TP 85 – Historik och FV

TP 85 nr 85210 passerar över startbanan vid Malmen på låg höjd vid sin sista flygning 1999-01-28.
Foto: © Anders ”Bromma” Nilsson (beskuren).

HISTORIA

Den 12 oktober 1951 utlovade franska Comité du Matériel Civil statliga bidrag till konstruktionen av ett inhemskt, jetdrivet passagerarplan.

De franska myndigheterna tog 1951 initiativ till ett nytt trafikflygplan för medeldistans. I oktober utlovade Comité du Matériel Civil statliga bidrag till konstruktören. Ett 20-tal förslag på konstruktioner kom in men 1952-03-28 fanns bara tre projekt kvar i urvalsprocessen: S.O. 60, Hurel-Dubois och Sud-Est X-210. I september 1952 beslutade sig kommittén för Sud-Ests X-210 och projektnamnet ändrades till SE-210 Caravelle (Sud East).

Det statliga Toulouse-baserade företaget Sud-Est (SNCASE) kom, efter en sammanslagning med ett annat företag, att heta Sud Aviation. Sud Aviation SE-210 Caravelle konstruerades till stora delar av det franska företaget men designelement från brittiska de Havilland återanvändes på licens. Utformningen av nos och cockpit kom direkt från de Havillands flygplan Comet.

Caravelle tillhörde den första generationen av jetdrivna passagerarflygplan. Det var banbrytande för utvecklingen av trafikflyget och ansågs vara före sin tid på olika sätt. Det var också det första flygplanet i världen som hade motorerna placerade på bakkroppen istället för i vingarna. Den första prototypen flög 1955 och när alla tester var genomförda certifierades Caravelle 1959-04-02. När tillverkningen upphörde 1972 hade Sud Aviation byggt totalt 282 st SE-210 i olika versioner och som levererats till 35 flygbolag i 27 länder. Idag finns inte längre några flygande Caravelle kvar.

Modellen Caravelle III (TP 85) flög för första gången 30 december 1959. Serien omfattade 78 flygplan och hade motorer av typ RR Avon RA.29 MK527.

UTPROVNINGEN

Prototyp nr 1 (c/n 01) användes från 1955-04-21 för prov på marken och flög första gången 1855-05-27. Efter 411 flygtimmar överfördes det till Air France för utvärdering. Testerna bestod främst i fraktflygningar mellan Frankrike och Nordafrika. Bland annat gjordes tre flygningar mellan Alger och Paris med endast en motor i drift. Sista flygningen med prototypen genomfördes 1966-04-16.

Prototyp nr 2 (c/n 02) gjorde sin första flygning 1956-05-06. Planet var modifierat efter erfarenheterna från c/n 01 och utvärderades under ca 100 flygtimmar. Därefter inreddes det som passagerarflyg och användas i trafik av bl a SAS.

Prototyp nr 3 (c/n 03) användes för utmattningsprov som utfördes på den statliga provningsanstalten i Toulouse med början i juni 1958. Flygplanskroppen sänktes ner i en vattenfylld bassäng och fylldes med vatten under olika tryck för att simulera olika flyghöjder. Proven motsvarade 30.000 flygtimmar och gjordes för att säkerställa flygplanets hållfasthet och att det inte led av samma problem som de Havilland Comet.

Prototyp nr 4 (c/n 04) användes endast för statisk utprovning vilket innebar att man belastade flygplanet på olika sätt med vikter och domkrafter för att bestämma gränserna för kollaps. Prov utfördes även på landningsställ, roder, klaffar mm.

CIVILT – SAS

Redan hösten 1955 reste en grupp från SAS ner till Frankrike för att studera SE-210 Caravelle. 1957-06-28 köpte flygbolaget SAS, som första utländska bolag, sex flygplan Caravelle med option på ytterligare 19. De fick bra rabatt eftersom ordern var viktig för Sud Aviation. En stor utländsk kund var en bra referens vid försäljningen till andra bolag. Bara Air France hade fler Caravelle än SAS som hade totalt 21 exemplar av flygplanet.

SE-DAG ”Finn Viking” sattes i trafik i Sverige 1959-04-26 och blev det första jetdrivna passagerarplanet i Norden. Flygplanen ansågs stabila, komfortabla, tysta och lättflugna. SAS använde Caravelle fram till 1974 och sista flygningen utfördes den 25 september med OY-KRC ”Faste Viking”. Flygplanet hamnade sedan på Arlanda som övningsobjekt för räddningstjänsten.

Totalt hade SE-210 Caravelle gjort 480.000 flygningar och transporterat 13,5 miljoner passagerare för SAS räkning.

FLYGVAPNET

År 1971, när SAS började avveckla sin flotta av Caravelle, kunde flygvapnet köpa två flygplan: SE-DAG Dag Viking och SE-DAI Alrik Viking. Flygvapnet köpte de två Caravelleflygplanen från SAS för 8,8 miljoner kronor. I priset ingick också reservdelar till ett värde av 2,5 miljoner.

Flygplanen fick beteckningen TP 85 och de skulle ersätta TP 52 Canberra som signalspaningsflygplan hos Försvarets Radioanstalt FRA. En omfattande ombyggnad sattes igång och passagerarsätena monterades bort. Arbetsbord och skärmar monterades in och den tidens mest sofistikerad teknik för signalspaning installerades. All lysrörsbelysning i kabinen ersattes av 28 V glödlampor. Noskonen byttes ut mot en noskon typ Lansen. En stor radom monterades under flygplanskroppen och många antenner installerades på kroppen och på vingarna.

TP 85 FV-nr 85172, Sud Aviation SE-210 Caravelle, med den förlängda nosen utanför Flygvapenmusem, Linköping.
Foto: Sofia Svalmark / Flygvapenmuseum (CC BY, beskuren).

Flygplanen kom i tjänst under sommaren 1972 och båda flygplanen baserades inledningsvis på Flygtransportdivisionen vid Svea flygkår, F 8 Barkarby, men ombaserades 1973 till Malmslätt i Linköping. Besättning bestod av två flygförare, en färdmekaniker och en navigatör.

Dessa två TP 85 blev Sveriges hemligaste flygplan och användes för signalspaning under hela 26 år! Även om signalspaning är en tillåten underrättelseverksamhet så är tekniken mycket hemlig. Utrustningen i Flygvapnets båda TP 85 var några av Sveriges mest förborgade hemligheter. På Malmen i Linköping användes följande uttryck om TP 85: ”Det finns inte, och har du sett det – så finns det ändå inte.” TP 85 ersattes i rollen som signalspaningsflygplan av S 102B Gulfstream IV.

Flygplan 85210 kunde relativt lätt byggas om för ren persontransport, vilket utnyttjades under hela dess tjänstgöringstid.

85172 flög för sista gången i november 1998 till Flygvapenmuseum och drygt tio år senare fick den sin plats utanför Flygvapenmuseum. Flygplanet öppnades för allmänheten för första gången i september 2016 efter att delar av den elektroniska utrustningen hade monterats bort. Vid specialvisningar kan besökare gå in i flygplanet och se hur FRA:s operatörer arbetade.

85210 på Malmen i december 1998-12 innan leverans till le Caravelle Club på Arlanda.
Foto: © Anders ”Bromma” Nilsson (beskuren).

1999 deponerade Flygvapenmuseum nummer 85210 till det nystartade Le Caravelle Club på Arlanda. Flygvapnet donerade hela det återstående reservdelslagret till Caravelle Club, inklusive tre reservmotorer. Även specialverktyg och markutrustning samt all dokumentation ingick och levererades i åtta containrar.

Föreningens målsättning var att hålla flygplanet luftvärdigt och försöka flyga det ideellt som ett historiskt flygplan i framtiden. Detta var dock inte möjligt så ett nytt dispositionsavtal skrevs 2016. Avtalet säger att föreningen ska visa upp flygplanet i en utställning, köra motorerna och låta det taxa för egen maskin. 2019-04 startas motorerna efter 14 års uppehåll och 2020-12 taxar fpl för egen maskin efter 15 års uppehåll!

TP 85 nr 85210 (SE-DAI) på Arlanda 2008.
Foto: R Rohdin (CC BY-SA 2.5, Wikimedia, beskuren).

Källor:

Flygvapenmuseum.
Kulturpunkt.org.
Wikipedia.


Uppdaterad: 2022-04-04
Wikideck.
Digitalmuseum.
le Caravelle Club.
Arlanda Flygsamlingar
F 8 sveaflygflottilj.se