Re 2000

För att i Italien få fram nya jaktplan kungjorde det italienska flygministeriet den 5 januari 1938 ett ”Program R”. Detta initierade något av en ”tävling” bland italiens fpl-tillverkare. Program R tillförde flyghistorien sådana skapelser som Macchi C 200 Saetta och Fiat G 50 Freccia.

Caproni-Reggianes båda konstruktörer Alessio och Longhi vilka tidigare varit i USA och studerat bl.a. Republic Severskys P-35 (J 9), började nu utveckla sitt projekt Re 2000 ”Falco” i mångt och mycket något av en kopia av P-35. Jämfört med P-35 gavs Re 2000 en bättre aerodynamisk utformning och en därigenom bättre stabilitet.

Prototypen till Re 2000 flög första gången den 24 januari 1939 av provflygaren Mario de Bernardi. Re 2000 visade bättre fartprestanda in sina ”medtävlare” Saetta och Freccia men fick ändå stå tillbaka. Som orsak angavs bl.a. Re 2000:e tankinstallation som byggts i ett med den mittre vingsektionen, vilket kunde medföra läckage förutom att konstruktionen ansågs som sårbar, speciellt för ett jaktplan.

Även om politik var politik även i Mussolinis Italien voro anmärkningarna ej helt ogrundade. Flygvapnets problem med läckage vad avser bränsletankarna på J 20 var ett av många gissel…

J 12 blev J 20

Det politiska klimatet och de embargo som drabbade det svenska flygvapnet vad avser amerikansk flygmateriel så som B 6, J 9 och J 10 är ett särskilt kapitel liksom de efterföljande diskusionerna.

I början av 1940 lyckades Sverige att teckna kontrakt med italienarna om köp av 72 fpl av typen Fiat CR 42 som i FV fick beteckninçen J 11. I samband därmed hade det italienska flygvapnet mer eller mindre officiellt förkastat Re 2000 och kunde släppa typen för export.

Den 28 november 1940 tecknades så kontrakt om köp av 60 fpl av typen Reggiane Re 2000 Falco i vilket ursprungligen skulle erhålla typbeteckning J 12. Av praktiska skäl (bl.a. beroende på typbeteckningarna SK 12 och S 12) gavs flygplanet slutligen beteckninen J 20.

Köpesumman var 18.700.000 kronor vilken bl.a utgjordes av nickel och krom.

Till F 10

I mars 1940 beslutade Kungl.Maj:t om uppsättandet av två nya jaktflottiljer, nämligen F 9 och F 10. F 9 utrustades liksom F 10 med vad man kan kalla ”hoplånade flygplan” men kunde snart efter det att de båda flottiljerna blivit operativa utrustas med de i Italien inköpta flygplanen. För F 9:s del blev det som bekant J 11 och sommaren 1941 kunde F 10 ta emot J 20 som då var FV:s snabbaste fpl, 30 km/h snabbare än F 8:s J 9:or.

Två flygplan (2303 och 2304) flögs från Italien till Sverige. övriga flygplan transporterades per järnväg till Sverige och monterades på CVM f.v.b. till F 10. Leveranserna var till fullo avslutade i juli 1942.

I december 1941 planerades ytterligare beställning av 60 flygplan men ordern torde annulerats med hänsyn till utvecklingen av det inhemska jaktflygplanet J 22.

Intressant är att de ovan nämda flygplanen skulle utrustats med svensktillverkde Pratt & Whitney-motorer. Flyghistorien gav oss aldrig någon J 20B.

Flygvapnets J 20 gavs registreringsnummer 2301-2360 och redovisas i separat tabell.

Kungl. Skånska Flygflottiljen F 10 hade vid tillfället för leveranserna av J 20 sina baser vid Bulltofta och Rinkaby och kom också att bli den enda flottilj som utrustades med J 20 Reggiane Re 2000.

Som en ”gemensamhetens symbol” utrustades eller smyckades de till F 10 levererade flygplanen med en gul ”blixt” på kroppsidorna. Officiellt har dock den 2:a divisionen tillerkänts detta emblem.

”Den gula blixten” fick dock avlägsnas sedan det visat sig att en Luftwaffedivision utrustad med He 113 bar identiska blixtar. Vem som kopierat vem eller om det var en ren tillfällighet förtäljer icke historien.

Nedskjutningen

De många mer eller mindre ofrivilliga kränkningarna av svenskt territorium av såväl allierade som tyska flygplan, speciellt under krigets sista år, tvingade F 10-flygarna till många och intensiva insatser där J 20, med sina relativt goda fartprestanda, ”hann upp” och eskorterade ”inkräktarna” till Bulltofta bl.a.

Den 3 april 1945 rapporterades ett fientligt flygföretag över östra Skåne, en tysk Do 24. En rote J 20 ur F 10 beordades rutinmässigt upp för att avisa den tyska flygbåten.

Rotetvåan fick avbryta starten p.g.a. motorkrångel. Roteettan, vpl furiren E H Nordlund i F 10 gul E (2331) försökte då att själv utföra uppdraget.

Nordlund hann upp och lade sig i läge bakom Do 24:an vars aktre skytt avfyrade sina två 20 mm akan och fick in en fullträff i motorn på Nordlunds fpl.

Flygplanet störtade i havet sydost om Sölvesborg och Nordlund hann aldrig hoppa.
Men enligt minnesstenen vid rastplats Sölvesborg så störtade fpl ca 2 km NNV Sölvesborg där alltså denna minnessten/rastplats är belägen. Se bild på minnesstenen.

Denna nedskjutning av ett svenskt fpl var den fjärde i ordningen. Tidigare hade som bekant tre fpl Caproni rönt samma öde.

Epilog

J 20 var en produkt av kriget och för kriget. Alla de problem som i samband med detta uppkom med J 20 har därför en helt naturlig förklaring.

Det var därför också naturligt att fpl J 20 avskrevs strax efter krigsslutet närmare bestämt den 20 juli 1945.

De kvarvarande flygplanen användes dels för brandövningar men en stor del av de kvarvararde J 20 kom att användas för utbildningsändamål för Flygvapnets och i viss mån även för utbildning av civila flygmekaniker. Vill man vara ironisk kan man väl säga att bättre studiematerial förmodligen ej stod att uppbringa.

Flygmekanikerskolan i Mölndal var en av många institutioner som fick mottaga en J 20 (gul Kalle nr 2336). Detta flygplan skrotades så sent som år 1955.

1977 fanns två Reggiane Re 2000 bevarade till eftervärlden. Ett på
museum i Turin och ett i Flygvapnets samlingar i Malmslätt.
Flygplanet (2340) var dock ej komplett då de flesta instrumenten saknades men
dessa har kunnat återställas via Kontaktgruppen:
Innan Flygmekanikerskolan i Mölndahls J 20 nr 2336 (se ovan) skrotades
stals alla instrumenten av en elev från en annan linje vid skolan.
Det är bl a dessa instrument som har spårats upp… 1)

Historien om ett flygplan kan man skriva på många olika sätt. Det är ett mindre känt faktum att historien om J 20 likaväl kunde varit historien om det ryska JAK-9.

Faktum är att förhandlingar om köp av JAK-9 pågick så sent som i september 1940. Långt efter det att Sverige erbjudits att köpa italiensk flygmateriel.

Källa: KONTAKT nr 30, feb 1977:
– Artikeluppgifter: Krigsarkivet, Jean Noel, KONTAKT-redaktionen, Bengt Ekbladh
– Foto: Oscar Bladh, Leif Fredin, Krigsarkivet, KONTAKT-redaktionen. (Dåliga bilder pga gammal kopieringsapparat…)
– Foto nedskjutningen: Tomas Södergren
1) KONTAKT nr 54, dec 1981.

Uppdaterad: 2021-09-16