B 3 som Torpedflygplan

År 1941 beslutade riksdagen om uppsättning av Kungliga Blekinge Flygflottilj, F 17 i Kallinge. Tidpunkten för uppsättning av den nya flottiljen angavs till 1944/45 men det fanns ett klart uttalat önskemål om tidigare uppsättning. F 17 skulle enligt planerna utgöra en förstärkning av torpedflyget – ett länge eftersatt krav.

När F 1 i Västerås våren 1944 började utrustas med det nya helsvenska bombplanet SAAB 18A kunde ett trettiotal flygplan B 3 successivt överföras till F 17. Denna åtgärd var den enda som i praktiken stod till buds för en tidigast möjlig uppsättning av F 17. Flygplanen fördelades på två divisioner, vilka utgjordes av den 2:a respektive 3:e divisionen.

För att kunna bära torpeder utrustades fpl B 3 med de torpedställ och den utrustning som tidigare var avsedd för T 16A (Caproni Ca 313) vilken aldrig kom att tas i bruk. Antalet torpedställ räckte dock enbart till en division och det blev därvid den 3:e divisionens flygplan som i huvudsak blev bärare av torped m/41.

För minfällning utrustades fpl B 3 därutöver med ett enkelt minställ i vilket en 500-kilos magnetmina kunde hängas under kroppen. Minan fälldes med fallskärm. De minor som brukades var av typ F-7 och F-9, av vilken den senare var spolformig och därför bars i de tidigare nämnda torpedställen. Som en gemensam symbol kring en företeelse utvecklades vid den 2:a divisionen ett divisionsemblem föreställande en havsörn under flykt med en hornmina i klorna.

Ofta har beteckningen T 3 använts i samband med de flygplan som brukades vid F 17. Detta är dock, som i många andra fall, en felaktig benämning då flygplanen behöll sin officiella beteckning B 3. Huvuddelen utgjordes av versionerna B 3B och (i några fall) B 3D.

---

Källa:
KONTAKT nr 51, 1981-04 (Åke Hall & Bo Widfeldt)

Uppdaterad: 2022-02-10