AVRO 504 – HISTORIK

Som vanligt var beträffande dåvarande anskaffningsbetingelser för flygplan till de båda vapenslagen, Marinen och Armén (det självständiga Flygvapnet existerade ej ännu), var man också under 20-talets första hälft hänvisad till vad den utländska marknaden kunde erbjuda. Förvisso existerade redan en inhemsk flygplanstillverkning, men i blygsam skala, varför det mesta, men inte alltid det bästa, fanns att finna utomlands.

För marinflygets del hade man hittills nästan uteslutande använt sig av utländska flygplanstyper, varför det förhöll sig helt naturligt då man 1923 infordrade anbud från ett antal flygplanstillverkare i Europa i mening att tillföra Marinens flygväsende nya övningsflygplan.

I oktober 1923 antogs ett anbud från A V Roe i England gällande två stycken flygplan av typ Avro 504.

Flygplanstypen var redan då beprövad. Den första versionen av typ 504 utvecklades ur A.V. Roes serie 500, som var ett renodlat tävlingsflygplan redan 1913, och var tänkt som ett skol- och övningsflygplan åt Royal Flying Corps, föregångaren till RAF.

Under 1:a världskriget visade sig maskinen mycket användbar, och kom att tjänstgöra i en mängd olika roller som t ex bombplan, ensitsigt jaktplan, övnings- och sambandsplan både i land- och sjöversionen. Men det var ändå som skolflygplan typen kom att användas mest. Som sådan blev den mycket lyckad. Enkel, billig, pålitlig och med goda flygegenskaper blev den snabbt omtyckt. Flygplanet kom bara i England att under 1:a världskriget byggas i över 8.300 exemplar. Härtill kommer licenstillverkning i Canada, Australien, Japan, Kina och Ryssland, totalt 11.100 exemplar!

Härigenom kom planet att få en ställning som det första ”klassiska” skolflygplanet, fullt jämförbart med de senare legendariska Tiger Moth och Harvard.

Efter krigsslutet fortsatte tjänsten i RAF, medan en del av det överskott krigsproduktionen åstadkommit nu kunde säljas på den civila marknaden. Därför kom också Avro 504 att bli den vanligaste flygplanstypen bland flygbolag, -klubbar och privatflygare i England under hela 20-talet.

Den stora överskottsförsäljningen innebar även att flera plan köptes över till Sverige och här registrerades civilt strax efter krigsslutet.

VERSIONER

Naturligtvis utvecklades grundmodellen av 504 och en hel del förändringar genomfördes av tillverkaren under årens lopp. De olika versionerna betecknades därvid med modellbokstav. Så var t ex 504J med Monosoupape-motor den vanligaste varianten fram till 1918, då 504K introducerades. K-versionen kom att bli den vanligaste typen av 504 och kunde förses med ett antal olika motoralternativ, t ex Gnome, Le Rhone och Clerget, alla roterande stjärnmotorer. Den sista versionen blev typ S, som tillverkade fram till 1931, då produktionen slutligen lades ned.

Avro 504 kom dock att flyga vidare åtskilligt längre. Så sent som 1940 fanns några 504N i aktiv tjänst i det grekiska flygvapnet!

---

Källa: 
KONTAKT nr 65, februari 1984. 
– Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 2018-05-15