Under sommaren 1988 beställde CFV hos FMV en upphandling av 3 st TP 101. I första hand skulle TP 101 vara en ersättare till TP 87 Cessna 404 Titan, som inhyrts under flera år för passagerartransporter av mindre omfattning.

TP 101 skulle även vara en övningsplattform för blivande TP 84 Hercules-piloter. Flygplanen skulle då förses med likartade instrument, som bl a GPS och Omega navigationssystem, som redan fanns i TP 84.

Efter omfattande granskning av tänkbara alternativ blev det Beechcraft 200 Super King Air som visade sig vara det bästa köpet. För att spara på kostnaderna köpte man begagnade civila plan vilket resulterade i att de 3 individerna blev något olika. Det var först efter stora översyner samt ommålning hos den danska leverantören som inköpen kunde genomföras.

Kostnaden för anskaffning var ca 20 miljoner kronor. Avsikten var att dessa skulle återbetalas under tre år genom inbesparade rese- och traktamentskostnader i FV:s normala reseverksamhet.

Beteckningen ”C” i Beech 200C avser Cargoversion. Skillnaden gentemot standardversionen bestod främst i en avsevärt större bakdörr, i vilken en normal passagerardörr var inbyggd.

Instruktörer i USA

Omkring 30 förare skulle utbildas på TP 101 under det närmaste året. Behovet av typutbildade tekniker var ungefär hälften. Fem flyginstruktörer från F 7, F 17 och F 21 fick sin typutbildning hos Flight Safety i USA. I Danmark fick sex tekniker sin grundutbildning hos leverantören. Utbildningen i USA innehöll teknisk kurs och simulatorträning.

Transportflygenheten vid F 7 hade uppdraget att utbilda förarna. Den tekniska systemutbildningen för dessa och teknikerna gjordes av Bromma Air Maintenance (BAM). De förare som utbildades på TP 101 hade aktuell och god erfarenhet av militär transportflygtjänst (TP 84, 87 eller 88), vilket borgade för en god säkerhet i luften. Inflygningen på TP 101 genomfördes under en vecka per förare, innan de fortsatte träning på respektive förband i normal produktion.

FMV tecknade ett underhållsavtal med BAM och detta innebar att FV:s tekniker vid förbanden tills vidare skulle svara för daglig tillsyn och smärre underhållsåtgärder enligt BAM:s direktiv.

Flyg med Flygvapnet

Flygplanen stationerades vid F 7, F 17 och F 21 men de skulle självfallet utnyttjas av alla myndigheter i Försvarsmakten som hade rätt att utnyttja transportflygplan.

Genom att flyga med Försvarsmaktens egna transportflygplan minskades kostnaderna avsevärt, vilket gav möjligheten att använda tilldelade anslag till andra prioriterade ändamål.

Beställningar av och förfrågningar om flygtransporter gjordes till FV:s gemensamma bokningskontor: Transportflygcentralen vid TpF/F 7. Beroende på beställarens behov av passagerarplats och lastutrymme – liksom en ekonomisk analys – bedömdes om TP 84, TP 88 eller TP 101 var det lämpligaste alternativet. Det var endast för särskilda uppgifter som beställaren själv fick avgöra flygplanstyp.

För vissa speciella uppgifter, som flygtransport av representanter för regering och kungahuset, skulle ett specialflygplan (TP 100) anskaffas (SAAB 340B i VIP-utförande).

1990-09-24 inträffade ett totalhaveri med 101001 och man fattade beslut om en ersättare. 1991 levererades ytterligare en TP 101 som fick individnummer 101004. Denna individ saknade dock lastdörrar.

Efter försvarsbeslut 2004, då Försvarsmakten ålades att göra stora nedskärningar och besparingar, fanns det inte längre något utrymme för TP 101. De tre planen avskrevs våren 2004 och såldes på hösten till Bromma Air Maintenance AB (BAM) som direkt sålde flygplanen vidare.

TP 101:s karriär varade 16 år i Flygvapnets tjänst. Under denna tid utgjorde den en blygsam men effektiv del i Flygvapnets organisation.

---

Källor:
FV-nytt nr 2 1989 (Åke Svedén)
lantvarnet.wordpress.com
SFF

Uppdaterad: 2021-05-10