
Foto: Axel Carleson / Flygvapenmuseum (BY, beskuren)
KONSTRUKTION
När Caravelle kom ansågs dess teknik och designlösningar vara långt före sin tid. Det viktigaste var placeringen av motorerna på bakkroppen och det helt hydrauliska styrsystemet. Motorernas placering på bakkroppen gav en renare vinge och tystare kabin och flygplanets längdstabilitet påverkades mycket lite vid gaspådrag.
Från början hade man tänkt använda inhemska motorer men de uppfyllde inte specifikationerna. De första flygplanen fick olika versioner av Rolls Royce Avon RA.29-motorer och senare modeller fick Pratt & Whitney-motorer.
Caravelles nosparti var identiskt med det som satt på de Havilland Comet och cockpiten var snarlik. I noskonen fanns bl a en väderradar.

Foto: © Björn Bäcklund (IPMS).

Foto: © Björn Bäcklund (IPMS).

Foto: © Björn Bäcklund (IPMS).

Foto: © Björn Bäcklund (IPMS).

Foto: © Mats Salder.

Foto: © Björn Bäcklund (IPMS).

Foto: © Björn Bäcklund (IPMS).
Fönstrens utformning byggde också på erfarenheterna från Comet och de fick ett mycket säreget utseende i form av avrundade trianglar för att lämna störst utrymme för utsikt nedåt. Kabinen i SAS flygplan kunde ta mellan 74 och 94 passagerare beroende på version. Längst bak i kabinen fanns en utfällbar trappa som var hydrauliskt manövrerad (elektriskt och manuellt). Huvuddörren manövrerades via vajrar och amortisörer under golvet.
Vingarna försågs med luftbromsar som möjliggjorde en sjunkhastighet på 6.000 fot/min. På varje huvudlandställ satt 4 hjul. De första versionerna av Caravelle var försedda med en bromsskärm för att förkorta bromssträckan vid dåligt väder. Det fanns fyra hydraulsystem för att manövrera rodren och bromsarna.

Foto: Lars Söderström (CC BY-SA 3.0, Wikimedia, beskuren)
Elsystemet bestod av sex batterier för bl a motorstart och markström på 115 V kunde anslutas. Vid motorstart kunde strömstyrkan uppgå till 1.000 A. Under Flygvapen-tiden användes ett 380 V-system för motorstart.

Foto: Flygvapenmuseum, inglasat foto (CC BY, beskuren).
TEKNISKA DATA – SE-210 CARAVELLE (Mk III)
Besättning: | 2 piloter, 1 fmek |
---|---|
Längd: | 32 m (1) |
Spännvidd: | 34,3 m |
Höjd: | 8,72 m |
Vingyta: | 146,7 m² |
Tomvikt: | 24.185 kg |
Max startvikt: | 46.000 kg |
Motorer (TP 85): | 2 × Rolls-Royce Avon RA29/3 Mk 527B Svensk bet: RM 10 (vikt 1.578 kg/st) |
Dragkraft: | 2 × 5.270 kp (8.100 v/min) |
Max hastighet: | 850 km/h |
Räckvidd med max bränsle: | 3.200 km |
Max flyghöjd: | 8.500 m (TP 85: 12.000 m ?) |
Lastförmåga: | 8.290 kg |

Foto: Linnea Holmberg Wensby / Flygvapenmuseum (CC BY, beskuren).
SAMMANSTÄLLNING – TP 85
FV-nr c/n | Civ reg | Tillverkad Godkänd Kass | FV-kod | Anm |
---|---|---|---|---|
85172 172 | (F-WJAK) SE-DAG ”Dag Viking” | 1964 1972-09-06 1998-01-30 | 8-17 8-81 3-19 13-851 | 1970-11-30 till FMV? Anropssignal i FV: ”Swedforce 851”. 1998-09 gångtid 23.895 tim. 1998-09-30 till Flygvapenmuseum. 2012-02-12 slutlig placering utanför museet. |
85210 210 | SE-DAI ”Alrik Viking” | 1966 1972 1998-09-10 | 8-21 13-82 13-852 | 1971-09-27 lev FMV (drifttid 12.607 tim). Anropssignal i FV: ”Swedforce 852”. 1999-01-28 sista flygning, Malmslätt-ARN. Gångtid: 22.367 tim, 17.345 landningar. Utlånat av FV-Museum till Le Caravelle Club, Stockholm. Reg SE-DAI. 2019-04 startades motorerna efter 14 års uppehåll! 2020-12 taxar fpl för egen maskin efter 15 års uppehåll! |
YOUTUBE-FILMER
Världens sista fungerande SE-210 Caravelle. Motorstart och taxning. | Sud Aviation SE-210 Caravelle. Fabriksbesök, Toulouse, 1958. |
Sud Aviation Caravelle – The jet lady | Sud Aviation Caravelle – SE-DAI |
Finnair Caravelle, 1969. Ingen säkerhet vid denna tid, fritt in till cockpit, fri rökning (även för piloter)… | Sterling Caravelle 12, OY-SAG |
Flyga Sud Aviation Caravelle, 1999. | Sud Aviation Caravelle |
SE-210 Caravelle Simulatorprojekt. Dokumentär. (Kanske till Sverige?) |
Källor: Wikipedia. Wikideck. Airlines.net Uppdaterad: 2022-04-04 | le Caravelle Club. Svenskt Flyghistoriskt Forum. Arlanda Flygsamlingar. Kontakt nr 51 (1981). Robotmuseum.se |