige
Den 7 juni 1941 beställdes ytterligare tolv Fi 156 till ett beräknat pris av 1.210.000 kronor. Många och långa förhandlingar mellan Tyskland och Sverige försenade leveransen. Tyskland sökte koppla nästan all handel med Sverige med avtal om utbytesleveranser av kullager. I en hemlig skrivelse till den tyska Generalstaben daterad den 7 mars 1943 presenteras en önskelista över krigsmateriel till det svenska flygvapnet. Listan upptar tolv flygplan Fi 156, två flygplan FW 58, 70 motorer typ DB 605B kompletta med VDM propelleromställningsmekanism, 97 motorer typ Twin Wasp samt 50 propellrar typ VDM 9.12146 V-1.
I en redogörelse från tyska sändebudet i Stockholm daterat den 5 maj 1943 bifogas ett protokoll undertecknat av Gunnar Hägglöf (4 maj 1943) med åtta olika poster till ett värde av totalt mellan 10.012.520 och 11.124.520 RM. Bland dessa poster återfinnes bland annat tolv Fi 156 samt två FW 58. Beträffande Fi 156 anmärker Hägglöf att dessa redan beställts av Flygvapnet och att priset beräknas till 660.120 RM. Leveransen kan ske med två flygplan per månad från juni till november 1943. Avslutningsvis förbinder sig Sverige att till Tyskland leverera legeringar, aluminium samt andra råvaror motsvarande volymen ingående i mottagna leveranser av flygplan och motorer. Tyskland kommer under 1943 att i Sverige beställa kullager (precisionslager) till motsvarande värde av den materiel som sänds till Sverige.
Till följd av Rommels motgångar i Afrika-fälttåget kunde ett antal Fi 156Ca-3 tillverkade vid Mráz reserveras för leverans till Sverige. Åtta plan godkännes i flygvapnet under juli 1943 och ytterligare två under september.
I samband med exporten till Sverige försågs planen med civila tyska registreringar som D-EXWT, D-EXWU, D-EXWY och D-EYWB.
Om den dramatiska hämtningen av den andra omgången Storkar i Tyskland berättar Gösta Ström:
Chef för hämtningen var dåvarande flottiljingenjören vid F 1, O Sefeldt, och förutom jag deltog dåvarande fänriken Gunnar Knutsson F 3 och äldrekadetten Gösta Norrbohm F 3, sedermera C F 3 samt flygtekniker Källstrand.
Vi startade från Bulltofta – troligen den 26 juli – och flögs över till Kastrup, varifrån vi fortsatte med tåg till Rostock via Gedser – Warnemünde. I Rostock installerade vi oss på ”Rostocker Hof”, ett gammalt fint hotell. Eftersom flygplanen förvarades på Warnemündes flygplats åkte vi över dit med tåget de närmast följande dagarna för att besiktiga och kontrollflyga flygplanen.
Den 29 juli på morgonen gick det förlarm och efter en stund flyglarm medan vi befann oss på tåget under ingång till Warnemündes järnvägsstation. Strax efter det att luftvärnsartilleriet vid Heinkelfabriken utanför Warnemünde öppnat eld och dimma spritts utefter banvallen började bomber detonera i närheten av järnvägen2), tåget spårade ur och vår vagn vräktes omkull och blev liggande på sidan. Efter en kort stund kunde vi konstatera att såväl Sefeldt som jag skadats – Sefeldt i båda armarna och jag i huvudet och axeln. Efter behandling och omläggning på hjälpförbandsplats och lasarett kunde vi återvända till Rostocker Hof mot kvällen.
Nästföljande dag – om jag inte minns fel – startade vi med våra fyra S 14 från Warnemünde och flög hem till Sverige. Under tiden hade ytterligare en förare hämtats från Sverige för att flyga hem det flygplan som Sefeldt skulle ha flugit.
Den första omgången Storkar hämtades i Warnmünde den 9 juli 1943 av kontrollingenjör Lars Larsson, löjtnant Myrén, fänrik Werner, sergant Lundberg, löjtnat Sefeldt samt mekaniker överfurir Ånell. Vid avtvättning av de tyska beteckningarna visade det sig att flygplanen var felmärkta. Sålunda förekom kronmärkena även på vingarnas ovansida. Kronmärkena saknade dessutom gul kant. Registreringsnumren var dessutom felplacerade. Eftersom ändring av märkning ej kunde ske i Warnemünde fick denna ske efter hemkomsten genom F 3 försorg. Flygförvaltningens representant genomgick med Fieselers representanter hur märkningen skulle ske och man lovade att för återstoden av plan skulle bestämmelserna iakttagas.
I flygvapnet betecknades de nya planen S 14B med nummer 3809-3820 och placerades liksom tidigare exemplar vid F 3 Malmen.
Nödlandarna till Flygvapnet
Under tiden mars fram till krigsslutet i maj 1945 nödlandade tjugo Fi 156 i södra Sverige. I avvaktan på krigsslutet internerades flygplanen. Genom AB Industridiesel erbjöds Flygvapnets materielavdelning i en offert daterad 19 april 1945 att köpa nio Fi 156 till ett pris av 180.000 kronor. Leverans skulle ske efter UD:s frigivande av maskinerna. UD kunde inte frige planen och affären blev aldrig av. Efter krigsslutet beslöts att i enlighet med stillståndsavtalet skulle sex Fi 156 utlämnas till Sovjet. Fyra av dessa plan flögs via Åbo till Sovjet i augusti 1945 medan två brändes på ryssarnas anmodan.
Fjorton Storkar fanns nu kvar i Sverige och dessa magasinerades vid F 17. Under 1948/49 iordningställdes sex plan vid CVM som S 14B med nummer 3821-3826. Reservdelar togs från återstående åtta plan som redan skrotats under 1946/47.
Långlivade Storkar
S 14 fanns i tjänst inom flygvapnet ända fram till 1960 då de sista kasserades. Från 1947 placerades några plan vid F 11 och från 1948 vid F 21 som spaningsplan. Dessutom fanns enstaka exemplar i tjänst vid F 6, F 8, F 9, F 12 och F 17.
Under föråret 1961 sålde Ostermans Aero AB sex S 14 till Österrike och Tyskland. Planen levererades per järnväg under februari-mars 1961:
3809 D-EKLU – 3812 OE-ADR – 3819 OE-ADS – 3822 OE-ADT – 3823 OE-ADU – 3824 D-EKLA
Flygförvaltningen sålde tio flygplan direkt under våren 1961. Åtta flygplan såldes för 48.000 kronor inklusive reservdelar (troligen utgörande två plan).
S 14-beståndet inom FV 1940-07-01–1960-07-01
| Flj | 1940 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| F 3 | 8 | 7 | 7 | 19 | 18 | 17 | 16 | 8 | 7 | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – |
| F 6 | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | 1 |
| F 8 | – | – | – | – | – | – | – | – | 1 | 1 | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – |
| F 9 | – | – | – | – | – | – | – | – | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| F 11 | – | – | – | – | – | – | – | 5 | 5 | 13 | 14 | 13 | 11 | 11 | 11 | 11 | 10 | 10 | 10 | 10 | 9 |
| F 12 | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| F 17 | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
| F 21 | – | – | – | – | – | – | – | – | 1 | 5 | 5 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 2 |
| Tot | 8 | 7 | 7 | 19 | 18 | 17 | 16 | 13 | 15 | 20 | 21 | 20 | 19 | 19 | 19 | 19 | 18 | 18 | 17 | 17 | 16 |
Bevarade Fieseler Fi 156
| Land | Plats | Typ | W.Nr | Anm |
|---|---|---|---|---|
| Belgien | Flygmuséet Brüssel | Fi 156C | 5503 | KR+QX. Nr 3822. OE-ADT. |
| England | Historic Aircraft Museum Southend-On-Sea | Fi 156C-3 | 110 064 | Nr 3812. OE-ADR. D-EKMU. Överförd till Weeks Air Museum, Florida. Se USA nedan. |
| Finland | Raxskala | Fi 156 | 2430 | ST-112. OH-FSV. |
| Frankrike | Musée de L’Air Paris | MS 500 | – | – |
| Holland | Gilze-Rijen | Fi 156 | – | D-EDEC. I-FACC. (Eventuellt det fpl med vilket Mussolini undsattes) |
| Schweiz | Transportmuséet Lusern | Fi 156C | – | CN+EL. A-97. |
| Sverige | Flygmuséet Malmen | Fi 156C | – | – |
| Syd-Afrika | Dunnotar, Transvaal | Fi 156C | – | VD+TD. AM99. |
| Tjeckoslovakien | Militärmuséet Prag | Fi 156 | – | K-65 |
| Tyskland | Technik Museum Speyer, Crailsheim. | Fi 156C-3 | 110 254 | Nr 3819. OE-ADS. |
| Tyskland | Technikmuseum Speyer. | Fi 156C-3/Trop | 5440 | Nr 3825. PP+QA. D-EBGY. |
| Tyskland | Museum für Verkehr und Technik, Berlin. | Fi 156C-3 | 110 062 | Nr 3810. OE-ADX. D-ENTE. D-EXWU. |
| Tyskland | Deutsches Meseum Munchen | Fi 156C-3 | 4299 | F.d. HB-ARU. A-96. |
| Tyskland | Museum Fredericianum, Kassel. | Fi 156C-3 | 110 061 | Nr 3809. D-EKLU. |
| Tyskland | Technikmuseum Speyer | Fi 156C-3 | 4370 | Nr 3805. D-EGBY. D-EZZZ? |
| USA | The National Air And Space Museum | Fi 156 | – | Sammansatt av flera olika tidigare till Österrike sålda fpl. |
| USA | Weeks Air Museum, Florida. | Fi 156C-3 | 110 064 | Nr 3812. OE-ADR. D-EKMU. OBS, den S 14 som finns på Flygvapenmuseum anges också som 3812. Se England ovan. |
| USA | USAF Museum, Dayton, Ohio | Fi 156C-3 | 4389 | Nr 3808. D-EBOY. N156SV. |
| Österrike | Heeresgeschichtliches Museum, Wien. | Fi 156C-3 | 110 253 | Nr 3818. OE-ADO. D-ENPE. |
Källor:
KONTAKT nr 57, juni 1982:
– Sammanställd under ledning av Bo Widfeldt.
– Fotograf ej angiven för visa bilder i originalartikeln…
– Tabellen ”Bevarade…” är kompletterad med uppgifter från Svensk Flyghistoriskt Forum.
2) Den 29 juli 1943 anföll totalt 54 st Boeing B-17 ur 94BG, 95BG, 96BG, 100BG, 385BG samt 388BG Heinkels fabriker i Warnemünde. Anfallet ägde rum mellan klockan 0922-0924 (GMT). Totalt fälldes 129 ton bomber över målområdet.
Uppdaterad: 2018-07-28
Svensk Militär Flygplanshistorik 