Salerno-olyckan

Flygvapnets svåraste olycka?

1987-11-18 ägde två minnescermonier rum:

  • Den ena i Scala (invid Salerno), Italien, förrättad av flygattachén vid svenska ambassaden i Bern, öv Dennis Harlin och borgmästaren i Scala.
  • Den andra i Minneshallen i Tre Vapen i Stockholm, förrättad av CFV genlt Sven-Olof Olson.

Det var då 40 år sedan 18 svenskar ur Flygvapnet omkom i en flygolycka i Salerno, Italien, på väg hem till Sverige från Etiopien.

I månadsskiftet oktober/november 1947 leveransflögs från Sverige till Etiopien 16 fpl av typen SAAB B 17. Planläggningen var exemplarisk och efter 11 dagars etappflygning landade alla flygplanen på utsatt tid på etiopisk mark. En prestation som dåvarande kejsare Haile Selassie stort beundrade.

En vecka senare startade så hemresan för leveransflygpersonalen. Den företogs i ett av den etiopiska staten förhyrt civilt transportflygplan av typ Bristol Freighter. Över Appeniska halvön rådde dock dåligt väder. Flygplanet kom ur kurs, vilket kom att ha den tragiska följden att flygplanet havererade mot bergen invid Salerno i sydvästra Italien. Det blev det hittills svåraste haveriet i FV:s historia.

Foto: Okänd fotograf.

Svenska insatser i Etiopien har lång tradition. Redan på 1830-talet begynte svenskar att missionera i Etiopien. Senare, på 1930-talet, gällde den svenska missionen moderniserandet av den etiopiska armén. 1946 gavs dåvarande trafikflygaren greve Carl Gustaf von Rosen uppdraget att som chefsinstruktör och organisatör ta hand om den etiopiska militära flygutbildningen. För att kunna bedriva detta arbete rationellt och effektivt behövde von Rosen bl a kvalificerade flyginstruktörer. Ganska naturligt vände han sig till Sverige och FV. Efter en viss initial tveksamhet godkände dåvarande CVF, general Bengt Nordenskiöld, propån.

Det var så det började, FV:s ”flygäventyr” i östra Afrika.

I 20 år (1946-66) hjälte FV den etiopiska staten att bygga upp ett eget flygvapen. Tre högre FV-officerare lånades ut som etiopiska ”flygvapenchefer” – öv Gösta Hård (1950-52), öv Christian Nilsson (1957-60) och öv Knut Lindahl (1957-60). Totalt var ca 175 svenskar ur FV under treårsperioder engagerade i uppbyggnadsarbetet. Under dessa 20 år omkom i Etiopien fyra svenskar, varav bara EN i flygsammanhang. Den svenska flygsäkerheten i dessa svårbemästrade flygmiljöer var mycket god.

Att det 20-åriga ”FV-äventyret” kunde drivas till framgång berodde dock till stor del på von Rosens organisationsförmåga och diplomatiska smidighet samt dåvarande överste Ingvar Bergs insiktsfulla planering.

Mer om FV i Etiopien kan man bl a läsa om i Tore Meijers skildringar under titeln ”Volare necesse est”. Och Meijer vet besked, ty han var med i hela 16 år.

Avslutningsvis kan nämnas att under svensktiden tillfördes det etiopiska flygvapnet bl a 46 SAAB 91 Safir och 48 SAAB B 17.

Av Jahn Charleville.

Källor: 
Flygvapennytt 6/87 

Uppdaterad: 2019-05-01

Annons