J 23 – Teknik och sammanställning

Stilstudie av J 23 nummer 3117. Motorkåpan har tagits av. Notera även hastighetsmätaren på främre vingstöttan! Foto: se nedan.

Konstruktion

Flygplanet blev en aerodynamiskt avancerad konstruktion med ett stort mått av nytänkande. Konfigurationen blev ett högvingat monoplan med en stor elipsformad ”parasollvinge” om totalt 18 m2, uppbyggd på två huvudbalkar samt en hjälpbalk i trä och klädd med duk. Flygkroppen var en självbärande skalkonstruktion med fyra longeronger och helt fanérklädd. Stabilisatorn var likaså täckt med fanér, medan samtliga roder var dukklädda.

Prototyp av FVM J 23. Notera den bakvända vingstöttan på vingen som efter första provflygningen byttes ut mot dubbelstöttor. Foto: Okänd fotograf / Flygvapenmuseum (PDM)

Motorn utgjordes av en vattenkyld, sexcylindrig radmotor av typ BMW IIIA på 185 hk. Motorn fanns s a s i lager, var inte helt modern men hade goda prestanda på hög höjd (över 3.000 m), varför den också kallades ”höjdmotor”. Vevaxeln var direktverkande på propellern utan växel och hade normalvarv runt 1.400 rpm. En finess med motorn var att den var försedd med trippelförgasare, som kunde användas för maximalt momentant effektuttag. Under normal flygning användes dock endast en förgasare.

Flygplan FVM J 23 på skidor. Grupporträtt vid provflygavdelningen i Kiruna: Georg Gärdin, Karl ”Erik” Bernhard Kjellgren, Karl Gunnar Lindner, Einar Lundborg, Patrick O’Konnor samt Paul af Uhr. Foto: Okänd fotograf / Flygvapenmuseum (PDM)

J 23 uppvisade trots en hel del nytänkande och innovationer en del detaljlösningar som uppvisar släktskap med tidigare FVM-konstruktioner. Det underdimensionerade stjärtstyrverket utan någon stabilisator kan exempelvis härledas till den tidigare S 18. Just stjärtstyrverket kom också att bli föremål för flera modifieringar.

J 23 kommer in för landning. Notera det ursprungliga sidorodret. Foto: Berhard Jernberg / Flygvapenmuseum (PDM)

Flygplanet kom även att från början att beväpnas. Två stycken modifierade 8 mm Schwarzlose-kulsprutor, nu med modellbeteckning m/22, monterades under motorinklädnadens överdel. Kulsprutorna var försedda med den tidigare utprovade synkroniseringsmekanismen. Beväpningen fungerade utmärkt, varför även luftskjutningar kom att genomföras.

Tekniska data – J 23

Spännvidd:11,24 m
Höjd:2,55 m
Längd:6,9 m
Högsta hastighet:197 km/tim på 3.000 m
Stighastighet:3.000 m/9 min 15 sek
Topphöjd:7.000 m
Flygvikt:985 kg
Tomvikt:771 kg
Vingyta:18 m2
Motor:BMW IIIA på 185 hk
Provbelastning av flygplansvinge till flygplan J 23. Foto: Berhard Jernberg / Flygvapenmuseum (PDM)
Ritning: Björn Karlström.

SAMMANSTÄLLNING

KodGodkändKasseradAnmärkning
31111923-051924-03Haveri 1924-03-14 vid Skäggetorp, Malmslätt. Vingbrott pga torsionssvaghet. Ff (lt Axel H Norberg) omkom.
31131923-061926-06Tagen ur tjänst 1924 pga vingbrottet på 3111.
31151923-081925-06Tagen ur tjänst 1924 pga vingbrottet på 3111.
311719231925-06Tagen ur tjänst 1924 pga vingbrottet på 3111.
31191923-071924-03Tagen ur tjänst 1924 pga vingbrottet på 3111.
Flygplan 3119 på Malmen. Foto: Okänd fotograf / Flygvapenmuseum (PDM)

Källor:
Kontakt nr 104, dec 1991
– Fotograf ej angiven för vissa bilder i originalartikeln.
Svenskt Flyghistoriskt Forum
DM) Höjdrekordet 7.440 m enl bild på digitaltmuseum.se

Uppdaterad: 2021-01-18