Appendix 1: SAMMANSTÄLLNlNG AV UTRPOVNINGSRESULTAT VID F 7 SÅTENÄS

Synpunkter på underhåll
- Erforderlig arbetstid för service och tillsyn: 5,8 tim/flygtim
- Erforderlig arbetstid för reparationer: 1,1 tim/flygtim
- Fpl flögs med en besättning av två förare och en färdmekaniker. En fällbar stol installerades mellan och bakom förarstolarna.
- Fpl kunde ej tas in helt i någon av FV hangarer vilket medförde svårigheter och olägenheter, speciellt på vintern.
- Tunn plåt i ytterbeklädnaden: Känslig för påverkan och vibrationer. Korrosionskänslig, måste målas.
- Lös beläggning av plywood på lastrumsgolvet bra.
- Tankning på översidan av vingen är opraktisk och tidsödande och ibland riskabel. Alternativ trycktankning bör införas.
- Motorkåporna svårhanterade. Motorn kan inte rundtas/köras när de är öppna. Gångleder glappar. Oljeläckage smutsar ned fpl.
- Vänster spinner och propellerväxeltäckplåt spricker p g a vibrationer. Orsak okänd men kompressor misstänks (det var denna som 1,5 år senare förorsakade motorstörningar och försenad återflygning till Canada).
- Reservdelsförsörjningen har skötts föredömligt av DHC men givetvis med minst en veckas leveranstid. Bekymmer uttalades inför ett eventuellt köp av Caribou.
Användbarhet som transportflygplan i fred
Användningsområden:
- Tp av personal och materiel mellan FV fält, speciellt i Norrland vintertid.
- VIP-transporter.
- Materielturer enligt tidtabell för UHF.
- Fällning av telemateriel till avlägsna arbetsplatser.
- Ambulansflygningar.
- Fällning av fallskärmsjägare och materiel under utbildning och övningar.
- FN-transporter (”Scanap” till Neapel) med personal och materiel.
- Passagerar- och materielflygningar utomlands.
- Katastrofflygningar för Röda Korset (55001 var ovärderlig för hjälpsändningarna till Skopje efter jordbävningen 1963).
Utrustningskrav:
- PN 50 och UHF-radio önskvärda. Större frekvensområde på VHF-radio.
- Autopilot erfordras.
- Tryckkabin önskvärd, bl a för att kunna flyga över Alperna (Scanap).
- Större antal surrningsöglor.
- Kabinvärmesystemet bör också kunna användas för att värma motorerna.
- Bättre ljudisolering i kabinen.
Prestandakrav:
- Marschfarten (291 km/h) för låg. Minst 400 km/h önskvärt.
- Lastförmågan (max 3,3 ton) för låg. Minst 5 ton önskvärt. Medför också även krav på utrymme för 50 pax i stället för 30.
Användbarhet som transportflygplan i krig

Andvändningsområden:
- Ombasering av basförband.
- Tillfälliga transporter av personal och materiel mellan FV baser.
- Ammunitionstransporter.
- Materielturer för UHF.
- Fällning av armémateriel och fallskärmsjägare.
- Ambulansflygningar.
- Hämtning av krigsmateriel från utlandet.
Utrustnings- och prestandakrav:
- Samma som för fredstransporter.
Lastningsprov utfördes med olika basförband och ammunitionsslag för att beräkna antalet erforderliga flygplanslaster. En mängd materiel befanns icke kunna flygtransporteras av storleks- eller viktskäl.
Övriga erfarenheter:
- Godset måste sammanställas, t ex på lastpallar.
- Transportberedare måste utbildas.
- Materielen måste prioritetsgrupperas.
- En stor mängd materiel är icke lämplig för lyftning med gaffeltruck.
Alla dessa erfarenheter blev mycket värdefulla när det efter Caribou-proven gällde att välja typ av transportflygplan.
Appendix 2: KFF/FC – SAMMANFATTNING AV GRANSKNINGSRAPPORT
De flesta synpunkterna sammanfaller med vad F 7 rapporterat och upprepas inte har. Därutöver:
Väl genomtänkt konstruktion, gott utforande.
Nödurstigningslucka bör finnas i kabintaket för ev nödlandning på vatten.
Luckor och lucklås verkar klena. Vissa luckor för små och/eller olämpligt placerade.
Kritiska synpunkter på detaljer i styrsystemet.
Kontroll och påfyllning av motorolja är onödigt svår.
Appendix 3: RAPPORT FRÅN CVA OCH UHF – SAMMANFATTNING

Tidtabellturer med materiel genomfördes tre gånger vardera på tre router:
CVA – F 7 – SFA – F 9 – SFA – F 7- F 6 – CVA,
CVA – F 1 – F 8 – F 18 – F 8 – F 1 – CVA och
CVA – F 1 – F 16 – F 11 – F 13 – F 11 – F 16 – F 1 – CVA.
Flygplanets maxlast 3.200 kg utnyttjades vid ett flertal tillfällen och två extraturer CVA – F 13 – CVA gjordes. Sammanlagt 40 ton gods transporterades. RM 6 i emballage lastades, men försiktigt p g a liten frigång. Aktsamhet krävdes vid lastning med gaffeltruck för att inte skada flygplanets stjärtparti.
God planering, med vikt och volym angivna på godset, krävs.
Personalen vid flottilj måste vara tränad i lastning och lossning.
Lastningsprov gjordes med olika typer av telemaster, bl a 12 m långa stolpar (lastrummet inkl rampen är 10 m långt). Flygprov kunde inte utföras p g a dåligt väder, men förarna bedömde att det inte skulle vara något problem att flyga med utstickande last.
För framtiden erfordras lastkapacitet på 5 – 10 ton och 30 – 50 m3 (TP 55 3,2 ton, 32,5 m3. TP 84 20 ton, 122 m3).
Ramplastning är fördelaktig.
Lasten bör packas på plattformar som förankras direkt i flygplanet.
Lasthanteringsutrustning bör finnas på aktuella baser.
TP 55 bör behållas för utbildning och utveckling.
Källa:
KONTAKT nr 69, december 1984.
– Artikeln skriven av Lars Olausson för KONTAKT.
– Fotograf saknas för vissa bilder i originalartikeln…
Uppdaterad: 2016-04-26