J 27 – ”En svensk Super Spitfire”

Under 1945 pågick diskussioner mellan SAAB och Flygledningen gällande ytterligare modifieringar och förbättringar av J 21A. Resultatet av dessa diskussioner blev ett projektutkast till vad som pappret betecknades SAAB 21 B, utrustad med en ny kraftigare motor. Vid denna tid var det i första hand två motortyper som därvid låg närmast till hands. Först och främst den utvecklade DB 605E med en beräknad effekt på 2.000 hk, och dels den engelska Rolls Royce Merlin Mk68, alternativt Mk69, som ansågs jämbördig. Av olika anledningar bedömdes dock möjligheterna att ”få loss” någon av motortyperna i rimlig tid som små, varför projekt SAAB 21 B tills vidare lades på is.

I april 1945 fick SAAB därför uppdraget att utarbeta ett helt nytt jaktplansprojekt, av KFF benämnt Jx, baserat på en 2.200 hästkrafters Rolls Royce Griffon-motor, som KFF tillförsäkrat sig data och installationsunderlag för. En baktanke var därutöver att kunna utrusta projekt Jx med en ännu starkare motor, nämligen den 24-cylindriga H-motorn Mx som Svenska Flygmotor AB i egen regi projekterade och som beställts 1941.

Vid projektförhandlingar mellan SAAB och KFF den 20 juni 1945 godkändes SAAB:s utkast, projekt L-27, att ligga till grund för fortsatt utveckling av ”Jx-konceptet”. För det reserverades typbeteckningen J 27 i det att de strax dessförinnan från USA inköpta flygplanen av typ Mustang givits beteckningen J 26.

Projekt L-27 (J 27) skulle till sin konfiguration kunna liknas vid en utvecklad och förfinad (svensk) Spitfire där de mest framträdande likheterna här var den ellipsformade vingen, motorinstallation och inklädnad samt höjdstyrverket.

När det gällde vingens form och utformningen av vingklaffarna hade man tagit hjälp av aerodynamikern Youngman, som arbetade som rådgivare för SAAB vid denna tid. Signifikativt för J 27 var därför att flygplanet skulle vara utrustad med s k ”Youngmanflaps” (uppkallade efter Youngman) där klaffarna i mellanlägen kunde fällas ut bakåt i avsikt att endast öka vingytan, utan att öka luftmotståndet, och därmed öka vändbarheten. Ett av de mest lyckade första exemplen på ett flygplans vändbarhet, utrustade med de patenterade ”Youngman-klaffarna”, är f ö Fairey Firefly. Med ellipsformade vingar och utrustad med Griffon-motor!

Projekt J 27 har i historieskrivningen i vissa avseenden liknats vid P-51 (J 26) Mustang men förtecknen vad gäller motor och aerodynamik bär tydligt engelsk prägel. I kombination med ”Youngman-klaffarna” och för att förbättra kurvstridsförmågan, övervägdes ett ögonblick att förse J 27 med en s k ”butterfly tail”, dvs ett kraftigt V-format kombinerat höjd- och sidstyrverk i avsaknad av konventionell fena.

Någon månad efter att SAAB gjort sin projektpresentation anmälde de att noggranna efterkalkyler visade att farten ökades något om flygplanet försågs med två, motroterande via speciell växel drivna, 3-bladiga propellrar. KFF förordade dock en 5-bladig propeller (jfr S 31 Spitfire).

Vid denna tid hade dock Flygvapnet (läs Nordenskiöld) fått ”vittring” på Jet! Därmed var ödet för SAAB:s sista propellerdrivna krigsflygplansprojekt, SAAB 27, beseglat! Den 4 september 1945 annulerades projekt L-27 till följd av Nordenskiölds framsynta beslut att för framtiden endast utrusta Flygvapnet med jetjaktplan!

I stället, och som en följd härav, fick SAAB uppdraget att på försök bygga om några J 21A till jetmotordrift. Därmed inleddes en helt ny epok inom Flygvapnet och för svensk flygindustri.

Data och prestanda för SAAB L-27

Spännvidd:	12,2 m
Längd:	11 m
Motor:	RR Griffon (2.200 hk)
Max fart:	700 km/tim
Beväpning:	4 × 20 mm akan m/45 i vingarna

---

Källor:
Kontakt nr 104, dec 1991.
WikiPedia

Uppdaterad: 2021-01-19