TP 100 – Historik och FV

SAAB 340

SAAB 340B på Arlanda 2013-03-08.
Foto: Anders ”Bromma” Nilsson (beskuren)

1946 byggde Saab trafikflygplanet SAAB 90 Scandia som hade 25-30 sittplatser men bara 18 flygplan tillverkades. Saab jobbade sedan med projekten 1701 och 1703 (civila passagerarplan) men de lades ner av olika skäl. 1971-1973 pågick projekt Europlane (BAC, MBB och Saab) men det lades ned till förmån för Airbus. Omkring 1978 blev projekt Saab Transporter (MFI och Saab) klart och det blev senare utgångspunkten för SAAB 340.

I USA fick Saab kontakt med Swearingen (som ägdes av Fairchild). Ett samarbete påbörjades och 1980-01-25 skrev Saab kontrakt med Fairchild. Saab och Fairchild utvecklade tillsammans turbopropflygplanet SF-340 och de ansvarade för och producerade olika delar av flygplanet. Saab ansvarade för tillverkning av flygkroppen, flygutprovning och slutmontering i Linköping. Det första provflygplanet flög första gången 1983-01-25 av provflygarna Per Pellebergs och Erik Sjöberg. Serieleveranserna startade i början av 1984.

1985 meddelade Fairchild (efter 40 tillverkade SF-340) att man lämnade samarbetsprogrammet och hela flygindustrin pga finansiella svårigheter. Saab fick 1986-1987 överta Fairchilds tillverkning av bl a vinge, motorgondoler och stjärtparti och från och med det 109:e flygplanet var 340 helt och hållet tillverkat av Saab. Flygplanet, ursprungligen med namnet SF-340 (SF=Saab Fairchild), döptes om till SAAB 340. Det har normalt plats för 34 passagerare (därav namnet).

Tillverkningen av SAAB 340 upphörde 1998 men typen används fortfarande och hade fram till augusti 2011 gjort 11,2 miljoner flygningar och 2018 fanns det totalt 240 operativa flygplan kvar.

TP 100A – VIP-PLAN I NATIONENS TJÄNST

TP 100A hade bl a till uppgift att transportera medlemmar ur det svenska Kungahuset och Regeringen. Det var ett VIP-plan med anropssignalen Swedic 001. Idag löses denna uppgift främst med några flygplan Gulfstream via Statsflygenheten (StfE) som är baserad på Arlanda.

TP 100A nr 100001 (ombyggd till ”OS 100”) har till uppgift att, utöver att transportera passagerare och materiel, fullgöra Sveriges åtaganden inom Open Skies-avtalet och har därför bl a operatörsplatser i kabinen och en högupplöst Zeiss 153 mm kamera monterad under flygplanskroppen. Det finns även plats för 19 passagerare ombord.

TP 100A nr 100001, SAAB OS 100 (340B) på Bromma 2012.
Foto: Anders ”Bromma” Nilsson (beskuren)

Open Skies-avtalet är en internationell överenskommelse från 2002 som innebär att medlemsländerna får utföra observationsflygningar över varandras territorium med kort varsel. Avsikten är att kunna kontrollera t ex upprustningar, truppförflyttningar mm som kan vara av intresse för ländernas nationella säkerhet. TP 100A är certifierad för att vara Sveriges Open Skies-flygplan sedan 2004.

TP 100C – SAAB 340B Plus

TP 100C nr 100008, SAAB 340B på Bromma 2016-06-16.
Foto: Anders ”Bromma” Nilsson (beskuren)

TP 100C (nr 100008) är ett renodlat passagerar- och godsflygplan för transporter till platser som kunde vara svåra att nå på annat sätt än med flyg. TP 100C hade plats för 31 passagerare.

Flygplanet var det första i Sverige som var utrustat med satellitnavigeringssystem GPS och hade därför ett extra antal antenner placerade på ryggåsen.

SPANING – SAAB 340 AEW&C – SAAB S 100 Argus

FSR 890 – S100 B

S 100B Argus nr 100002 vid Flygvapnets flygdag på Malmen 2010.
Foto: Gnolam (CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons, beskuren)

Tidigare utfördes bevakningen av Östersjöns lufthav av tornbaserad radar men redan på 1950-talet fanns önskemål om flygande spaningsradar. På 1980-talet hittar FMV en lösning på problemet: SAAB 340 med en lång AESA (Aktiv Elektriskt Styrd Antenn) på ryggen.

FMV ger därför Ericsson Microwave Systems i uppdrag att utveckla spaningsradarsystemet PS 890. 1987 anskaffade FMV en Fairchild Metro III för utprovning av FSR 890 (Flygburen SpaningsRadar) som är en 8 m lång och 800 kilo tung radarantenn monterad på flygplanskoppens ovansida.

Radarn, som saknar rörliga delar, har 192 elektroniskt styrda antennkomponenter (sändar- och mottagarelement) och arbetar på S-bandet (9 cm). Mål kan upptäckas på betydligt större avstånd (ca 400 km) än vad en markbaserad station kan göra. Radarn kan även upptäcka svåra mål som t ex hovrande helikoptrar, kryssningsrobotar och små båtar. Eftersom sändare- och mottagarmoduler styrs på elektrisk väg, är det möjligt att rikta och koncentrera strålningsenergin till intressanta objekt på havsytan eller i luften samtidigt som omvärldsövervakningen fortsätter.

När antennen monterades på SAAB 340B måste spanten i mittpartiet förstärkas. Flygplanet fick också en förstorad centralfena och utåtvinklade fenor under bakkroppen för att öka girstabiliteten med tanke på den stora och tunga antennen. Den energislukande radarn behövde också en kraftigare strömförsörjning, APU (Auxilliary Power Unit). En sådan (Hamilton Sundstrand) fanns redan att tillgå i stjärtkonen på SAAB 2000 så hela 2000-stjärtkonen monterades på 340:n. Flygplanet fick beteckningen SAAB 340 AEW&C (Airborne Early Warning and Control).

FMV beställde sex exemplar av detta nya system och 1997 började leveranserna.

I det svenska flygvapnet går SAAB 340 AEW&C under beteckningen S 100 Argus. Namnet Argus kommer från den grekiska mytologin vars jätte Argus hade hundra ögon och hade därför alltid något öga som vakade.

När radarsystemet FSR 890 upptäckte sjö- och luftmål länkades radarbilden ned till stridsledningscentraler som i sin tur skickade data vidare till sina egna stridsflygplan. S 100B var som en flygande antenn som styrdes från centralerna på marken. Den fungerade som en 4.000 m hög mast.

ASC 890 – S 100D

S 100D Argus nr 100003 vid Fairford, England 1998.
Foto: Alan D R Brown (GFDL, via Wikimedia Commons, beskuren)

Mellan 2004-2009 pågick utprovning av ett nytt flexibelt och effektivt system, ASC 890 (Airborne Survelliance and Control), där man även kunde hantera stridsledning och luftbevakning (STRIL) och därmed leda det egna flyget mot målen utan att behöva länka via stridsledningscentraler.

Med hjälp av radarn och flygplanets övriga sensorer skapades en lägesbild som kunde förmedlas via ”Länk 16” till andra flygplan, fartyg, stridsledningscentraler, luftvärn och staber. Länk 16 är en Nato-anpassad teknik och kan kommunicera med andra länders enheter. Med denna teknik kunde nu S 100D delta i internationella operationer.

S 100D Argus nr 100004, SAAB 344AEW på Bromma 2016-09-15.
Foto: Anders ”Bromma” Nilsson

Fyra flygplan var utrustade med radarsystemet FSR 890 och betecknades S 100B. Två av flygplanen fick runt 2010 det gamla FSR890 ersatt av det nyare ASC 890-systemet och betecknades därefter S 100D.

BASERING

I början hade TP 100 sin hemmabas på Bromma flygplats i Stockholm för att VIP-utnyttjarna skulle få så nära som möjligt till sitt transportmedel. Tekniskt underhåll utfördes också på Bromma.

Alla flygplan TP 100 och S 100 är idag baserade på Malmens flygplats i Linköping men tillhör transport- och specialflygenheten, F 7.

EXPORT

FSR 890/ASC 890 kallas i exportsammahang för ERIEYE.

2007 meddelade Thailands flygvapen att man ville köpa två stycken SAAB 340B AEW. Det blev tre flygplan, som tidigare varit i tjänst hos det svenska Flygvapnet och fortfarande hade FSR 890-systemet, som såldes till Thailand mellan 2010-2012.

Greklands Flygvapen hyrde under 4 år två flygplan (betecknades SAAB 340H – ”H” för ”HELLAS”) från det svenska flygvapnet innan de 2003 fick sitt ERIEYE levererat/monterat i det brasilianska flygplanet Embraer ERJ 145.

Förenade Arabemiraten beställde två flygplan 2009 (tidigare i tjänst i Svenska Flygvapnet) och under 2017 ytterligare ett system, GlobalEye, som är en kombination av Saabs radarsystem ERIEYE och Bombardiers jetflygplan Global 6000. De två första togs ur bruk 2020.

Andra länder som köpt in ERIEYE-systemet är bl a:
– Brasilien (ERIEYE monterad på Embraer 145. Foto: Carlos Lorch via SAAB.)
– Mexico (ERIEYE monterad på Embraer 145)
– Pakistan (7 fpl Saab 2000 AEW&C).

SAAB 340 och GlobalEye på YouTube

SAAB 340 Full Startup and Take Of
(CaptainMax)
SAAB 340 Full Approach and Landing,
Stavanger Sola (CaptainMax)
SAAB ERIEYE – Explained
GlobalEye – New Swedish AEW&C Aircraft
GlobalEye on operational mission (Saab)
GlobalEye at Dubai Airshow,
based on Bombardier Global 6000

Källor:
Wikipedia
Försvarsmakten
Flygteknik under 100 år, SMR
Kontakt nr 81, april 1987
blogg.forsvarsmakten.se
Flygrevyn 2018 (issuu.com/flygrevyn), Christer Åhström
Planelogger (planelogger.com)
Flygvapennytt 1990-1
TIFF
Veteranklubben SAAB (saabveteran.se)
Airforce Technology (airforce-technology.com)

Uppdaterad: 2021-07-15