
HISTORIK
Fairchild F-24 är ett högvingat mindre passagerar- och allmänflygplan, försett med en stjärnmotor och tillverkat av Fairchild Aircraft Corporation i Hagerstown, Maryland. F-24 blev ett mycket populärt flygplan bland sportflygare under 1930-talet och 1940-talet. Flygplanet är fortfarande ett av de populäraste flygplanen bland veteranflygare.
Prototypen tillverkades 1931 och serietillverkningen startade 1932 med varianten C8 som var tvåsitsig och försedd med en Warner stjärnmotor på 95 hk. 1934 modifierades kabinen med ytterligare en sittplats vilket medförde att flygplanet blev populärt bland köparna av mindre allmänflygplan. 1935 kom den stora förändringen med varianten C8D, som försågs med en V-formad inverterad 6-cylindrig Ranger radmotor. Denna motor medförde att man kunde utforma flygplanet bättre aerodynamiskt. 1938 med J varianten förstorades flygkroppen för att ge plats åt en fjärde passagerare.
Många av Hollywoodstjärnorna köpte egna F-24, eftersom det var relativt billigt i pris och det var lätt att underhålla. Robert Taylor, Tyrone Power, Mary Pickford, och James Stewart köpte varsitt flygplan.
När USA kom med i andra världskriget delades produktionslinjen vid Fairchild upp i en civil och en militär gren. Det militära flygplanet benämndes UC-61 Forwarder av US Army och användes för sambandsflygningar. De flygplan som kom att användas av RAF benämndes Argus.
Många civila piloter flög med civila F-24 för Civil Air Patrol (CAP) på spaning efter ubåtar och överlevande efter sänkta fartyg.
Vid krigsslutet sålde Fairchild tillverkningsrättigheten av F-24 till Temco som fortsatte tillverkningen fram till 1948.
De sista F-24 tillverkades 1948 på fabriken i Winfield av överblivna delar men de flygplanen fick inget variantnummer.
Totalt tillverkades 2.232 exemplar.
Under andra världskriget var 981 st F-24 i operativ tjänst i USA:s försvarsmakt och ytterligare 456 st vid US Army Air Forces. Under 1937-1940 kompletterade USA:s försvarsmakt sitt innehav med 11 st F-24 av olika varianter. Nio privata civila F-24 övertogs av försvaret och benämndes UC-86.
MODELLER / VARIANTER
År | Modell | Motor mm | Antal tillverkade |
---|---|---|---|
1932 | F-24 C8 | 95 hk amerikansk Cirrus. | Se C8A |
1933 | F-24 C8A | 125 hk Warner Scarab. | 25 (C8+C8A) |
1933 | F-24 C8B | 125 hk Menasco. | 2 |
1934 | F-24 C8C | 145 hk Warner Super Scarab. | 125 |
1935 | F-24 C8D | 145 hk Ranger. | 10 |
1936 | F-24 C8E | 145 hk Warner Super Scarab. Förstärkt fena. | 50 |
1936 | F-24 C8F | 145 hk Ranger. | 40 |
1937 | F-24 G | 145 hk Warner Super Scarab | 100 |
1937 | F-24 H | 150 hk Ranger. | 25 |
1938 | F-24 J | 145 hk Warner Super Scarab. Utökad storlek. | 10 |
1939 | F-24 K | 145 hk Ranger. Utökad storlek. | 60 |
1939 | F-24 R9 | 165 hk Ranger. | 35 |
1939 | F-24 W9 | 145 hk Warner Super Scarab. | 30 |
1940 | F-24 R40 | 175 hk Range. | 25 |
1940 | F-24 W40 | 145 hk Warner Super Scarab. | 75 |
1941 | F-24 W41 | 165 hk Warner Super Scarab. | 30 + 640 under militära benämningen UC-61 |
1941 | UC-61 | 165 hk Warner Super Scarab. | 640 |
1942 | UC-61A | 165 hk Warner Super Scarab. | 364 |
1944 | UC-61K | 200 hk Ranger. Baserad på en R40. | 306 |
1946 | F-24 R46 | 175 hk Ranger. | Se W46 |
1946 | F-24 W46 | 165 hk Warner Super Scarab. | 280 (inklusive R46) |
FAIRCHILD 24 C8CS DE LUXE – TILL SVERIGE
Flygplanet var en Fairchild 24 C8CS de Luxe med c/n 2729 och var tillverkad 1935. Det levererades på flottörer till Grover Loening, New York, och registrerades som NC15926. Flygplanet hade svart kropp med silverfärgade vingar och kroppsöversida.
1939 inköptes flygplanet av svensken Ernst Johansson under sitt besök i New York. 1939-08-04 anlände flygplanet till Göteborg som däckslast med M/S Gripsholm. Dagen därefter bogserades flygplanet sjövägen till Torslanda för en kostnad av 12 kr! Den 6:e provflögs det av Gösta Andrée varefter det samma dag flögs från Torslanda till Stockholm av Rydélius med E Johansson som passagerare.
1940-04-17 registreras flygplanet som SE-AIR med chaufför Ernst Johansson, Vårby, Stockholm, som innehavare.
I FLYGVAPNETS TJÄNST
Vid krigsutbrottet uppstod ett akut behov av transportflygplan för att lösa transport- och övervakningsuppgifter. Därför tvingades Flygvapnet att hyra in lämpliga civila flygplan. SE-AIR var ett sådant flygplan och 1940-05-17 hyrdes det in till Flygvapnet som TP 6 och fick FV-nr 912.
Vid överlämnandet till Flygvapnet och vid landningen vid F 2 i Hägernäs 1940-05-20 havererade flygplanet. Under inkörning till slip slog flygplanet runt på rygg och kantrade pga en kastby. Det bärgades efter 6 timmar i vattnet. Efter 4 månaders reparation och ommärkning till 2-96 (stora vita siffror på nos och fena) var flygplanet klart att användas igen.
Huvuduppgiften för TP 6 blev sambandsflygning åt kustflottans flygavdelning (svenska Marinen).
1940-10-11 utfördes en nödlandning på en åker N Tjursta, Österhaninge. Flygplanet hade flottörer monterade. Efter ett troligt propellerbrott började motorn vibrera kraftigt. Flygplanet slog runt vid landningen och fick omfattande skador på vingbalkar, stjärt och kropp. Flygtid i Flygvapnet var 11 timmar och 10 minuter. Flygplanet reparerades vid CVV och hjullandningsställ monterades.

Foto: Flygvapenmuseum (CC BY)
ÅTER I CIVILT BRUK
- 1941-05-22 återlämnades flygplanet till ägaren (Ernst Johansson i Vårby). Flygtid 888 timmar.
- 1942-02-20 stämmer Ernst Johansson ”Kronan” vid Stockholms Rådhusrätt och ville ha ersättning för reparation av flygplanet (troligen blev inte reparationen av vingbalkarna godkänd utan måste omkonstrueras).
- 1942-08 såldes flygplanet till AB Norrlandsflyg, Luleå, och registrerades 1943-02-09 åter som SE-AIR.
- 1944-01-30 monterades radio och målbogseringsutrustning.
- 1944-08-20 havererade flygplanet under målbogsering vid Revelsudden, 9 km N Kallax pga motorhaveri (ventilskada). Pilot Gösta Hydén. Efter reparation målades flygplanet i blått, vingar och dekor i silver.
- 1949-04-23 stoppade motorn efter start och vid landning på sjön Luorksjaur (Suorkejaur) gick landningsstället genom överisen och slets av. Flygkropp, propeller och skevrodret skadat. Planet flögs senare till F 21 i Luleå.
- 1949-07-13 till Erik & Nore Ullenius, Jokkmokk (AB Norrlandsflyg i likvidation).
- 1950-05-13 total flygtid 1.670 timmar.
- 1950-08-06 totalhaveri i Lilla Luleälven vid Kvikkjokk. Vid start körde flygplanet på ett sandgrund och slog runt. Ena vingen och vingstöttor bröts av, sidoroder och fena kraftigt ihopskrynklade. Ena flottören knäcktes. Pilot: Erik Ullenius.

Foto: Dale Ray Willard, Hiller Aviation Museum, San Carlos, USA.
© 2022 All rights reserved (CC BY-ND 2.0)
TEKNISKA DATA – TP 6
Längd | 7,24 m |
---|---|
Spännvidd | 11,08 m |
Höjd | 2,4 m |
Vingyta | 16,09 m² |
Tomvikt | 669 kg |
Max startvikt | 1.160 kg |
Motor | Luftkyld stjärnmotor Warner Super Scarab S50 |
Motoreffekt | 145 hk |
Max. hastighet | 210 km/h |
Räckvidd max bränsle | 750 km |
Max flyghöjd | 3.900 m |
Kapacitet | 3 personer |
YOUTUBE
Fairchild 24 first start | Fairchild 24 flies again |
Flying A 1935 Fairchild 24 Rare Antique Aircraft | Fairchild 24, NC81201 Front Royal Virginia 2012 |
LÄNKAR (till bilder)
Avrosys.nu
LAE blogg
Avioniclist.com
SE-AIR (SFF)

Foto: Dale Ray Willard, Hiller Aviation Museum, San Carlos, USA.
© 2022 All rights reserved (CC BY-ND 2.0)
Källor:
WikZero
Wikipedia
Rilpedia
SFF – Svenskt Flyghistoriskt Forum
SMB
Uppdaterad: 2022-09-04