SK 3 – Teknisk beskrivning

Arméns enda Avro. Flygplanet är av typ 504N med en fast Armstrong-Siddely Lynxmotor. Observera de stora kronorna med ”sorgkanter”, en märkning som tillämpades under ”övergångsperioden”. Foto: Se nedan.

DATA OCH PRESTANDA AVRO 504K

Aktionsradie 342 km
Bensinförbrukning per/tim 45 liter
Tankvolym (huvud) 91 liter
Tankvolym (fall) 18,2 liter
Flygvikt 827 kg
Tillsatsvikt 269 kg
Tomvikt 558 kg
Oljeförbrukning per/tim 7,5 liter
Oljetank 29,5 liter
Motor Clerget 130 hk
Stigförmåga 1.000 m 6 min
Stigförmåga 2.000 m 15 min
Max planflyktshastighet 137 km/tim
Längd 10,9 m
Spännvidd 8,8 m
Höjd 3,1 m
Vingyta 30,65 m2
Spårvidd 1,8 m
Ritning: Björn Karlström.

Skillnaden mellan 504K och 504K Mk II bestod huvudsakligen i att 504K hade en separat cylinderformad huvudtank på övervingens ovansida och en fast monterad skida mellan landställshjulen (kapotterings- och propellerskydd). Mk II hade dessutom något avrundade skevroder, integrerad vingtank och saknade ovannämnda skida.

073 var av typ K Mk II. Observera skidan mellan landställsbenen och att flygplanets kod repeterats i små siffror på främre delen av sidorodret. Foto: Se nedan.

MÅLNING OCH MÄRKNING

Avro 504 var under hela sin militära tid målad i en ljus mellangrå färg, med främre delen (motorkåpan och nospartiets sidor) svarta. Vingstöttorna och propellern var naturträ, medan övriga stöttor var svartlackerade.

Ritning: Se nedan.

Vid Marinens flygväsende målades flygplanets sidoroder i vitt, varpå applicerades en svensk örlogsflagga. På kroppen och på vingarnas under- resp översidor målades ”lilla riksvapnet” (tre kronor) i svart direkt på den grå duken, senare på en vit bottenyta. Flygplanets nummer målades i 35 cm höga svarta siffror omgivet av ett vitt rektangulärt fält på motorns inspektionsluckor på bägge sidor av flygkroppen. Härutöver målades numret (åtminstone på fpl 6 och 7) på vingarnas undersidor, på höger undervinge vänt framåt, på vänster vänt bakåt.

Den första flygvapenordern beträffande hur Flygvapnets plan skulle målas och märkas, utkom inte förrän i januari 1927, varför en del egenartade ”övergångsbestämmelser” tillämpades. Ett exempel på hur detta kunde se ut för SK 3:s del åskådliggörs på ritningarna!

I och med ovannämnda order (flygorder nr 5/1927) upphävdes slutligen arméns och marinens märkningsföreskrifter och ett enhetligt system, känt som 1927 års märkningsbestämmelser, tog sitt uttryck. Dessa innebar att kronmärket målades med svarta kronor på en vit cirkelyta och att sidorodret försågs med två lika stora vertikala fält, det främre gult och det bakre blått. Den nya numreringen innebar för SK 3:s del en tresiffrig kod, där den första siffran (0) angav att flygplanet tillhörde Flygskolan, och de två övriga (72-76) individnumret. Dessa bestämmelser genomfördes helt på fpl SK 3.


Källa: 
KONTAKT nr 65, februari 1984. 
– Fotograf/ritare ej angiven i originalartikeln.
ST) = Särskilt tillstånd finns för att publicera denna ritning.
UR) = Uno Ranch, Kontakt nr 69.

Uppdaterad: 2018-05-15

Annonser