
Tekniska data
Spännvidd | 10,98 m |
Längd | 8,18 m |
Höjd (markläge) | 2,98 m |
Vingyta | 20,9 m2 |
Spårvidd | 2,39 m |
Toppfart | 475 km/h |
Marschfart | 400 km/h |
Stighastighet | 625 m/s |
Landningshastighet | 130 km/h |
Räckvidd | 850 km |
Flygsträcka | 1.700 km |
Topphöjd | 9.150 m |
Flygvikt | 3.000 kg |
Tomvikt | 2.120 kg |
Bränsletankrymd | 757 liter |
Motor | Pratt&Whitney R-1830-45 (TWC 3), 1.050 hkr 14-cyl luftkyld stjärnmotor. |
Märkning
J 9 utmärktes av en robust konstruktion vilket gjorde typen mycket fältmässig. Motorn (P&W R-1830-45) visade sig mycket stryktålig och flygtidsuttaget var relativt stort under krigsåren då typen, med undantag av några månader vid F 9, gjorde tjänst vid F 8.

Under sin aktiva tid vid F 8 utrustades J 9:an med många och varierande märkningar vilka fascinerat nutidens forskare. Sålunda vet vi att J 9 1942 föršågs med kontrasterande målning vad avser vingarnas undersida. Yttervingarna, vars linje gick strax utanför landställets infästning, målades på undersidan svart på vänster sida och vit på höger undersida. Detta var en form av ”manövermärkning”.
Under vinterförhållanden målades också J 9 i vad man kallar ”vinterkamouflage” i likhet med t.ex. fpl B 5.
Under Flygvapenövningen 1942 utgick order om att fpl B 6 och vissa fpl J 9 skulle förses med orange ”band” runt bakkroppen och på vingspetsarna.


Inspirerat av företrädesvis de allierade flygstyrkorna kom många av FV:s flygplan att smyckas av individuella märkningar och emblem. Ofta var motiven hämtade från seriefigurer eller kraftfullt utformade djurmotiv. Dessa individuella utsmyckningar förekom även på J 9 i form av t.ex. en tiger eller stenbock under språng.
I början av 40-talet gjorde också bruket av speciella ”divisionsemblem” sig märkbara inom Flygvapnet. När det gäller F 8 brukades en örn som gemensam symbol, placerad på en cirkelyta i divisionens färg. Detta blev sedermera en enhetlig märkning av F 8:s J 9:or. Även de flygplan vilka ingick i flottiljstaben smyckades med ”F 8-örnen” på vit cirkelyta.

En del J 9:or målades i s.k. ”Italien-kamouflage” inspirerat av de J 20 som sommaren 1941 tillfördes F 10.
Enligt märkningsbestämmelser år 1944 skulle krigsflygplan förses med bokstavskoder i divisionens färg. Detta infördes också på J 9 samtidigt som det tidigare spräckliga kamouflaget ersattes med en helt olivgrön färg. Härvid försågs även vingarnas ovansidor med kronmärken samtidigt som flottiljsiffran målades i gult och placerades ”bakom kronmärket”.
Något senare lutades en del J 9:or av och flög metallblanka i märkning m/44. Till flygstabens flygavdelning överfördes en del J 9:or (märkta F 8) försedda med sifferkod och med vit spinner. Dessa flygplan var metallblanka.
När man senare ersatte F 8:s J 9:or med J 22 överfördes en del flygplan till andra flottiljer och försågs med märkningar som redovisas längre fram.
Detaljer värda att notera
Mycket tidigt i samband med leveranserna av J 9, d.v.s. senvintern 1940, utförde man prov med fasta skidställ. Detta med hänsyn till Flygvapnets operativa struktur. Emellertid visade sig J 9:an (och senare även J 20) helt olämplig att utrustas med skidställ.
Tidigt försågs också de svenska J 9 med spinner i effektbesparande syfte.
Beväpningen hos J 9 utgjordes av två i nosen och till propellern synkroniserade 8 mm (i realiteten 7,9 mm) ksp samt en i vardera vingen monterad 13,2 mm akan.
Tryckstötar i samband med ksp-skjutning medförde att man senare förlängde förgasarluftintaget på nosens ovansida så att detta kom att ligga i stort sett framför ksp-mynningarna.
Som jaktflygplan var J 9 specifik i det att ytterligare en person,
vanligtvis en mekaniker, kunde medfölja i utrymme i flygplanets kropp.
Via en glasad instigningslucka på flygplanets högra sida bereddes
tillträde till utrymmet. I durken fanns en rektangulär ”lucka” vilken
kunde fällas upp 90° och på så sätt utgöra ”ryggstöd” åt medföljande
mekaniker vilken satt med raka ben och med fötterna på var sida om
förarens ryggpansarskydd. Kommunikationen mellan förare och mekaniker
fick ske medelst skrivna papperslappar…
Se ”Sammanställning och Haverier” för ytterligare detaljer om detta utrymme…

En tidstypisk bild från beredskapsåren där motorerna på en division J 9 hålls varma med en ved- eller träkolseldad uppvärmningsanordning av typ Miva-Decalor. Foto: Se nedan.

Källor:
KONTAKT nr 34, december 1977.
Fotograf ej angiven på många av bilder i originalartikeln från KONTAKT…
Tyvärr dåliga bilder pga gammal fotostatmaskin…
Uppdaterad: 2018-06-17