T 2 – Historik

Foto: Se nedan.

Utveckling i Tyskland

Ritning: Se nedan.

I augusti 1935 fick Heinkel och Hamburger Flugzeugbau (Blohm & Voss) i uppdrag att konstruera ett nytt sjöflygplan med 3 mans besättning, 2 motorer, dubbla flottörer och lastutrymme för bomb- o torpedlast på 500 kg. Det skulle ersätta det dubbeldäckade sjöflygplanet He 59 som var för långsamt och endast kunde medföra en begränsad bomblast.

Redan 1936 kunde de båda företagen presentera sina projekt med kompletta ritningar. Technischer Amt (RLM) gav Hamburger Flugzeugbaus fpl typbeteckningen Ha 140 och Heinkels fick beteckningen He 115.

Konstruktionsarbetet påbörjades i mars 1936 och redan i början av december kunde slutbesiktning av attrapperna ske i Finkenwerden resp Rostock. Motorfrågan hade också lösts – planen skulle förses med BMW 132 K-motorer. 

Provflygning och utprovning

D-AEHF. OBS de klena flottörinfästningarna!!! Foto: Se nedan.

I augusti 1937 kunde He 115 V1 (D-AEHF) flygas för 1:a gången och alla prov avlöpte utan missöden. En månad senare provflögs Ha 140 V1 utan komplikationer men några dagar senare gick den förlorad vid en hård landning. Även följande prototyper av Ha 140 drabbades av flera motgångar och Heinkel fick uppdraget att arbeta vidare med sin He 115. Ansvarig för Heinkels konstruktion var Sigfried Günter.

D-APDS. Foto: Se nedan.

Det 2:a provplanet, He 115 V2 (D-APDS, W-nr 1554) var flygklart i november 1937 och överfördes omgående till Travemünde för intensiv utprovning. Enl gällande uppfattning inom RLM skulle den nosmonterade kulsprutan kunna täcka största möjliga sektor runtom planet. För att lösa detta var skytten placerad sittande i en ganska klumpigt utformad glasnos som gav stort luftmotstånd. Mot slutet av 1937 kom RLM till slutsatsen att vinsten med ”heltäckande” nosbeväpning knappast stod i rimlig proportion till förlust i fart. Man gav order om en omkonstruktion och nosen på He 111 fick bilda mönster.

D-ABZV. Foto: Se nedan.

He 115 V3 (D-ABZV, W-nr 1555) fick en helt ny huv och en mer aerodynamiskt utformad nos. Utprovningen påbörjades under våren 1938.

Foto: Se nedan.

Samtidigt avslutades arbetet med He 115 V4 (D-AHME, W-nr 1977) som fick en helt annan och kraftigare infästning av de båda flottörerna. Alla spända linor som användes för att staga upp flottörerna, ersattes av aerodynamiskt utformade stöttor som var väl förankrade i kroppskonstruktionen.

Under januari 1938 drog Heinkel tillbaka He 115 V1 från utprovningen för en radikal ombyggnad. Planet rensades från all militär utrustning och försågs med aerodynamiskt utformad tränos. Kabinhuven ändrades och även fenan förbättrades. Extra bränsletankar monterades in och i lastrummet kunde en barlast på 2.000 kg monteras. Den 20/3 1938 startade planet med 3 mans besättning (förare Dipl.Ing. Ritz) för att genomföra en rekordflygning som resulterade i världsrekord: 328 km/tim med 0, 500, 1.000 och 2.000 kg last på en sträcka av 1.000 och 2.000 km!

Den 14/3 1939 startade Flugkapitän Walter Diele och ytterligare 2 man med den tungt överlastade He 115 V1 (15.000 kg startvikt) i ett rekordförsök att flyga non-stop till Sydamerika. Efter att ha flugit 2/3 av sträckan tvingades planet att nödlanda i Atlanten p.g.a. ett brott på en oljeledning till vänster motor. Planet kunde lyftas ombord på det tyska fartyget ”MONTE PASCOAL”.

Serietillverkning


He 115C tillverkad av Weser Flugzeugbau under provflygning 1940. Under nosen är en fast 15 mm MG 151 monterad. Foto: Se nedan.

Serietillverkningen av He 115 inleddes sommaren 1938 med tillverkning av 10 st He 115 A-0, som motsvarade V 4. Planen överfördes till aktiv förbandsutprovning som fjärrspanings- och torpedbombplan. Under 1939 tillverkades och levererades 34 st He 115 A-1 (normal flygvikt 9.545 kg), A-3, B-0 och B-1. Samma år byggdes även 18 st He 115 A-2, som levererades på export till Norge och Sverige.

Den fortsatta serietillverkningen som även engagerade Weser Flugzeugbau, omfattade under 1940 totalt 28 plan av versionerna B-2, C-1 och C-2. Dessutom tillverkades under samma år 18 st C-3 och 30 st C4, varefter tillverkningen av He 115 stoppades till förmån för jakt- och bombflygplan. Under 1944 upptogs åter tillverkningen av He 115 E-1, som byggdes i 141 exemplar. Dessa plan kom dock troligen aldrig till någon insats innan krigsslutet.

Inklusive provflygplan torde totalt 290 st He 115 ha tillverkats under 1937-1944.

Tjänst i Luftwaffe

Det 1:a förband som fick He 115 var 1./106 Norderney. Den 1/9 1939 hade enheten 8 plan. Samtidigt fick 1./406 He 115. Den 2/9 1939 fanns 47 He 115 inom Luftwaffe varav 42 var flygklara.

Under sommaren 1940 flög 2./506 (baserad i Stavanger) flera lyckade torpedanfall mot engelsk sjöfart utmed den skotska ostkusten. De båda förbanden 1./406 och 1./906 deltog flitigt i torped- o bombanfall mot de allierade konvojerna till Murmansk. Den 20/3 1943 fanns fortfarande 14 plan av typen He 115 vid de två enheterna, varav 8 var insatsklara. Samtliga kvarvarande plan överfördes efter hand till 1./406 som opererade typen fram till oktober 1944 (därefter saknas uppgifter om He 115 i aktiv tjänst inom Luftwaffe).

Förlustsiffrorna för He 115 var relativt höga. Planet saknade kraftig defensiv beväpning och var ett relativt lätt byte för fientligt jaktflyg. Planets flygegenskaper vid motorbortfall tillät inte någon enmotorflygning (vid normal flygvikt).

Taktisk utprovning av He 115B vid Luftwaffe. Under kroppen syns en övningstorped som håller på att hissas upp i torpedrummet. Foto: Se nedan.

EXPORT – UTLÄNDSK TJÄNST

Det första land som fick tillstånd att inköpa He 115 var Sverige.

Även i Norge saknades ett effektivt torpedflyg. Man hade i Tyskland beställt 12 ex av He 115 A-2. De första sex levererades under sommaren 1939 till olika Flygstationer utmed den norska kusten. Planen erhöll koderna F.50, F.52, F.54, F.56, F.58 och F.60. Övriga sex plan hann aldrig levereras före krigsutbrottet den 9 april 1940.

En av de sex till Norge levererade He 115 A-2. Foto: Se nedan.

De norska planen var ursprungligen försedda med två lätta ksp. Den nosmonterade kulsprutan byttes emellertid ut mot en 20 mm kanon.

Den 9 april 1940 var tre plan baserade i Nord Norge medan tre plan befann sig i södra delen av landet. F.60 föll i tyskarnas händer vid Stavanger. F.52 och F.58 utanför Bergen evakuerade i tid och deltog inte utan framgång i striderna mot de tyska styrkorna. Den 1 maj 1940 flög F.52 till Dornock i Skottland och F.58 flög till Nord Norge för att fortsätta kampen. F.50, F.54 och F.56 var alla baserade utanför Tromsø. Norska styrkor lyckades även i april 1940 erövra två He 115 från Luftwaffe. Dessa båda plan målades och märktes om med koderna F.62 och F.64. Samtliga sex plan deltog i striderna mot tyskarna ända fram till den 7 juni då kampen upphörde även i Nord Norge.

En tidigare norsk He 115 A-2 (F.50) evakuerades till Finland 1940 och fick koden HE-115 i det finska flygvapnet. Foto: Se nedan.

De fyra plan som var i bäst skick, F.52, F.54, F.56 och F.64 satte kurs på England. Tre nådde Shettlands-öarna medan F.54 måste nödlanda i havet. Den sköts i brand av sin besättning. F.50 evakuerade till Rovaniemi i Finland och övertogs av det finska flygvapnet. F.62 lämnades i icke flygdugligt skick på Skattøra.

Den He 115 A-2 med nummer F.50, som kom till Finland 1940, fick koden HE-115. Typen fanns i tjänst under fortsättningskriget 1941-43 vid Le Lv 15, 46 och Os. Malinen. Under våren 1943 erhölls ytterligare två plan från Luftwaffe. Koderna var 6H+BK (senare OH-PMJ) och 6H+CK. Dessa båda plan användes i fortsättningskriget 1943-44 vid Os. Malinen och Os. Jauri.

De plan som av sina besättningar flugits från Norge till England genomgick fullständig översyn vid Scottish Aviation under februari 1941 och de tre He 115 A-2 fick RAF serials BV 184, BV 185 och BV 186. Den ovan omtalade erövrade He 115 B-1 (f.d. F.64) fick nummer BV 187.

En tidigare norsk He 115 A-2 som av engelsmännen modifierats och fått RAF-serial BV186. Foto: Se nedan.

Minst två av planen kom att användas för diverse hemliga flygningar av agenter mm. De modifierades genom att förses med 8 st Browning ksp monterade i vingarna så att fyra sköt framåt och fyra var riktade bakåt. Ett av planen användes främst i Medelhavet. En planerad användning vid flygningar till norska kusten inställdes till följd av för stora risker. Troligen visste man även i England att tyskarna själva använde He 115 för att flyga in agenter till den engelska kusten.


Källa: KONTAKT nr 77, juni 1986 (temaredaktör Bo Widfeldt).
– Speciell Förarinstruktion Fpl typ T 2 (1942) (KrA Sthlm)
– Provisorisk Beskrivning Fpl typ T 2 (1939) (KrA Sthlm)
– Kungl. Roslagens Flygflottilj, materielavd. (KrA Sthlm)
– Kungl. Flygförvaltningen, materielavd. (KrA Sthlm)
– Flygvapnets Beredskapshistorik (KrA Sthlm)
– Ellsén mfl — SVENSK TORPED 100 ÅR 1876-1976
– Green — WARPLANES OF THE THIRD REICH
– Hummelchen — DIE DEUTSCHE SEEFLIEGER 1935-45
– Köhler — ERNST HEINKEL — PIONIER DER SCHNELLFLUGZEUGE
– SFF — FM 4/1979, FM 1-2/1 980
– IPMS-SCALA 1977
– OFS-meddelande nr 2/1976
– TIFF nr 2/1985
– Dessutom ett varmt tack till Lennart Andersson, Karl-Axel Edström, FLYGVAPENMUSEUM, Leif Fredin, Harry Frodé, FV-NYTT, Sture Karlsson, Lars Lundin, Marinstabens lnformationsavdelning, Heinz J Nowarra, Jan Pettersson, Hans Reichenberg och Nils Söderberg, som bidragit med information och foton till detta tema.


Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 2018-05-09

Annonser