ÄNTLIGEN LEVERANS

Den 14 november 1940 skriver Henry son (KFF) till CF 2 depå och meddelar en preliminär resorder till Rostock-Marienehe för avhämtning av 12 fpl S 12 (He 114). Datum för avresan är inte bestämd.

Anledningen till att flygplanen nu skulle kunna levereras torde kunna sökas i det förhållande att striderna i Nordnorge sedan en tid var avslutade (engelsmännen hade evakuerat). I juni hade den svenska regeringen muntligt beviljat transitering genom Sverige av bilar, motorbåtar och annan materiel till Narvik. Den 8 juli 1940 förelåg så ett slutligt avtal med Tyskland som även inbegrep transitering av krigsmateriel till trupperna i Norge. Efter detta avtal blev relationerna mellan Sverige och Tyskland allt mindre ansträngda för att under våren 1941 närmast kunna betraktas som normala.

Nils Söderberg hade av Müller vid förhandlingar i Berlin fått besked om att de för Sverige avsedda He 114 obetingat krävdes för Luftwaffe. Flygplan med svenska flottiljnummer i serien 41-52 förekommer på foto i tysk tjänst och med tysk märkning i övrigt.

De flygplan, som mot slutet av året är aktuella för leverans till Sverige, har samtliga tidigare varit i tysk tjänst och utgör inte de plan som ursprungligen avsetts för leverans.

I en skrivelse från Försvarsstaben daterad den 10 januari 1941 meddelas Milbef Gotland att 12 fpl S 12 kommer att av tyska besättningar under någon av de närmaste dagarna överföras till Sverige. Inflygning kommer att ske mellan Burgsvik och Stora Karlsö med landning Slite. I ett tillägg den 18 januari anges Klintehamn som alternativ landningsplats.

Varför överflygningen aldrig kom till stånd i januari 1941 är oklart. De 12 fpl anlände i stället nedpackade i lådor per järnväg till CVV senare under våren. Det visade sig att planen tydligen stått nedpackade utomhus i flera månader och att de till följd härav var starkt angripna av fukt och rost. Detta faktum gjorde att leveransen till förband ytterligare fördröjdes.

Anledningen till att den först planerade leveransflygningen skulle skett till Gotland var att man här kunde påräkna isfrihet och goda landningsförhållanden.

Fullständig översyn vid CVV

Vid uppackning av den mottagna leveransen vid CVV stod det genast klart att samtliga flygplan krävde en fullständig genomgång innan de kunde komma ut på förband. Motorerna var svårt rostskadade och dessutom hade ju planen varit i tysk tjänst och behövde således modifieras till svensk standard beträffande vapen och annan utrustning. (Jfr de ursprungliga punkterna i beställningen från den 1 november 1939).

Behovet av ett nytt sjöspaningsplan, som ersatte den omoderna S 9 (Hawker Osprey) och delvis S 5 (Hansa), var trängande. Arbetet vid CVV forcerades. Förutom införande av speciella belysningsdetaljer, beslag för spaningsutrustning, kikare mm, fick den fasta beväpningen modifieras. Detta skulle ta tid varför planen kom att levereras till F 2 utan fast monterad ksp.

Förarkompassen bedömdes icke vara i dugligt skick varför nya kompasser typ Lke 6 monterades.

För att möjliggöra landning på is fick CVV uppdrag att konstruera isskenor att monteras på fpl S 12.

Emedan motorerna på de från Tyskland mottagna flygplanen krävde total renovering fick andra motorer anskaffas. Vid CVV fanns två motorer typ BMW 132 K (avsedda för T 2), vid F 2 fanns ytterligare fyra reservmotorer och flygförvaltningen hade ytterligare två motorer. CVV kunde sålunda disponera 8 motorer för S 12 och ytterligare två fanns beställda i Tyskland. Dessutom räknade man med att efter hand iordningställa de rostskadade motorerna för S 12 (och T 2) under årets lopp.

I en skrivelse daterad den 21 januari 1941 lämnar Ernst Heinkel Flugzeugwerke ett anbud på utrustning och reservdelar till S 12 på totalt 158.373 RM (266.858 kronor). I detta anbud ingår bland annat verktyg, fyra par reservflottörer, sex Junkers-Hamilton omställbara propellrar för BMW 132 K och diverse reservdelssatser. CVV beviljades i mars 1941 totalt 315.000 kronor till reservdelsinköp hos Heinkel enligt den lämnade offerten dock med vissa justeringar.

Leverans till F 2

Under försommaren 1941 kommer de första S 12 till F 2 och den 1 juli har 4001, 4002, 4004, 4006, 4010-4012 trätt i tjänst vid förbandet. Övriga plan finns kvar vid CVV för ändringsarbete inklusive motorbyten. Samtliga S 12 placeras vid F 2:s 2:a division och får genast träda i tjänst för väpnad spaning och neutralitetsvakt.

Viss flygning över havet fick ske på dispens enär gummibåtar ännu ej fanns tillgängliga för typen. Beställda gummibåtar kunde dock levereras och installeras under augusti 1941. Samtliga S 12 var levererade och godkända i april 1942 med flottiljnummer 16-27 (4001-4012). Eftersom S 12 flögs i nära samarbete med kustflottan fick förbandet ofta baseras vid flera olika sjöflygbaser utanför Hägernäs.

Den 2:a divisionen var direkt underställd chefen för kustflottan och opererade till stor del som ett självständigt förband. Under 1941 förlades förbandet vid Hårsfjärdens sjöflygstation.

I och med att F 2 kunde tillföras S 17BS under loppet av 1942 fick S 12 efter hand träda tillbaka från första linjen och i stället användas för utbildningsändamål.

Till följd av initiala tekniska problem mm kring S 17BS blev det i februari 1943 nödvändigt att utrusta 5:e divisionen vid F 2 med S 12. Detta framgår i en skrivelse till CFV (Bengt Nordenskiöld) från depåchefen F 2 (Sundin), daterad den 23 februari 1943. Orsaken till problemen kring S 17BS beskrivs sålunda: ”av flj tillförda 38 fpl typ S 17 har tre (3) kasserats efter totalhaverier, ett (1) fpl utlånat till F 3 kvarstår där efter haveri, två (2) undergår översyn vid CVV (fördröjt pga reservdelsbrist), ett (1) står under reparation pga skador vid av FC utförda högsjöprov, ett (1) använts för lån av reservdelar och att i övrigt två (2) fpl pga mindre skador ständigt beräknas stå för reparation.”

CFV meddelar i skrivelse chefen för marinen att 5:e divisionen vid F 2 till följd av flygplansläget vid flottiljen tills vidare utrustas med fpl typ S 12.

Under 1944 och 1945 används dock S 12 främst för utbildning vid F 2 och efter krigsslutet står typen som reserv och det sista exemplaret avskrivs först under 1948.

---

Källa:
KONTAKT nr 72, juni 1985.
– Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 2016-01-07