FLYGVAPNETS OLIKA VERSIONER

B 16A

B 16A var ett medeltungt höjdbombplan utrustat med två inre bombrum (på B 16 kallade bombfack) och möjlighet till två yttre bombställ. Maximal tillåten bomblast var drygt 800 kg men teoretiskt kunde planet bära upp till 1.000 kg.

Det två inre bombrummen kunde bära åtta st 50 kg bomber tillsammans, t ex 8 st 50 kg minbomber m/37 eller 32 st 6-12 kg brand- eller sprängbomber (fyra småbomber per bomblås). Bombrummen var byggda som höga fack och bar bomberna i rader ovanpå varan.

De yttre bombställen monterades på underkroppen vid vingarnas framkant och fanns i 2 modeller:

• Bombställ m/40 EM (Externt Monterad) kunde bära en 250 kg eller en 500 kg bomb.
• Bombställ 2 m/40 EM, vilken kunde bära två stycken 50 kg bomber.

Pga begränsad tillåten lastförmåga kunde B 16 maximalt bära 750 kg yttre last.

Besättningen utgjordes av fyra man (flygförare, signalist/reservförare, spanare/bombfällare, samt mekaniker/flygskytt).

”Flygplan 16” var mycket omtyckt i början av sin karriär. Trots sina tekniska problem var det ett utmärkt bombflygplan med goda flygegenskaper. Det var snabbt och hade god lastförmåga för sin storlek och motorstyrka.

Flygplanet var konstruerat för fällning av bomber i planflykt (s k höjdbombplan) men Flygvapnet ville även kunna använda det för dyk- och störtbombning, något som flygplanet med sin träkonstruktion ej var avsett för.

Vid störtbombning kunde man inte använda flygplanets inre bomber då de skulle träffa bombfackens framvägg vid släpp i vinkel. Istället använde man de yttre bombställen vid störtbombning. Med B 16 kunde man störtbomba med 30-45 graders dykvinkel utan att bomberna slog i propellrarna. Som sikte för störtbombning hade man målat en röd punkt på nosglaset.

B 16 levererades till den nya bombflottiljen Kungliga Skaraborgs Flygflottilj, F 7. Leveranserna av B 16 började i november 1940 och 1942 hade man tre fullskaliga divisioner.

Tyvärr var B 16 inte konstruerat för dykbombning och inte heller för Sveriges kalla och fuktiga klimat. Dessa faktorer tillsammans med bristen på ordentligt flygbränsle, liksom slarv, gjorde att flera flygplan havererade på kort tid.

Efter ett antal mindre modifieringar 1941 och ytterligare haverier 1942 bytte man vingbalkar på alla flygplanen och modifierade dem till S 16A-standard. Myterna om ”flygande likkistan” beseglade därefter det egentligen omtyckta flygplanets rykte. De ombyggda flygplanen skickades till F 11 för att användas som spaningsflygplan.

Trots att B 16 blev spaningsflygplan fortsatte man att dykbomba med dem. I modifieringen till S 16 togs enbart de inre bombfacken bort för att göra plats åt extra bränsle. De yttre bombställen fick vara kvar.

S 16A

Parallellt med B 16-leveranserna till F 7 levererades också ett antal flygplan till F 3, för att där med beteckningen S 16A senare användas som spaningsflygplan. I april 1943 bestod F 3 av tre spaningsflygdivisioner som alla var utrustade med S 16A.

S 16 var en B 16 utrustad för spaning med kameror (seriekamera Ska 4 och handkamera HK 6) och hade extra bränsletankar vilket ökade flygplanets räckvidd. De extra bränsletankarna medförde att de inre bombfacken fick tas bort.

Så sent som 1944 dykbombade man fortfarande med S 16.

S 16 användes ofta för fjärrspaning utmed kusterna och ut över Östersjön och Skagerack och flera flygplan och besättningar gick förlorade under dessa krävande flygningar.

Flygvapnet hade totalt 77 st S 16 (64 st var av typen S 16A och 13 st var S 16B). Av dessa var 38 st levererade som S 16A och de behöll sin beteckning under hela tjänsteperioden. Övriga 39 st blev modifierade från eller till andra beteckningar.

T 16A

T 16 var ett av svenska Flygvapnets torpedfällningsflygplan som utvärderades under andra världskriget.

När Flygvapnet genomförde sitt nödlösningsköp 1940 av Caproni Ca 313 diskuterades även en order på 14 st torpedflygplan. Eftersom det dragit ut på tiden mellan köpet av de första B 16-flygplanen och T 16, meddelades det från Italien 1941 att flygplanen avsedda för Sverige har övertagits av det italienska flygministeriet. 14 st flygplan kunde levereras först om tre till fyra månader. KFF avbröt förhandlingarna med Caproni för att försöka finna andra lösningar.

1941-02-01 återupptog Caproni förhandlingarna och erbjöd en prisreduktion med 10 procent per flygplan samt montering av torpedinstallationen utan kostnad om en affär blev av. KFF svarade att man även önskade uppvärmningsanordningar för torpedinstallationerna utan kostnad samt att flygplanen skulle betalas först när de passerat italienska gränsen. Dessutom skulle det råmaterial Italien beställt i Sverige inte lämna Trelleborg innan flygplanen hade levererats. 1941-04-13 undertecknades ett kontrakt om köp av 16 st Caproni 313 utrustade för torpedfällning.

Flygplanen, som var avsedda för Blekinge flygflottilj (F 17) flögs hem från Italien med svenska besättningar via Milano, München, Stettin, Krigsflygskolan (F 5) och Skaraborgs flygflottilj (F 7). Flera av flygplanen drabbades av motorproblem under leveransflygningen och ett flygplan havererade i München.

14 flygplan kom fram och landade på Såtenäs (F 7) från juli till september 1941. Direkt efter ankomsten placerades flygplanen på verkstad eftersom erfarenheterna från B 16 visade att flygplanstypen led av stora tekniska problem.

Under sommaren 1942 testade Försökscentralen (FC) den nya minan F-9 både vid markprov och flygfällning. Minan hängdes under en T 16 som flög mot Motala och fällde minan. Detta var troligen den enda minfällning som gjordes med en T 16 eftersom flygplanstypen drabbades av flygförbud någon dag efter fällningen. När flygförbudet senare upphävdes var det inte längre aktuellt att använda Caproni som torped/minbärare.

Flygplanen kom därför aldrig att tas i tjänst som torpedfällningsflygplan utan modifierades om till spaningsflygplan S 16B och överfördes 1942 till Östgöta Flygflottilj (F 3) och Södermanlands Flygflottilj (F 11). Torpedställen till flygplanen hamnade på förråd hos Centrala Verkstaden Västerås (CVV) och användes senare när 14 st B 3 (Junkers Ju 86) modifierades till torpedflygplan.

S 16B

När planen att använda T 16A som torpedflygplan övergavs, modifierades de inköpta T 16A till spaningsflygplan i likhet med S 16A. Då de skiljde sig från de existerande S 16A (saknade bl a beväpning i kulsprutetornet) fick flygplanen beteckningen S 16B.

TP 16

TP 16 var tänkt som ett stabstransportflygplan och de var ombyggda S 16-flygplan. Bombställen, den övre rörliga kulsprutan samt kamerautrustningen byttes ut mot fyra stolar, bord och belysning. Två flygplan (3342 och 3344) modifierades 1941 av Centrala Flygverkstaden Malmslätt (CVM) och baserades vid Svea Flygflottilj (F 8) och Södermanlands Flygflottilj (F 11).

---

Källor:

Wikipedia
Upwikiro.top
Rilpedia
Secretprojects.co.uk
Ängelholms Flygmuseum
Tidsspegeln.blogspot.com
LAE blogg
F 11 museum
Military-history.fandom
Warthunder Forum
AEF (FlygvapenNytt 1967-5, sid 10)
SMB (spaningsflygplan)
SMB (bombflygplan)
Bilder (Picryl.com)
Flyg nr 20, 1945
Avio Blog

Uppdaterad: 2023-01-27