TP 47 – Teknisk beskrivning

På steget! TP 47 (47001) påpassligt fotograferad under start från F 2. Foto: Hans Ericsson, F 2.
Fpl 47001 fotograferad under sättning vid F 2. Obs de svartmålade fälten under vingarna. Foto: Hans Ericsson, F 2.

TP 47 CATALINA – EN KORT INBLICK

Som varande en ren flygbåt, sedermera utvecklad till amfibie, var kroppen – eller mer korrekt skrovet – sektionerat och konstruerat med vattentäta skott, vilka i sin tur markerade och avgränsade Catalina’s interiöra utrymmen. Låt oss kortfattat orientera oss härvidlag:

TP 47 interiört sett framåt med pentryt närmast. Märk kaffekitteln på ”spisen” t.h. och länspumpen nere t.v. De vertikala rören på var sida i pentryt rymmer huvudställets manövercylindrar vilket gör det lättare att orientera sig. Framom pentryt ses delvis navigatörsutrymmet. Foto: Se nedan.

Stävrummet inrymdes i Catalinans nosparti, vilket ursprungligen inrymde det främre kanontornet och därmed också den främre skytten eller bombfällaren. Bombfällarens främre, med jalusi täckta, siktfönster hade på TP 47 av naturliga orsaker lagts igen. Det ursprungliga kanontornet, dock ej vapeninstallationen, fanns initialt kvar på TP 47 men ersattes sedermera av ett nytt, något högre, ”torn” av plexiglas under vilket spaningsradarns svepantenn placerades. Slutligen skulle tornet försvinna och ersättas med en med strukturen i övrigt formad radom av glasfiber överdragen med neoprene vad avser endast fpl 47001 (se foto). Stävrum och förarrum (cockpit) separerades med ett skott i linje med nosställsschaktets (luckornas) främre del.

Förarrummet, en ”halvtrappa upp”, separerades i sin tur bakåt medelst ett skott i linje med nosställsschaktets (luckornas) bakre del.

Navigatörsrummet, beläget bakom förarrummet, rymde även signalisten/radiotelegrafisten. Detta rum begränsades bakåt av ett skott i linje med de främre vingstöttorna. Detta rum rymde utöver nämnda besättningsmedlemmar även radiorackar och delar av radarinstallationens komponenter och var försett med sidofönster.

Kabinen, eller ”kajutan”, följer efter navigatörsrummet som bakåt begränsas av ett skott i linje strax framför de på var sida befintliga lastluckorna. Kabinen är i sin tur uppdelad i två delar i linje med steget i bottenskrovet varav den främre delen utgörs av pentryt och den bakre delen av vilrum och garderob. I pentrydelen, vilken utrymmesmässigt begränsas av hjulhusen, finns även kabinvärmare, länspump och diverse utrustning placerad. I bakre delen är längsgående britsar placerade.

TP 47 interiört sett bakåt med ”vilrummet” och tillhörande britsar i förgrunden. Där bakom lastrummet med de blisterförsedda luckorna och längst akterut stjärtutrymmet. Foto: Se nedan.

Lastrummet finns i utrymmet bakom kabinen och är bakåt begränsat av ett skott i linje med bottenskrovets bakre steg. Det täcks av två, på var sida ovansidan kroppen, relativt stora lastluckor vilka ersatt de ursprungliga stora plexiglaskupolerna. Lastrumsluckorna utgör samtidigt normalt instigningsdörrar och var på TP 47 initialt försedda med mindre sidofönster. Dessa ersattes dock sedermera med något större plexiglaskupoler i avsikt att förbättra runt-om-sikten. Som framgår utgör utrymmet lastrum för varierande behov ävensom att uppblåsbara gummilivbåtar här utgör del av den fasta utrustningen.

Stjärtrummet nås genom en dörr i skottet i lastrummet och brukades normalt inte på TP 47. En lucka i botten på stjärtrummet, ursprungligen brukad för en bakåt, nedåt riktad kulspruta, användes på TP 47 som nödutgång.

övriga nödutgångar bestod av en taklucka i stävrummet, fyra skjutbara fönster i förarrummet, samt naturligtvis de ordinarie instignings/lastrumsluckorna.

I vingpylonen, ovan kabinen och med tillträde från pentryt, fanns ett speciellt utrymme för färdmekanikern med en speciell instrumentpanel. Utrymmet, vilket sällan nyttjades på TP 47, hade på var sida mindre sidofönster. Vingsektionen ovan pylonen och innanför respektive motor utgjordes av två separerade, och med vingen integrerade, bränsletankar. 

TEKNISKA DETALJER

Flygplanets tyngdpunktsområde ligger inom området 25,5 – 31,5 % av AMK (Aerodynamisk Medelkorda). Bränsleförbrukningen är vid marschhastighet (1.950 rpm) 300 liter per timma och oljeförbrukningen under samma konditioner 2 – 3 liter per timma.

En perfekt sidovy av TP 47. Obs fönsterarrangemangen. De utlöpande rören i vingens bakkant är avsedda för nödtömning av bränsletankarna sk ”Fuel Jettison”. Notera särskilt det modifierade upphöjda främre tornet rymmande spaningsradarns svepantenn. Foto: Se nedan.

Landningsstället manövreras med hjälp av ett enkelt hydraulsystem med arbetstrycket 1.000 psi (70,3 kp/cm2). Hydraulsystemets tank rymmer 9 liter tryckvätska ”M”. Landstället kan nödfällas manuellt. Landställsindikeringen är elektrisk. Huvudhjulens bromsar är av lamelltyp och opereras hydrauliskt. Huvudhjulen, med dimension 47″SC, väger vardera 110 kg.

Flygplanet trimmas med konventionella höjd-, sid- och skevtrimroder. Sidrodret låses med plunger och höjd- och skevroder medelst rodergaffel.

Vardera motorn har en vikt av 665,5 kg, en diameter av 1.224 mm och en längd av 1566,4 mm. Drivmedel utgörs av Flygbensin 100/130 och motorolja Grad 100. Stipulerad motorgångtid mellan översyn är 600 timmar. Propellern överses var 50:e gångtimme.

Flygplanets elsystem har nominell nätspänning 24V DC (likström) med laddningsspänning 28V, genererad av två motordrivna generatorer typ N75-2SB. Flygplanbatterierna är av typ Exide 6-TAS-9A med en kapacitet om 34 ampéretimmar. In- och utfällning av vingspetsflottörerna sker elektriskt.

Vingens, stabilisatorns och fenans framkanter är försedda med s.k. ”de-icing boots”. Propellrar och frontrutor avisas med alkohol från var sin tank rymmande 11,4 respektive 0,95 liter. Flygplanet var f.ö. ytterligt känsligt för isbildning.

TP 47 var också utrustad med två färskvattentankar rymmande vardera 34,2 liter.

NÅGOT OM MÅLNING OCH MÄRKNING

I de flesta, oftast mindre nogräknade, flyghistoriska sammanställningar eller på befintliga ritningar vad gäller Flygvapnets TP 47 Catalina, anges oftast att ytstrukturen var omålad (bare metal finish). Detta är inte sant. Flygplanets ytstruktur var belagd eller målad med aluminiumbrons (silverfärg). Det säger sig självt att ytstrukturen på framförallt ett sjö- eller amfibieflygplan måste ha ett täckande korrosionsskydd. Aluminiumbronserade var också de dukklädda partierna, d.v.s. vingens bakre hälft och samtliga roderytor. Det är naturligt att det härvid, bl.a. genom åldring, uppträder tydliga kontraster mellan de dukklädda partierna och strukturen i övrigt. Genom åldring ges aluminiumbrons också en påtaglig gråton varför flygplanen, mellan översyner och ommålning, periodvis uppvisar en varierande grad av lyster.

Ritning: Pye Palm.

I övrigt skall modellbyggaren måla vingarnas, fenans och stabilisatorns framkanter matt svarta, markerande s.k. ”de-icing boots”. Propellrarna var initialt metallblanka men målades sedermera och slutligt svarta på fpl 47001. I båda fallen var propellerspetsarna gula.

Vad gäller märkning försågs TP 47 med kronmärken i sex positioner varvid märkena på vingarnas ovan- och undersida hade diametern 1.800 mm, medan märkena på var sida om framkroppen, i höjd med förarrummet, hade diametern 960 mm i enlighet med 1940 års bestämmelser vad gäller utförande och dimensioner.

Flottiljsiffra anbringades ej på TP 47, vare sig vid F 2 eller F 8. Registreringsnummer (FV-nummer) var på TP 47 anbringat på fenan under stabilisatorn.

Fpl 47001 fångad vid flygdagen på F 3 den 1/9 1962. Foto: Bo Widfeldt.
Fpl 47001 med koden ”89” parkerad på F 8 år 1964. Foto: Se nedan.

TP 47 gavs koder (stationssignaler) korresponderande med registreringsnumrets två sista siffror d.v.s. 01, 02 och 03, målade i svart på övre delen av sidrodret. Siffertypen var något modernare i snittet än vad dåvarande märkningsbestämmelser statuerade och kan jämföras med kodsiffror m/64. Fpl 47001 fick sedermera koden ”89” vid F 8 (1964) vilken slutligen (1966) ändrades till ”79”. Härvid skall vingspetsflottörernas främre del förses med stripor i orange day-glo, vilka applicerades redan år 1962.

Fpl 47001 försågs i slutet av tjänsteperioden med ”manövermärkning” i form av svarta fält på ovan- och undersidan av vingen, strax innanför kronmärkena. Likaledes skall den slutliga utformningen av radomen (endast fpl 47001) vara svart, liksom antiglarepanelen sträckande sig från frontrutorna och fram över stävrumslucka och det modifierade ”radartornet” (fpl 47001 och 47003). Interiört var flygplanen målade huvudsakligen med aluminiumbrons och ljust grönt, s.k. ”interior green”.

TEKNISKA DATA

Spännvidd 31,72 m
Längd 19,48 m
Höjd med hjulställ6,43 m
Spårvidd 5,11 m
Hjulbas 5,2 m
Vingyta 130,06 m2
Vingbelastning 118 kg/m2
Tjänstetomvikt 9.200 kg
Max startvikt 15.450 kg
Normal flygvikt 11.800 kg
Toppfart 267 km/h
Marschfart 200 km/h
Stighastighet 1.000 m 7-10 min
Max flygtid 18 tim
Aktionsradie 3.600 km
Normal flygsträcka 6.000 km
Topphöjd 5.500 m
Bränsslekapacitet 6.624 liter
Beväpning Ingen
Besättning 5 man
Fpl 47001. Foto: Se nedan.

MOTORER

Två Pratt & Whitney R-1830-92, Twin Wasp, tvåradiga luftkylda stjärnmotorer vardera utvecklande max 1.200 hk (marscheffekt 510 hk).

Oljetankar rymd: 2 x 246 liter
Propeller: Hamilton Standard Hydromatic 33 med omställningsområde 17-88°.
Diameter 3,65 m. Propellerregulator typ 4-L-11.


Källa: 
KONTAKT nr 100, februari 1991 
Fotograf ej angiven på många av bilder i originalartikeln

Uppdaterad: 2017-11-07

Annonser