FLYKTEN FRÅN NORGE 1940

Den 9 april 1940 befann sig 9 Fokker och 15 Moth vid Dalen invid Oslo. Samtliga flygplan tillhörde det norska flygvapnets flygskola och var normalt baserade vid Kjeller. När tyskarna anföll Kjeller befann sig således 24 av flygskolans plan i relativ säkerhet på sjön Öyeren invid Dalen utanfõr Oslo.

Den 10 april dirigerades flygskolan vidare norrut och 23 plan anlände till Rena i Österdalen. I Rena fanns nu även den högsta norska militärledningen. Samma dag gavs order om vidare flygning till sjön Osan dit de 23 planen anlände vid kl 18.30 samma dag.

Chefen för avdelningen vid Osen, ryttmästare Normann, beslöt att man den 15 april skulle evakuera vidare till Sverige. Vädret var uselt med dimma och mycket dålig sikt. Oenighet rådde även om huruvida man verkligen skulle fly till Sverige i detta skede. Faktum är emellertid att 10 plan under dagen nödlandade i Sverige. Vid Horrmundsjön landade fyra Moth, en Moth nödlandade på en myr vid Mobergskjöen (Mobergskölen?) och ytterligare tre Fokker C.V-E landade vid Rörbäcksnäs.

Den 20 april anlände ytterligare en Fokker C.V-D till Sellnäs utanför Borlänge. Detta plan hade tillhört flygskolan men inköpts i Norge av en viss Sture L.A. Axelsson och var sålunda formellt civilägt, då det landade i Sverige. Planet hade dock kvar sitt ursprungliga militärnummer ”355”.

Det rider fortfarande en viss oklarhet om det verkliga antalet norska plan som kom till Sverige i april 1940. Officiellt talades om sju plan den 15 april och så ytterligare en Fokker den 20 april. I en skrivelse från C F 4 till Flygstaben daterad 1942-05-09 omtalas 6 Moth-plan i gott skick, 1 nedmonterad Moth samt 5 Fokker. Således förvarades 12 norska plan vid F 4 dit de förts efter nödlandning på olika platser i Dalarna.

Sture Axelsson försökte i maj 1940 få det av honom inköpta Fokker-planet civilregistrerat. I skrivelse från UD till Luftfartsmyndigheten 1940-05-06 meddelar emellertid Staffan Söderblom att eftersom planet när det landade i Sverige fortfarande förde militära beteckningar och dessutom flögs av norsk militär person bör flygplanet interneras och ej registreras i svenska luftfartsregistret.

Samma sak gällde med större tydlighet de övriga i Sverige landade norska planen.

Genom diverse förhandlingar mellan Svensk Flygtjänst AB och den norska regeringen i London kunde ett avtal om förhyrning och senare köp av fyra Fokker och sju Moth komma till stånd.

De fyra Fokker-planen som civilregistrerades och ägdes av Svensk Flygtjänst AB var:

Registrering	Datum	Typ	c/n	Serial	Anmärkning
SE-ALS	470724-490727	C.V-E	133	349	Till museum i Norge
SE-ALT	450309-500315	C.V-E	164	?	Skrotat
SE-ALU	420904-451020	C.V-E	154	?	Haveri 1945-05-15
SE-ALW	440728-461228	C.V-D	165	355	Ombyggt och försett med flöttörer

Svensk Flygtjänst AB använde Fokker-planen för målbogsering och för detta ändamål installerades Mandin-spel. SE-ALS användes 1944 för de första svenska försöken med flygbesprutning.

FLYKTEN FRÅN ÖST 1944

På kvällen den 20 september 1944 förflyttades NSGr 11 från Pöltsamaa (SO Talling) till Blome flera mil söderut. Ett par dagar senare förflyttade man ytterligare söderut till Libau. Vid specialförbandet användes endast äldre långsamma flygplan av typen Fokker C.V-E, Arado Ar 66 och Heinkel He 50. Uppgiften var att nattetid smyga in över ryska linjerna och med avslagna motorer dyka ner mot fientliga ställningar och fälla lasten bestående av ett antal lätta sprängbomber. Sedan gällde det att i nattens mörker söka navigera tillbaka till basen. Fokker-planen var normalt beväpnade med en 7,79 mm ksp samt 4×50 kg bomber.

De flygare som tjänstgjorde inom NSGr 11 var samtliga ester och endast förbandschefen var tysk. De framryckande ryska förbanden och reträtten söderut av flygenheten gjorde att flera ester började planera för flykt till Sverige.

När man fick order att förflytta längre söderut beslöt sig två besättningar för att flyga till Sverige. De blev fördröjda av motorstörningar och för lågt tryck i ett däck. När man så startade den 1 oktober 1944 klockan 11:05 med en Fokker CV-E (3W+OL) och en Heinkel He 50 (3W+NO) styrde de omedelbart 290° mot Sverige. Man landade klockan 12:25 vid Alva på Gotland med i stort sett tomma bränsletankar. Besättningen i Fokkern utgjordes av Oberleutnant Aleksander Lepp, Oberfeldwebel Konrad Külmallik och mekanikern Rubo Kaarn.

Undersökningar av flygplanet visade att detta tidigare tillhört det danska flygvapnet med koden R-42. Det hade fallit i tyskarnas händer i april 1940. Flygplanet var helt svartmålat på undersidan medan ovansidan hade det vanliga splinter-camouflaget i två olika gröna nyanser

Eftersom flygplanet betraktades som stulet krävde tyska ambassaden att det skulle återlämnas. Så skedde emellertid ej utan planet såldes som skrot till Nils Thyring i Fårösund genom firma AB lndustridiesel.

Den 13 oktober 1944 startade en Fokker C.V-E (3W+OD) ur det sönderfallande NSGr 11 från Heiligenbeil (mellan Danzig och Königsberg). Efter start klockan 07:20 svängde man ut över Östersjön och styrde mot Sverige. Klockan 10:10 landade planet oskatt vid Vetlanda i Småland. Besättningen utgjordes av Uffz. Liiksaar, Uffz. Helmut Vösari, Gfr. Endel Vesk samt Fw Pärli, samtliga ester i Luftwaffes tjänst. Flygplanet fördes till F 12 där det ställdes upp.

Enligt en representant för de danska myndigheterna i Stockholm skulle tyskarna ha lagt beslag på en Fokker efter den 29 augusti 1943 och detta plan kunde vara identiskt med det som nu fanns vid F 12. Flygvapnet gjorde en undersökning som resulterade i att man hittade koden R-23 målad på kroppssidan under den tyska camouflagefärgen. Det var inte det nummer som danskarna trott, men flygplanet var utan tvekan ursprungligen danskt! Flygplanet överlämnades till Danmark den 29 april 1947 och skrotades troligen omgående i Danmark. Historien med de två Fokker-planen är utan tvekan en av mest komplicerade bland krigsårens många utländska ”gästspel” i Sverige. Flygplanen var konstruerade i Holland, licenstillverkade i Danmark, levererade till danska flygvapnet, övertagna av Luftwaffe där de flögs av estniska besättningar över ryska ställningar innan de slutligen nödlandade i Sverige. De hade ju dessutom brittiska motorer!

---

Källa: KONTAKT nr 62, juni 1983:
– Temasammanställning: Bo Widfeldt.
– Fotograf är ej angivet i originalartikeln … (Dåliga bilder pga gammal kopieringsmaskin…)

Uppdaterad: 2017-07-24