JAG VAR ”MEK” PÅ ”BLÅ BERTIL”

Aldrig eller mindre ofta kommer de vilka hade slitgörat eller mindre framträdande – dock ej mindre viktiga – uppgifter i Flygvapnets olika skeden till uttryck i den flyghistoriska dokumentationen. Oftast är historieskrivningen förbehållet högre chefer och befattningshavare och ofta är det deras historia som kommer till uttryck. Det är naturligt i det att det var de som formade utvecklingen, tog besluten och stod i främsta ledet. Längst bak i ledet stod och står som alltid den värnpliktige flygsoldaten.

KENNETH SKÖLD var värnpliktig flygmekaniker vid F 14 i Halmstad och tecknar här sina minnen från Vampire-epoken

– Året var 1954! Nyinryckt till första militärtjänstgöring vid F 14 i Halmstad. Lite deppig men trots allt full av optimism. Det var trots allt flyg det mesta handlade om och flyg som var det stora intresset.

Jag var uttagen som flygmekaniker – en sysselsättningen som jag tidigare hade civilt och även senare kom att ha. Andra dívisonen blev mitt hem under 12 månader. I hangaren stod A28:orna nymålade och fina. Utanför stod det några B 18B som då och då motorkördes i väntan på ”dödsdomen” som var oåterkallelig. Vi nyinryckta blev uppdelade i grupper om två och två och varje grupp blev underställd en tekniker. Han blev vår bas i vårt arbete på divisionen. Vi kallades härefter för rotemekaniker och efter en kort genomgång av flygplan A 28B blev vi tilldelade var sitt flygplan. Jag fick på min lott ”Blå Bertil”. Detta flygplan skulle jag sköta efter fastställt underlag med tillhörande signeringslistor.

Jag kom snart underfund med 28:an. Det var en snäll kärra ur meksynpunkt. Eftersom jag tidigare i mitt civila arbete skaffat en del erfarenhet av propellerdrivna engelska flygplan så var ”Vampen” rena ”barnleken” att hålla ordning på. Jag drar mig dock till minnes att sådana saker som huvtätningslister, sprickor i brännkammarrör och utloppsmunstycket var detaljer som ofta var föremål för utbyte eller reparation. Till minnesbilden hör också de olyckliga mekar som glömde att sätta flygmössans hakband på plats när kärrorna kom intaxande. Mössorna försvann ofta in i motorerna. Det rasslade då lite betänkligt där inne – Utrullningstiden blev lite kort. Sedan var det bara att gå bak och kratta ut den f.d. mössan och resterna av det stolta mössmärket. Självklart blev det motorbyte efter dylika malörer.

Jag kommer ihåg en episod som kunde gått illa men som nu så här långt efteråt kan berättas med ett leende på läpparna. ”Vampen” var normalt utrustad med fyra 20 millimeters akan men för att göra slut på gammal ammunition tidigare avsedd för J 26 Mustang så hade man monterat in tvâ 12,7 millimeters akan. Dessa visade sig ofta ha felet att man fick eldavbrott vid skjutning. Vid det aktuella tillfället taxade en kärra in på plattan samt parkerade. Vapenkillarna var snabba killar. Innan piloten ens öppnat huven var dom inne i ”gunrummet” och gjorde en mantelrörelse. 
– RATATATATAA!
Hela magasinet tömdes! Ingen kom tack och lov till skada men efter det tänkte man sig för mer än en gång innan man gick framför nosen när vapenkillarna mixtrade med sina bössor.

Som de flesta engelska flygplan var 28:an helt svartmålad i förarutrymmet. Vid inspektionsarbete i en mörk hangar var det som att jobba i en kolbox och det tog tid innan ögonen ställde om sig. Luftintagens placering var inte så lyckade. Vid start från banor med mycket vatten gick spruten rakt in i luftintagen med skador på motorn som följd bl.a. på brännkammare och turbinhjul. Kanske skall man ge noshjulets speciella utformning skulden för detta. Under min tid på F 14 fick jag byta åtskilliga satser brännkammare på ”Blå Bertil” av denna anledning.

Efter 12 månader lämnade jag F 14 och 28:orna och gick tillbaka till mina gamla propellerkärror. Där fick jag ut lite mer av det jag saknade på 28:an. Att skruva är mitt liv!

BASSEN 341109-521 SKÖLD

---

Källa: 
KONTAKT nr 59, december 1982.  >

Uppdaterad: 2016-07-24