SE 102 – Historik mm

En del av segelflygavdelningen på F 5 ca 1945. Tre Grunau Baby och två SG 38:or. I bakgrunden en rad SK 25:or. Segelflygplanen målades i signalrött och elfenbensvitt. Foto: Se nedan.

HISTORIK

l Tyskland började man 1930 att konstruera segelflygplan som hade tillräckliga prestanda för tävlings- och prestationsflygningar. Konstruktören Egon Schneider (som också lånade Wolf Hirth’s namn i sin konstruktion i PR-syfte) tillverkade ett par framgångsrika typer, bl a ESG 31 (Läkerolplanet). Kunskaperna och erfarenheterna från dessa ledde till att man under vintern 1931-32 färdigställde den nya konstruktionen ”Grunau Baby I”. Flygplanet hade en spännvidd på ca 13 m och en tomvikt på 98 kg. Konstruktionen var högvingad med vingstag, tillverkad i trä och klätt med plywood.

1933 kom en efterföljare som benämndes ”Baby II”. Konstruktionen hade större spännvidd samt förändringar som förbättrade planets flygegenskaper. Detta ledde också till att ”Grunau Baby” blev den mest flugna typen under mitten av 30-talet.

Förbättringarna fortsatte och ”Baby IIa och IIb” såg dagens ljus. Dessa modeller fick en kantigare kropp, samt vindruta för att göra flygningen behagligare för piloten. Totalt tillverkades i Tyskland ca 80 st ”Baby I” och 700 st ”Baby II”. Sammanlagt kom ca 5.000 st Baby att tillverkas i världen.

Inglasat foto på Grunau Baby II B. Foto: Flygvapenmuseum CC BY (fotoramen bortredigerad)

Grunau Baby kom också att tillverkas i Sverige. Här blev det AB Flygplan som tillverkade de flesta. Fabriken låg först i Stockholm, men flyttade 1942 till Norrköping. AB Flygplan fick licensrätten i Sverige på Babyn och tillverkade totalt 89 stycken. Men även flygklubbarna i Halmstad, Eskilstuna, Västerås och Norrköping bedrev byggverksamheten. Man byggde varsin Baby, NMFK och VFK typ II, HFK och EFK typ IIa.

l Sverige blev Grunau Baby ”fortsättningsplanet” efter avlagda flygprov med SG 38 och Grunau 9, i vilka man utförde proven för A- och B-diplom. Babyn blev C-diplomsplanet. Att Grunau Baby blev så populär berodde på att flygplanet var robust, lätt att flyga trots mindre felmanövrar och lätt att reparera utan speciella verktyg.

Även svenska Flygvapnet kom att använda Babyn i piloternas flygträning. Flygplanet fick beteckningen SE 102 och fanns i 31 exemplar på de olika flottiljerna från 1942 fram till en bit in på 50-talet.

l mitten av 50-talet ville KSAK införa flygförbud på Grunau Baby pga åldersskäl. Man utförde belastningsprov på Försökscentralen i Malmslätt, men inget tydde på att Babyn hade ”gjort sitt”. Flygplanen fick dispens i två år, men skulle under tiden limmas och dukas om. Luftvärdigheten förlängdes år efter år och först 1964 kom den definitiva dödsstöten. 1965 fanns endast en Baby registrerad.

I tävlingssammanhang i Sverige och utomlands kom mängder av rekord att genomföras i Babyn, både vad gällde höjd (5.000 m), distans (300 km) och uthållighet (40 tim). I den första segelflygtävlingen i Sverige, juli 1942, användes i huvudsak Grunau Baby. Man fortsatte att använda Babyn vid ytterligare tävlingar under 40-talet.

En Baby bogseras upp. Foto: Se nedan.

Källa:
Kontakt nr 74, december 1985.
– Text: Kenneth Göransson
– Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 2020-09-13