B 3 – Målning och märkning

De tre första flygplanen (B 3) bar ett camouflage med inslag av sandgula mer rundade fält, vilket tydligt framgår av denna bild. Foto: Okänd.

Målning och märkning

När fpl B 3 levererades från Tyskland var de genomgående målade på ovansidan i ett skarpt avgränsat 3-tonscamouflage med tyska original färger. Färgerna hade följande tyska referensbeteckningar: Dunkelbraun 61 (Humbrol R 102), Grün 62 (Humbrol 30 och 31 blandade i lika delar) samt Hellgrau 63 (Humbrol HI 5). Undersidan målades ljust blågrå (Humbrol HN 1). För modellbyggaren har här angivits korresponderande färger inom parentes.

Det finns en avvikelse i angivet färgschema vad gäller de tre första flygplanen där den grå färgen ersatts med en sandgul nyans.

Det brun-grön-grå toppcamouflaget utgjorde fram till 1945 standardcamouflage på B 3 även om andra typer av camouflage och mönster gjort sig kända. Detta förklaras i att B 3 genomlevde märkningsbestämmelser av år 1935, 1937, 1940 och 1944 och därvid kom att bli föremål för praktiska prov med föreslagna eller möjliga målnings- och märkningsalternativ. Denna flora är ”märkbart” intressant.

Den första krigsvintern gjordes prov med s k vintercamouflage och tre flygplan målades helt vita (bl a 144 och 148)! (SFF)
Detta var dock mindre lyckat då skuggor avtecknade flygplanen mycket tydligt på marken. Vintern 1942 återupptogs proven med vintercamouflage och en av divisionernas flygplan sprutades med oregelbundna vita fält. Den här typen av vintercamouflage anbringades på flertalet av FV:s flygplanstyper och effekten blev bättre även om vintercamouflage härefter knappast kom att anbringas på fpl B 3.

Hösten 1940 utfördes prov i avsikt att förbättra standardcamouflaget. Ett flygplan (148) målades i ett camouflage som använts på J 9. Ett första färgskikt bestående av gulgrön zinkkromatprimer sprutades över med olivgrönt i ett oregelbundet, ej helt täckande, mönster. Därefter sprutades skyddande klarlack uppblandad med 5% olivgrönt, varvid ett spräckligt camouflage erhölls.

Hösten 1940 gjordes prov med olika camouflage. Flygplanet ovan till vänster är målat i s k J 9-camouflage och det tredje flygplanet från vänster är målat i grönt och brunt. De övriga två flygplanen bär ”originalcamouflage”. Foto: Okänd.

Ett annat flygplan fick de grå ytorna övermålade med ordinarie grön och brun färg och blev på så sätt mindre kontrastrikt. De båda flygplanen jämfördes med ett flygplan i standardcamouflage, vilket fortsatt förordades.

Vid en studie av B 3 ser man ibland helt metallblanka flygplan. Anledningen kan hittas i en teknisk order utfärdad av Flygförvaltningen sommaren 1945. I denna förutsades att flygplan, vilka avlutats i samband med t ex större översyner ej skulle ommålas. Orsaken var kostnadsskäl.

Metallblanka B 3:or återfanns huvudsakligen bland F 17:s flygplan. En del av dessa flygplan byggdes senare om till TP 73 och var metallblanka fram till 1949, då en ny order stadgade att flygplanens ovansida nu skulle målas i enbart olivgrönt.

När det gäller märkning så var de tre första flygplanen (131-133) vid leveransen märkta enligt 1935 års bestämmelser, dvs svart/vitt kronmärke och blå/gula sidroder. Dessa tre flygplan kom dock snart, och i likhet med resterande från Tyskland levererade flygplan, att märkas enligt 1937 års bestämmelser.

Samtliga flygplan var vid leveransen försedda med flottiljbeteckning ”1” till vänster om kronmärket och till höger därom flygplansnummer från 1 till 40, korresponderande med FV:s registreringsnummer 131-170. Siffrorna var svarta och flygplansnumret (koden) repeterades i mindre siffror på flygplanets nos.

Enligt 1937 års märkningsbestämmelser kom B 3 också att underkastas märkning av speciella förbands- och befälstecken. Beteckningen för 1:a divisionen utgjordes på B 3 med heldragna vita streck, för 2:a divisionen svart-vita streck och för 3:e divisionen vita sicksackstreck.

Förbandsbeteckningen knöts an till befälstecknet på så sätt att divisionschefens flygplan hade tre streck runt kroppen omedelbart framför stabilisatorn. Gruppchefsflygplan tillika ställföreträdande divisionschefs flygplan försågs med två streck och gruppchefsflygplan med ett streck på motsvarande sätt och plats. Övriga flygplan försågs med liknande kort horisontellt streck.

Denna märkning av divisionernas flygplan var naturligtvis högst opraktisk. Svårigheten att utläsa flygplanens nummer resulterade i ett annorlunda kombinerat märkningsförslag, vilket applicerades på ett par flygplan. Märkningen tog formen av flottiljsiffran 1 till vänster om kronmärket och till höger divisionmarkering i form av t ex siffran 1 följt av bindestreck och flygplanets nummer inom divisionen, t ex 4. Dessa siffror var 600 mm höga jämfört med de normala siffrorna, vilka var 400 mm höga. Detta märkningsalternativ kom dock aldrig i bruk.

År 1940 stadgades nya märkningsbestämmelser vilka föregicks av omfattande utvärderingar av olika märkningsförslag där en B 3 kom att tjänstgöra som ”provflygplan”. Detta flygplan var en B 3C med FV-nr 124 och var när det rullade ut från SAAB märkt enligt m/37 och bar koden F7-5 (flygplanen skulle ursprungligen tillföras F 7 men tillfördes F 1 i Västerås).

Fpl 124 (B 3C) användes för prov med olika märkningar. Foto: Okänd.

Lämplig kulör på de nya 1.000 mm höga kodsiffrorna anbringade i nos och på fenor skulle utrönas. Experimentkoden ”12” anbringades i vita siffror på nosens vänstra sida och på den högra sidan anbringades röda siffror. Vänster fena fick gula siffror och höger fena orange!

Det svenska luftvärnet hade under det första beredskapsåret anfört svårigheten att identifiera rakt framifrån flygande plan som vän eller fiende och efterlyste åtgärder för att lättare identifiera svenska flygplan.

Av den anledningen målades samtidigt flygplanets vänster vingframkant i växelvis blå och gula fält, emedan höger vingframkant målades helt gul. Denna åtgärd hade ringa effekt och kom aldrig i bruk. Flygplanets kronmärke (m/37) försågs på vänster sida med en 50 mm bred gul ring och det högra märket försågs med en 100 mm gul ring. Även vingarnas kronmärken försågs med liknande ringar av olika bredd. Detta flygplan var således otroligt färggrant och får samtidigt representera något av det komplicerade i det här med målning och märkning.

Fpl 124 med provmålad vänster vingframkant. Foto: Okänd.

Enligt 1944 års märkningsbestämmelser försågs krigsflygplan (utom spaningsflygplan) med kodbokstäver i divisionens färg. Kodbokstäver på fpl B 3 är i stort helt knutet till de flygplan som gjorde tjänst på F 17. 2:a divisionens flygplan försågs med blå kodbokstäver i vit utlinjering såväl på camouflagemålade som metallblanka flygplan. Bokstäverna applicerades i nosen och på fenorna och därvid målades samtidigt det tidigare omnämnda divisionsemblemet i nosen. 3:e divisionens flygplan försågs med gula kodbokstäver, vilka på camouflageflygplan saknade utlinjering.

Gemensamt för F 17:s flygplan var att dessa gavs kvinnonamn. Kodbokstaven i nosen utgjorde den första bokstaven i namnet följt av de övriga bokstäverna, som hade en höjd likt bredden på staplarna i kodbokstaven. Blå I bar namnet Ingrid och Gul M namnet Mona, för att nämna ett par exempel.

En B 3:a (F 17 fpl nr 125?) märkt ”Elisabeth”.
Foto: Okänd / Flygvapenmuseum (PDM).

Det skall också noteras att främre delen av motorkåpan (avgassamlarringen) målades i divisionernas färg med svart linjering.

Individuell utsmyckning av flygplanen var mycket vanligt speciellt i slutet av epoken på F 1. Sirliga och effektfulla motiv med allt ifrån frustande bisonoxar, argsinta björnar och en mer stillsam tomte smyckade nospartiet på B 3.

Symbolen ”Björnen” tillhörde 1:a divisionen på F 1. Foto: Helge Andersson?

På F 11:s B 3:or, vars kodsiffror sedermera blev gula, hittar vi oftast påmålade kvinnofigurer. Figuren med namnet Lou-Lou är kanske det mest kända exemplet. De flygplan på F 11 som användes för fjärrspaningsuppdrag fick namn efter fåglar, t ex Svanen och Lärken (se Spaning i menyn).

TP 73:orna var antingen metallblanka eller helt olivgröna. Kodsiffrorna var gula och oftast i låga nummerserier, t ex F 1-1, F 7-2, F 17-03 etc. F 14:s TP 73:or hade koder i serien 21, 22, 23 osv. På F 1 förekom temporärt 3-sifferkoder i vitt på fenorna synonymt med registreringsnumret. Ett exempel utgör flygplan 158.

TP 73 på finalen! Detta flygplan tillhörde F 1 med koden 158 synonymt med registreringsnumret. Foto: Okänd.

Några speciella ”divisionsemblem” på TP 73 är icke kända om vi undantar ett par flygplan ur F 7, vilka i nosen var försedda med F 7:s emblem i större format.

Vid Flygkadettskolans besök i England i juni 1948, med 3 st B 3 och 16 st J 26 Mustang, målades namnen på besökta platser/baser på nosen på 17-gA (FV-nr 118). Foto: Okänd (Bredåkrabladet, F 17 Kamratförening).
En B 3 från F 17 har märkts upp med 14 genomförda övningsuppdrag i att fälla övningstorpeder och övningsminor mot målfartyget ”HMS Drottning Victoria” utanför Karlskrona 1946. Foto: Gustaf Persson (Kontakt 91).

Källor:
KONTAKT nr 51, 1981-04 (Åke Hall & Bo Widfeldt)
KONTAKT nr 56, 1982-04.
KONTAKT nr 91, 1989-04.
F 17 Kamratförening.
SFF) Svenskt Flyghistoriskt Forum.

Uppdaterad: 2022-02-10