Flygplan J 34 kan klassificeras som ett ensitsigt midvingat jaktflygplan med pilformade vingar och med en jetmotor av typ Rolls Royce Avon 23 (RM 5B). Motorn är centralt placerad i flygkroppen med luftintagen placerade i flygkroppens sidor.

Flygkroppen är byggd i tre huvuddelar: Framkropp med nos, mittkropp och bakkropp vilka utgöres av konventionell skalkonstruktion i lättmetall.

Framkroppen rymmer bl.a. förarrum (tryckkabin) samt utrymme för akan och radioutrustning. Den är framtill avskärmad med tjocka plåtar. Till framkroppen räknas också kabinöverbyggnaden bestående av skottsäker frontruta i laminerat flerskiktsglas med tillhörande sidorutor samt en skjutbar huv av plexiglas vilken kan manövreras antingen för hand eller medelst elmotor.

Nosen är medelst fyra snabblås fäst till framkroppen och utgöres av ett lättmetallskal förstärkt med spant. Nosens främre del utgöres av en radom av glasfiberlaminat överdragen med neoprene.

Framkroppen sträcker sig från spant 3 t.o.m. 18A. Spant 6 och 14 avgränsar förarrummet.

Mittkroppen och innervingarna är sammanbyggd som en enhet och sträcker sig från spant 18B t.o.m. 40A vilka samtidigt bildar skarvar mellan fram- och bakkropp. (Se fig!)

Spanten 19, 25 och 32 är kraftigare och bildar genom sin utformning fram-, mitt- och bakbalk för innervingarna vilka rymmer luftintagskanaler och gränsskiktsluftkanaler vilka leder bort den turbulenta luft som bildas vid kroppsidan. Dessa kanaler mynnar ut i öppningar på innervingarnas ovan och undersida.

Mellan spanten 19, 25 och 32 är mittkroppen uppbyggd med dubbelt skal och är avdelad med mellanväggar vilka bildar fack i vilka säcktankar för bränsle är inlagda.

Motorn är belägen mellan spant 31 och 46 med fästpunkter i mittkroppens spant 34 och 40A.

Bakkroppen sträcker sig från spant 40B t.o.m. 57 till vilken stjärtspetsen (spant 58-63) fästes medelst fyra snabblås. Bakkroppen är fäst till mittkroppen medelst femton koniska koppel med överfallsmutter. Mellanrummet täcks av ett plåtband. Spant 52 och 55 är av kraftigare konstruktion och bildar stomme till fenans undre del som är sammanbyggd med bakkroppen. Spant 55 utgör också fästpunkt för stabilisatorn vars fäste är ledbart. Fenans undre del utgörs också av en spinnfena som sträcker sig framåt åsen på såväl mitt- som bakkroppens ovansida vilken rymmer stötstänger för stjärtstyrverket.

Fenans övre del, vilken uppbär sidrodret, är fäst till bakkroppens spant 52 och 55. Till bakkroppen, och undertill, är luftbromsen fäst i beslag mellan spant 45 och 46.

För att förhindra roderfladder är en formkåpa monterad mellan stabilisatorhalvorna och fenans över- och underdel (bakkroppen) i vilken akterlanternan är monterad.

Vingen är byggd i fyra sektioner: Vänster och höger innervinge sammanbyggda med mittkroppen, samt vänster och höger yttervinge.

Yttervingarna utgörs av en fribärande helmetallkonstruktion och består av vingnos, huvudbalk, bakbalk, balk för infästning av huvudställsben, spryglar och panel över vingklaff samt en löstagbar vingspets rymmande navigationsljus. Utrymmet mellan vingnosen och huvudbalken mellan spryglama A-G upptas av bränsletankar av säcktyp. Utrymmet mellan huvudbalk och bakbalk ut till sprygel G är gjord som en lådkonstruktion i vilken del av huvudstället inrymmes i infällt läge. Yttervingarna är till innervingarna fästade medelst bultförband och stålbeslag vilka i sin tur är fästade till huvud- respektive bakbalken. Vingkonstruktionen är i sin helhet klädd med duralplåt.

RODER, STABILISERINGS- OCH STYRORGAN

Roder och stabiliseringsorganen är konventionellt placerade d.v.s. med skevroder i vingens bakkant, sidroder på en central fena samt höjdroder på en fribärande högt placerad stabilisator. Vidare har flygplanet vingklaffar (klyvklaff) innanför skevrodren och en luftbroms placerad under bakkroppen.

Fenan är som tidigare nämnts uppbyggd i två delar varav den övre delen är uppbyggd av två balkar, nosspryglar och mellanspryglar. Den bakre balken är försedd med två lagringspunkter för sidrodret.

Stabilisatorn är fribärande och byggd som en enhet på ungefärligen samma sätt som fenan. På samma sätt har dess bakbalk lagerfästen för de två höjdroderhalvorna vilka är förbundna medelst en kardankoppling.

Stabilisatorn är baktill fäst i bakkroppen och framtill medelst en hävarm till en kraftig elektrisk domkraft med vilken omställning av stabilisatorn kan göras.

Samtliga roder är uppbyggda kring en huvudbalk, spryglar och förstyvningar samt helt klädda med duralplåt. Vänster skevroder och sidrodret är försedda med elmanövrerade trimroder.

Flygplanets roder manövreras medelst styrspak och pedaler. Styrkrafterna överförs medelst manöverstänger och hävarmar.

Sidrodret manövreras enbart med muskelkraft emedan skev- och höjdstyrsystemet är försedda med hydrauliska servon (servodyner) vilka styrs av impulser från styrspaken. Om hydraultrycket sjunker under ett visst värde kopplas servoenheterna automatiskt ur och flygplanet kan manövreras manuellt. Artificiell ”roderkänsla” ges genom speciella spakkraftsgivare.

Styrspaken har en vridbar överdel (själva handtaget) med vilka skevrodren manövreras. Spaken är i sig själv endast rörlig framåt och bakåt för manövrering av höjdrodret.

Pedalstället utgörs av två separata armar anbringade på en fritt roterande vartikalspindel. Pedalerna kan ställas om så att de passar förarens benlängd.

Det är värt att notera att vissa fpl J 34 var försedda med automatisk stabilisatoromställning d.v.s. stabilisatorn följde höjdrodrets utslag. Övriga flygplan trimmades genom att aktivera en strömställare på styrspaken (detta är en av de skillnader som förekom mellan individerna).

Vardera vingklaffen är av konventionell typ uppbyggd kring en främre rörbalk, spryglar och en förstyvning. Vardera klaffen är fäst i fyra lagringspunkter till vingens bakbalk och manövreras med hydraulcylindrar. Endast klaffens undersida är täckt med duralplåt.

LANDSTÄLL

Landstället består av huvudstället som fälls utåt nedåt, och nosstället som fälls bakåt nedåt. Landstället manövreras hydrauliskt och kan i ett nödläge fällas med hjälp av tryckluftsystemet sammanbyggt med hydraulsystemet.

Huvudställshjulen bromsas hydrauliskt via en bromstrycksfördelare vilken manövreras med sidroderpedalerna och ett handtag på styrspaken. Härvid kan flygplanet styras på marken genom att bromsa respektive hjul olika hårt. Bromsarna är dessutom försedda med en bromsregulator (Maxaret) vilken avpassar bromsverkan efter rullbanans beskaffenhet (isfläckar etc).

In- och utfällning av landstället görs med en trycknapp på vänstra instrumentpanelen och vådainfällning på marken förhindras genom kompressionsströmställare på landställsbenen.

Dessa strömställare förhindrar också att akan kan avfyras eller användande av flygplanets radar då detta står på marken!

En varningslampa tänds om gasspaken dras tillbaka och landstället inte är utfällt. Landställets läge indikeras genom en lamptablå på instrumentpanelen.

Landställsbenen är av teleskopisk typ och fungerar som stötdämpare med enbart tryckvätska som dämpmedium. Huvudställens stötdämpare var på fpl 34016-34120 sammankopplade med hydraulsystemet för automatisk påfyllning emedan fpl 34001-34015 hade manuell påfyllning (en annan skillnad mellan olika individer).

Huvudstället täcks i infällt läge av en fast och en rörlig hjullucka (närmast kroppen) samt två s.k. benluckor.

Nosstället som är självcentrerande täcks i infällt läge av en främre och en bakre nosställslucka.

Ställen är i utfällt läge låsta medelst en hydraulisk/mekanisk låsanordning i respektive manövercylinder. I infällt läge hålls ställen låsta av lucklåsen.

HYDRAULSYSTEM

Hydraulsystemet är uppbyggt av en drivsektion och ett antal arbets- eller manöversektioner.

Drivsektionen har till uppgift att leverera hydraulvätska (MX 21) med erforderligt tryck (210 kp/cm2 eller 3.000 psi) till de olika arbetssektionerna. Härför utgöres drivsektionen av en hydraultank placerad i motorrummet med påfyllningsstuds i vänster vingrots bakkant. Därtill en motordriven hydraulpump ansluten till motorns växellåda samt en handpump åtkomlig genom bakre motorrumsluckan där det också finns anslutningar för inkoppling av markaggregat.

Arbetssektionerna utgöres av apparater, ventiler och manöverenheter för landställ, hjulbromsar, luftbroms, vingklaffar samt höjd- och skevroder med servostyrning inkopplad.

Manöverimpulser till respektive arbetssektion, med undantag för hjulbromsarna, ges på elektrisk väg via speciella manöverventiler.

Vid tryckbortfall eller trycklöst system kan landställ och vingklaffar nödfällas med hjälp av ett nödluftsystem vars behållare är placerade i förarrummet. Vid nödfällning brukas därvid luft som tryckmedium i utfällningskretsen och respektive manöverenheter.

Vingklaffarna är normalt ställbara i sju (7) mellanlägen emedan luftbromsen har steglös manövrering. Luftbromsen går normalt ej att fälla ut då landstället är utfällt.

BRÄNSLESYSTEM

Flygplanets bränslesystem består av två främre och två bakre kroppstankar samt fyra vingtankar i varje vinge. Dessa tankar är av gummisäckstyp och förstärkta på utsidan med vulkaniserad madapolam och är således självtätande vid eventuella skottskador.

Dessutom kan flygplanet förses med två yttre s.k. fälltankar vardera rymmande 100 imp gallon eller 454 liter.

Till bränslesystemet hör också de apparater, ledningar och pumpar vilka verka för transport av bränslet till motorn och dess bränslesystem.

Flygplanets bränslesystem arbetar funktionellt som två symmetriska enheter varvid bränslet med hjälp av tryckluft transporteras från fälltankarna via vingtankarna till bakre kroppstankama och slutligen till främre kroppstanken vilken också rymmer en ryggflygningstank. Primärt tas alltså bränsle från främre kroppstanken till vilket bränslet i prioritetsordning uppfordras från övriga tankar.

Flygplanet trycktankas via en trycktankningsadapter i vänster huvudställsbrunn med ett tryck av 3,5 kp/cm2 (NATO-standard).

Någon djupare beskrivning av bränslesystemet gör vi inte men vi noterar att fälltankarna vid behov kunde användas som napalmbomber.

MOTORINSTALLATION

Motorn i fpl J 34 utgjordes av en Rolls Royce Avon 23 med svensk beteckning RM 5B. Motorn var av axialkompressortyp med kompressorn kopplad direkt till på samma axel verkande tvåstegsturbin d.v.s. en högtrycks- och en lågtrycksturbin. Mellan kompressorn och turbinen sitter åtta separata brännkammare. Kompressorn är konstruerad och byggd för stort varvtalsområde och olika flyghastigheter oberoende av temperatur och lufttäthet (flyghöjd). Vid standardatmosfär och fullvarv är tryckförhållandet över kompressorn 6:1. Motorn utvecklar en dragkraft på 3.630 kp.

Via ett yttre växelhus på motorns högra sida drivs insprutningspump, regulatorpumpen för ledskeneomställning samt varvtalsgivare. Flygplanets hjälpapparater d.v.s. två generatorer och en hydraulpump är anbringade på en av motorn driven växellåda.

Fpl J 34 är försett med ett vätskestartsystem med vilket motorn startas med hjälp av en förbränningsturbin som över en planetväxel ger motorn ett varvtal från vilket den själv kan accelerera till tomgångsvarvtal.

Motorn har ett helt slutet oljesystem med kombinerad sump/oljetank.

Motorn är i flygplanet upphängd i motorbalkar med två tappar på turbinhuset (spant 40A) och i länkar på kompressorhusets mittparti. Utloppsröret är upphängt i en balk på översidan av bakkroppen samt i två fästen på bakkroppens sidor.

Till motorinstallationen hör också ett brandskott separerande zon 1 och 2 och placerat på och runt brännkammarhuvudena. Brandvarningssystemet består av tolv parallellkopplade givare av termotyp med indikering till höger om siktet på instrumentpanelen. I främre motorrummets övre del finns en brandsläckningsbehållare vilken kan utlösas manuellt av föraren eller automatiskt av s.k. kraschströmställare.

Motorn RM 5B var, bortsett från installationstekniska detaljer, en något förbättrad utveckling av den tidigare motorn RM 5A vilken brukades i fpl A 32 Lansen. Det skall dock märkas att RM 5B brukades i två olika utföranden i fpl 34! Skillnaderna mellan de olika ”versionerna” var dock så små att de egentligen saknar värde och enbart skall ses som ett faktum i historiskt perspektiv.

BEVÄPNING

Flygplanets beväpning består av automatkanoner (akan) samt robotar.

Akaninstallationen utgörs av fyra fasta 30 mm akan m/55 frontalt monterade i en lätt utbytbar akanbox i framkroppens undre del. Akan avfyras samtidigt och elektriskt med en avtryckare på styrspaken. De yttre akan är tillbakadragna 270 mm i förhållande till de inre.

Ammunitionen, vilken utgörs av min- alternativt spränggranater, leds genom handledare från ammunitionsmagasinet till matarinrättningen på akan som arbetar enligt ”revolverprincipen”. 135 skott per akan kan medföras. Eldrören, placerade på var sida om nosställsschaktet, separeras från akan (akanboxen) medelst bajonettfattning.

Vid skjutning kastas hylsorna ut i fria luften emedan länkarna via länkledare samlas upp i länksamlare (”lösbrösten”) under kroppen. Omladdning kan endast göras på marken och sker med tryckluft.

Flygplanets riktmedel utgörs av ett höj- och sänkbart automatiskt reflexsikte, typ 5.

En registerkamera, RKA 9, kan monteras på siktet för fotografering av målet och den rörliga siktbilden. I flygplanets nos finns dessutom en kulsprutekamera, typ KKA 11, för fotografering av målet.

Robotbeväpningen utgörs av två IR-målsökande jaktrobotar. RB 324 ”Sidewinder”, vilka bäres i en speciell robotbalk under vardera yttervingen. Målsökningen är akustisk d.v.s. flygföraren hör i hörtelefonen en signal när robotens målsökare fått kontakt med målet.

Avfyring sker med en knapp på styrspaken och robotarna kan avfyras var för sig (impulsvis) eller båda samtidigt (salva) beroende på inställningen av Rb-väljaren.

RADIO- OCH NAVIGERINGSSYSTEM

Flygplanets radioanläggning är av typen FR 12 med utbytbar kanalförväljare som medger val av 24 olika, godtyckligt valda och förinställda frekvenser. För passning i högsta beredskap finns ett uttag (jack) i bakkroppen där marktelefonledning kan anslutas sk ”jaktslinga”.

Flygplanet är också utrustad med en navigeringsradar av typ PN-50/A som under flygning ger piloten uppgift om avstånd och riktning till en utvald radarnavigeringsfyr PN-51 eller PN-60, dels om sidläge i förhållande till inflygningslinje och avstånd till sättningspunkt vid inflygning till fält med radarlandningsfyr PN-52.

Flygplanet är vidare utrustat med en radaravståndsmätare PE-46/A vars sändare-mottagarenhet är placerad i nosen. Anläggningen har till uppgift att mäta målavståndet vid skjutning mot luftmål. Det uppmätta avståndet överförs till reflexsiktets avståndsservo för automatisk inställning av siktet.

ELSYSTEM

Flygplanets elsystem utgöres av ett 24-volts likströmssystem vilket strömförsörjes av två parallellkopplade generatorer vilka också svarar för laddning av två seriekopplade 12-volts ackumulatorer.

Vissa apparater t.ex. instrument, radio, radaravståndsmatare och akan arbetar med växelström varför systemet också innefattar omformare.

I flygplanet finns ett markströmintag, placerat under kroppen mellan länksamlarna, till vilket markströmkälla kan anslutas för prov av systemet eller för motorstart.

ÖVRIGA SYSTEM OCH INSTALLATIONER

Till övriga system räknas bl.a. ett luftkonditioneringssystem med uppgift att hålla tryck och temperatur i kabinen vid föreskrivna värden. För detta tas luft från motorns 12:e kompressorsteg.

Flygplanet har också ett G-dräktssystem vars tryckluftbehållare är placerade på hylla bakom katapultstolen.

Vidare ett syrgassystem vars behållare är placerade i nosschaktets högra del där påfyllning också sker. Ett nödsyrgassystem är sammanbyggt med katapultstolen.

Katapultstolen är av typen Martin Baker Mk 2, utskjutbar med en krutladdad avfyringsanordning. Stolen är utrustad med automatisk separering och utlösning av personfallskärmen som ligger installerad i stolen tillsammans med livbåt och nödproviant.

T.o.m. fpl 34044 måste huven först nödutlösas före nödutsprång emedan huven kastas i sekvens före utskjutning fr.o.m. fpl 34045. Senare modifierades systemet så att stolen kunde skjutas genom huven.

TEKNISKA DATA OCH MÅTTUPPGIFTER

Spännvidd	10,26 m
Längd	13,99 m
Höjd	4 m
Pilform (vinge)	42°
Spårvidd	4,5
Tjänstetomvikt	5.600 kg (5.760)
Max startvikt	7.460 kg (8.320)
Bränslekapacitet	1.785 l (2.695)
Stighastighet	31 m/sek
Tjänstetopphöjd	15.600 m
Toppfart	1.150 km/h

Uppgfiter inom parentes avser fpl utrustat med fälltankar.

---

Källa: 
KONTAKT nr 64, december 1983, huvudredaktören ÅKE HALL:
– LARS G SOLDEUS (ritning)
Fotograf/ritare ej angiven på vissa av bilderna i originalartikeln…
Tyvärr dålig kvalitet på fotografierna eftersom de först är kopierade på en gammal kopiator och därefter inscannade… 

Uppdaterad: 2017-04-11