B 3 – Junkers Ju 86 – Historik

Civilregistrerad Junkers Ju 86, D-ALOH.
Foto: Via Towpilot, (WikiMedia, Bundesarchiv, bild 141-2400. CC BY-SA 3.0)

Historik Junkers Ju 86

Svenskt bombflyg i dess egentliga betydelse är otvivelaktigt en företeelse som skall ses i historiskt perspektiv och där intar flygplan B 3, Junkers Ju 86K, en i många avseenden central roll. Det var vårt första medeltunga bombflygplan och Flygvapnets första tvåmotoriga helmetallflygplan, vilket i flera avseenden representerade en ny teknik, vilken förutom en utveckling av den flygmilitära taktiken, även gav den inhemska flygindustrin värdefulla erfarenheter. Men flygplan B 3 utgör kanske i historiskt perspektiv främst en symbol för Flygvapnet och dess ambition att värna om vårt lands neutralitet under det andra världskriget.

År 1932 började dåvarande Flygstyrelsen sondera olika möjligheter att skaffa ett nytt modernt bombflygplan i takt med tidens krav. Detta skulle enligt planerna även kunna tjänstgöra som fjärrspaningsflygplan och dessutom ha möjlighet att bära torpeder. Flera flygplanstillverkare inlämnade anbud. Efter detaljstudie av alternativen kvarstod två alternativ: Ett från det tyskdirigerade AB Flygindustri i Limhamn och ett från det amerikanska Douglas Aircraft Company avseende deras bombplan DB 1.

Anbudet från AB Flygindustri ansågs mest fördelaktigt. Det rörde sig om ett Junkersflygplan typ EF (EF = Entwicklungsflugzeug) vilket erhöll typbeteckningen Junkers K-37 och var i stort sett en föregångare till den senare Junkers Ju 86.

Junkers K-37 var på sätt och vis föregångare till vad som senare kom att bli Junkers Ju 86. Bilden visar S-AABP (W-nr 3201) tillverkat av AB Flygindustri i Limhamn. Flygplanet såldes sedermera till Japan. Foto: Okänd.

Då anbudstiden utgått mot slutet av år 1933 inkom ytterligare ett anbud från den engelska flygplanstillverkaren Handley Page vad avsåg ett tvåmotorigt flygplan med arbetsnamnet ”Suecia”. Det engelska alternativet var tekniskt, ekonomiskt och tidsmässigt underlägset det tyska men trots detta tvingades Flygstyrelsen av regeringen att anskaffa Handley Page ”Suecia”. Bakgrunden till detta var den politiska debatten där en viss aversion mot tyska förbindelser gjort sig klart uttalade.

Det visade sig dock Snart att Handley Page inte kunde förverkliga sitt anbud vad avsåg ”Suecia”. Genom slopandet av kravet att flygplanet skulle kunna bära torpeder kunde Flygstyrelsen flytta över intresset på Handley Page ”Hampden”. Ett flygplan av denna typ beställdes i maj 1935. Leveransen kunde dock ej ske förrän i september 1938 och då hade redan hela affärens fortsättning avvecklats.

Junkers alternativ blev trots allt det som slutligen kom att antas. Visserligen inte Junkers EF, eller Ju 85 som typen senare kom att betecknas. Ju 85 utvecklades efter hand till det projekt som parallellt med Ju 88 år 1935 presenterades för det tyska Reichluftfahrtsministerium RLM. Ju 85 hade i likhet med Ju 86 dubbla stjärtfenor men kom aldrig i produktion i det att det den 26 februari 1935 utropade nya Luftwaffe valde Ju 88 som standardbombflygplan.

En svensk delegation besökte vid denna tidpunkt Tyskland för att studera lämpliga flygplan för det svenska Flygvapnets räkning och studerade därvid Heinkel, Dornier och Junkers projekt och konstruktioner. Heinkel He 111 ansågs av delegationen som ytterst lämplig, icke minst med hänsyn till att den aerodynamiskt och tekniskt låg väl framme rent tidsmässigt. Tyskarna var dock inte särskilt intresserade av att släppa vare sig Heinkels eller Dorniers konstruktioner för export. Det enda flygplan som kunde tänkas att släppas för export var efter en hel del turer Junkers Ju 86. Den 30 juni 1936 beställde Flygvapnet ett första exemplar av typen Ju 86 A-1.

Junkers Ju 86

Junkers Ju 86 är i historien unikt så till vida att det från början projekterades dels som ett civilt transportflygplan och dels som ett rent bombflygplan. Ju 86 kom att projekteras efter de riktlinjer som dels RLM och dels Deutsche Lufthansa utarbetade i en grundläggande gemensam specifikation.

Konstruktionsarbetet påbörjades 1934 och redan den 4 november samma år utfördes den första provflygningen. Enligt ritningarna skulle flygplanet förses med två stycken Junkers Jumo 205 radmotorer, men pga förseningar i motortillverkningen försågs den första prototypen Ju 86A med två 9-cylindriga stjärnmotorer av typen Siemens SAM 22 om vardera 600 hästkrafter.

Ytterligare några prototyper togs fram och i slutet av år 1935 startades serietillverkningen. I samband härmed anlades två produktionslinjer eller monteringsband vid Junkers fabriker i Dessau. Den ena produktionslinjen ”A” producerade rena bombflygplan och linje ”B” satte samman civila transportflygplan.

Ett mindre antal Ju 86A-0 levererades till Luftwaffe för utprovning och denna första serie följdes snabbt av ett antal Ju 86A-1 vilka levererades direkt till Luftwaffes bombförband.

Det civila Ju 86B-0 levererades till Lufthansa och var i likhet med bombversionen utrustade med motorer av typen Jumo 205C. Med motorer av typen BMW 132 erhöll flygplanen sedermera beteckningen Ju 86Z-2 avsedda för export.

25 tyska Junkers 86K, ‘Kampffliegergruppe’ (TBFLJ) 1938.
Foto: Okänd / Flygvapenmuseum (PDM).

Källa:
KONTAKT nr 51, 1981-04 (Åke Hall & Bo Widfeldt)

Uppdaterad: 2022-02-09