Historik

I samband med tillkomsten av ett självständigt flygvapen övertogs en mängd flygplan av ett flertal olika typer från såväl armé- som marinflyget. Albatros var ett tyskt skol- och övningsplan, som skulle bli flygvapnets första egentliga skolflygplan med beteckningarna SK 1 alternativt Ö 2 beroende på version.

Albatros kommer till Sverige

Den tyske militärflygaren Lothar Wieland hade av Albatros-Flugzeugwerke GmbH i Berlin-Johannisthal år 1914 ombetts att visa upp ett exemplar av typ B.IIa. Avsikten var att genomföra en rundflygning Berlin-Köpenhamn – Stockholm-S:t Petersburg – Warschau-Berlin. Flygplantypen Albatros B.IIa var ett av dåtidens bästa avsett för grundläggande flygutbildning. Wieland landade i juli 1914 i Köpenhamn. Han träffade där en dansk militärflygare Poul Pollner, som bad att få följa med som passagerare på nästa etapp till Stockholm.

Wieland och Pollner startade den 25 juli från Köpenhamn och flög (med mellanlandning i Jönköping) denna dag till Malmen. Efter tankning och vila startade man tidigt dagen därpå mot Stockholm. Efter en dryg timmes flygtid befann de sig omkring kl 09.45 över Ladugårdsgärde. Föraren försökte hitta ett lämpligt stråk och valde ett område nära dåvarande hästkapplöpningsbanan vid Lindarängen. Vid landningen skar emellertid ett hjul ner i den mjuka marken och planet slog runt. Ett propellerblad samt ett hjul bröts av. Dessutom skadades överkanten på sidorodret. Planet kunde transporteras till Svea Artilleriregementes kaserner vid Gärdet, där det tillfälligt ställdes upp.

Wieland telegraferade omedelbart till Tyskland efter reservdelar men när dessa anlände passade inte den nya propellern. Lars Fjällbäck, som förestod Svenska Aeroplanfabriken, åtog sig att göra en ny propeller samt övriga nödvändiga reparationer vid sin lokal på Östermalmsgatan. Under tiden som detta arbete pågick utbröt det första världskriget den 1/8 1914. Både Wieland och Pollner fick resa hem till sina respektive länder medan flygplanet behölls i Sverige.

Efter reparation flögs det av löjtnant Allan Jungner till Malmen. Där tjänstgjorde det fram till 1918 som skol- och övningsplan med nummer ”6”.

Denna Albatros kom att utgöra förlaga och modell för en omfattande kopiering och tillverkning på fyra olika håll i Sverige för det svenska arméflygets räkning.

Svenska Aeroplanfabriken (SAF)

Lars Fjällbäck hade tillsammans med Ångstrõm startat firman Svenska Aeroplanfabriken med huvudsakliga verkstadslokaler på Götgatan i Stockholm. I samband med reparation av Wielands Albatros B.II mättes hela flygplanet upp och detaljerade konstruktionsritningar utfördes. Fjällbäck kunde lämna offert till arméflyget gällande Albatros försedd med 100 hk Mercedes motor. Arméflyget hade lyckats köpa sex motorer och den 24 juli 1915 beställdes två Albatros-kopior hos SAF. De kunde levereras i mars 1916 och fick arménummer ”24” och ”28” (senare även 624, 824 och 628).

Södertelge Werkstäder (SW)

Flygkompaniet hade i mars 1915 bestämt att Albatros skulle vara standardtyp då det gällde grundläggande flygutbildning inom arméflyget. Samtidigt som två plan beställdes hos Fjällbäck beställdes även fyra exemplar hos Södertelge Werkstäder (SW 12) den 24/7 1915. Dessa var försedda med 100 hk Mercedesmotorer och levererades kring årsskiftet 1915/16 med nummer ”16”, ”18”, ”20” och ”22”. Ett femte exemplar levererades med nummer ”3” i juli 1916. Detta senare plan var försett med en svensktillverkad 100 hk Vabismotor (Sc.1398) och anskaffades för medel enligt Kungligt Brev 11/6 1915. Det kom att utgöra det första i en serie på fem Vabisförsedda SW 20 med fortsatt numrering 746, 750, 752 och 754.

Marinens Flygväsende (MFV)

Under 1919 förhörde sig MFV om möjligheterna att hos FVM beställa ett antal ”120-trossar” (Albatross med 120 hk motor). Marinen kunde dock inköpa fem originalflygplan från Tyskland vilka levererades från augusti 1919 fram till januari 1922. De användes vintertid monterade på skidställ som skol- och övningsplan vid marinens flygskola (Hägernäs). Tre flygplan avsändes i november 1926 från TDS (Torpeddepartementet vid flottans varv i Stockholm) till Ljungbyhed där de fick beteckningen SK 1 med nummer 01, 03 och 05.

Nordiska Aviatikbolaget (NAB)

Den 7/11 1916 beställde Flygkompaniet fyra NAB 9 Albatroskopior försedda med 100 hk Vabismotorer. Planen fick vid leveransen 1917 nummer 756, 758, 760 samt 762. Under 1919 levererades ytterligare en NAB 9 med nummer 854, som ersättning för 754 (SW 20), som via NAB försålts till Finland!

Flygkompaniets Verkstäder Malmen (FVM)

FVM blev den störste tillverkaren av Albatroskopior. Totalt producerades 25 plan av i huvudsak två versioner beroende på motoreffekt. Den sk ”120-trossen” hade en 120 hk Mercedes motor medan ”160-trossen” hade 160 hk Mercedesmotor. Flygkompaniet hade efter krigsslutet lyckats köpa in relativt många motorer från Tyskland. Dessa kom för lång tid att prägla och delvis styra den inhemska flygproduktionen.

FV:s Första Skol- och Övningsplanen

När enligt riksdagsbeslut ett självständigt flygvapen (FV) fr.o.m. den 1/7 1926 upprättades inventerades all användbar materiel. Av Albatrosplan befanns den 9/6 1926 följande ”120-trossar” vara brukbara: 460 , 462, 464, 468, 750, 758, 1130, 1132, 2134, 2136 samt 2138. Dessutom anlände tre originalflygplan från Marinens Flygväsende med nummer 1, 2 och 4 under november 1926 till Ljungbyhed. Så småningom kom åtta plan att få beteckningen Sk1 och nummer 01-08 inom Flygvapnet. Till följd av hård förslitning hade samtliga kasserats i juni 1929.

Av ”160-trossen” fanns den 9/6 1926 följande brukbara exemplar: 1140, 1142, 1148, 1150, 315, 3154, 3156, 3158, 3160 och 4162. Av dessa fick nio under 1927 beteckningen Ö 2 med nummer 011-019 inom flygvapnet. Det sista exemplaret avskrevs först 1935. Såväl SK 1 som Ö 2 användes för skol- och övningsflygning vid Ljungbyhed. De kom närmast att ersättas av SK 6. Det skull emellertid dröja in på 1930-talet innan flygvapnet fick tillgång till moderna och ändamålsenliga skolflygplan (SK 9, SK 11, SK 12).

Tekniska Data

TYP	SK1	Ö2
Motor:	Mercedes	Mercedes
Effekt:	120 hk	165 hk
Spännvidd:	13,00 m	13,00 m
Längd:	7,80 m	7,80 m
Höjd:	3,25 m	3,30 m
Vingyta:	40 m2	40 m2
Tomvikt:	760 kg	926 kg
Flygvikt:	1.099 kg	1.300 kg
Max fart:	116 km/tim	133 km/tim
Landningsfart:	72 km/tim	73 km/tim
Stighastighet 1.000m:	9,4 min	5,9 min
Topphöjd:	3.000 m	4.300 m
Max flygsträcka:	500 km	530 km
Bränslevolym:	160 l	190 l
Falltank:	18 l	27 l
Oljetank:	17,5 l	14,5 l

---

Källa:
Kontakt nr 102 (Juni 1991)
– Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 1996-11-17