Det finns bevisligen inget flygplan (alla kategorier) i Flygvapnets historia som det skrivits så lite om som Svenska Aero’s Ö 7 PIRATEN. Det som skrivits, och dokumenterats, om Ö 7 kan ses som fragmentariska brottstycken. Grovt tillyxade för att om möjligt klämmas in som en parentes i Svenska Aeros historia, eller som ett överflödigt komplement i historieskrivningen om skol- och övningsflygverksamheten knuten till Marinflyget och F 2 i Hägernäs.

Men Ö 7 PIRATEN existerar bevisligen i historien. Om icke för annat så har den ofta figurerat på bilder i olika organ. Även på detta uppslag ser vi Ö 7 på bild. Självklart har Ö 7 sin – om än mindre framträdande – plats i historien. Men för att rätt förstå den, utan att göra alltför omfattande rekapitulationer, måste man just ”yxa till den” och placera den mellan, ovan, eller vid sidan om historien om Ö 8/SK 8, SK 4 och Ö 9.

Den 1 september 1921 grundades Svenska Aero AB av den f.d. tyske marinflygaren Carl Clemens Bücker. Företaget byggdes upp med stöd av Ernst Heinkel av den anledning att några av hans konstruktioner anammats för det svenska marinflygets behov och därmed sammanhängande ambitioner vad avsåg inhemsk licenstillverkning. Svenska Aero kom härvid att svara för denna tillverkning vad avser bl.a. T 1 (HD 16), J 4 (HD 19), SK 4 (HD 24) samt S 2, S 3, S 4 och S 5 (He 5).

Med kännedom om det nyuppsatta självständiga Flygvapnets behov av modernare flygmateriel, även inbegripet behovet av skol- och övningsflygplan, beslutade Svenska Aero 1927 att inrätta en egen konstruktionsavdelning. I denna ambition knöt man till företaget en del sedermera kända konstruktörer såsom A.J. Andersson och Sven Blomberg. Denna satsning var en chanstagning i det faktum att behovet var uttalat, men de ekonomiska anslagen av den ringa omfattning att köp utifrån torde bli avsevärt billigare.

Trots allt påbörjade Svenska Aero, med hopp om avsättning för FV:s behov, ett omfattande konstruktionsarbete på en hel typserie under egen beteckning. Den första konstruktionen i typserien gavs beteckningen SA 10 med tillnamnet ”Pirat”. Möjligen låg det en viss symbolik härvidlag då många konstruktionslösningar och detaljutformningar tydligt härrörde från Heinkels konstruktioner.

I typserien ingick också bl.a. SA 11 vilket så småningom blev till jaktplanet J 5 och J 6. SA 12 blev SK 8 och SA 13 Övningsfalken o.s.v.

SA 10 som var Svenska Aero’s första egna konstruktion angavs i projektbeskrivningen som ett marint övningsflygplan, och konstruktör var Sven Blomberg. Konstruktionen som sådan bar inga tecken av nytänkande, utan gjordes helt på grundval av en etablerad föreställning om hur ett dylikt flygplan borde ta sig ut.

SA 10 provflögs för första gång i april 1929. Två flygplan kom att tillverkas varav Flygvapnet (Flygstyrelsen) tecknade order på ett, och det andra försåldes sedermera till Lettland.

Flygvapnet tecknade sin order redan i februari 1928. Ordern var knappast styrd av ett egentligt behov av flygplanet ifråga, då tillgången på SK 4 och andra äldre krigsflygplan helt fyllde FV:s behov för den speciella ”marinflygutbildningen”. Snarare skall Flygvapnets förvärv av SA 10 Pirat ses som en ”vänlig gest” eller en stimulans till Svenska Aero. Priset man betalade var 115.000 kr och var därvid ett ringa men behövligt tillskott av friskt kapital.

Piraten fick i Flygvapnet typbeteckningen Ö 7 med registreringsnummer 210 (sedermera reviderat till 610). Det godkändes den 2 september 1929 och tilldelades F 2 i Hägernäs. Ö 7 hade som ett udda och enstaka flygplan i FV sina klara förtjänster och kom att avskrivas först den 2 februari 1937 till följd av förslitning. Det hade då loggat 639,45 flygtimmar!

Det är egentligen ganska fantastiskt. Ett flygplan som man egentligen aldrig haft behov av är i tjänst i närmare åtta år och loggar ett med dåtida mått ansenligt antal flygtimmar… Nog är väl Ö 7 Piraten värd att uppmärksammas mer i historien… Och populär var den. Åtminstone bland de som hade nöjet och glädjen att flyga den…

TEKNISKA DATA – SVENSKA AERO Ö 7 PIRATEN

Spännvidd övervinge	10,40 m
Spännvidd undervinge	8,80 m
Längd	8,72 m
Höjd	3,38 m
Vingyta	32 m2
Vingbelastning	42,18 kg/m2
Toppfart	170 km/h
Landningshastighet	80 km/h
Tomvikt	880 kg
Flygvikt	1.350 kg
Besättning	2 man
Beväpning	Saknas
Motor	7 cyl Armstrong Siddeley Lynx, 215 hkr luftkyld stjärnmotor

---

Källa:
KONTAKT nr 87, juni 1988. 
– Fotograf saknas för bilderna i originalartikeln…

Uppdaterad: 2018-06-17