Friedrichshafen Flugzeugbau grundas

Den 25/6 1912 grundades Friedrichshafen Flugzeugbau av Dipl Ing Kober. Bland medarbetarna fanns bröderna Max och Philipp Wieland samt greven och majoren Brandenstein-Zeppelin. Företaget övertog den gamla zeppelinhallen i Manzell och byggde senare upp filialer i Weingarten (Württemberg) och Warnemünde. När företaget lades ner 1923 övertogs anläggningarna i Manzell av Dornier.

Friedrichshafen tillverkade nästan uteslutande flottörförsedda enkel- och dubbelvingade flygplan för tyska marinflyget.

Dramatisk nödlandning

Första gången svenska myndigheter fick kontakt med Friedrichshafen (FF.49C, marin nr ”1874”) var i maj 1918. Efter att ha drivit omkring i Nordsjön under 140 timmar efter en nödlandning på på vattnet norr om Brittiska öarna kunde besättningen (Sommermann och Pätzhold) räddas av den svenska fiskebåten ”ARGO II”. Händelsen kan väl illustrera flygplanstypens stabila och ”sjövärdiga” konstruktion.

Svenska Marinen köper Friedrichshafen

Marinens Flygväsende (MFV) var i stort behov av ett sjöspaningsplan som kunde klara start och landning under svåra förhållanden. Det skulle dessutom vara beväpnat för att kunna tjänstgöra i neutralitetsvakten. Genom kontakter i Tyskland kunde två Friedrichshafen FF.33L samt tre FF.33E inköpas.

De första FF.33L levererades i augusti 1918 och kallades ”mindre typen”. De tre FF.33E levererades 11/9 1918 och kallades allmänt ”större typen” och var avsedda för bombfällning.

Ingen av dessa fem originaltillverkade Friedrichshafen blev speciellt långlivade. Fyra hade avskrivits till följd av haverier 1919-1925. Den femte (nr 22) havererade flera gånger men kunde repareras med hjälp av delar från övriga havererade FF.33. Efter ett haveri 8/6 1927 i Karlskrona avskrevs slutligen även detta flygplan.

Nybyggnad vid Galärvarvet (TDS)

Marinens olika flygplan reparerades och servades vid Torpeddepartementet på Galärvarvet i Stockholm (TDS). I januari 1920 beslutades att två ”flygbåtar” TYP 20 SVENSK skulle nytillverkas vid Flottans varv. Beställningen ändrades 1922 till att gälla TYP 20-22 SVENSK försedd med 160 hk Mercedesmotor.

Det första planet fick nr 21 (originalplanet med samma nr hade havererat 1919). Det provflögs av Bücker 4/11 1921 och var avsett som skolflygplan. Flygegenskaperna kunde aldrig jämföras med originalflygplanens men trots detta tjänstgjorde det vid flygstationen i Karlskrona fram till totalhaveriet 21/9 1925.

När några av originalflygplanen havererat och samtidigt flygplan typ ‘Thulin G’ skulle kasseras, beslutades att ytterligare fyra TYP 20-22 skulle byggas vid TDS. Dessa plan var något modifierade jämfört med TYP 20 och var avsedda att användas som spaningsplan. Två fpl färdigställdes i september/oktober 1922 och var försedda med Benz III-motorer på 150 hk. De tjänstgjorde omväxlande i Karlskrona och vid Hägernäs fram till kassationen 22/9 1929.

Så sent som 1924 färdigställdes slutligen de sista två vilka från november användes främst som skol- och övningsplan. Flygplanen avskrevs efter totalhaveri 7/5 1925 resp 27/9 1927.

Friedrichshafen FF.49C i svensk tjänst

I samband med krigsslutet kunde flottan anskaffa två original Friedrichshafen FF.49C försedda med 220 hk Benz-motor. De levererades i januari 1919. När det senare under våren stod klart att tyska militärflygplan inte längre fick inköpas löstes problemet genom att inköpa Friedrichshafen ombyggda till civila transportplan.

Genom Svenska Lufttrafik AB (SLAB) anskaffades två Sablatnig-tillverkade FF.49C. De levererades till flottan i september 1919 resp mars 1920.

Ett av dessa (fpl nr 25 / Fb 25) användes hösten 1923 och under 1924 för framgångsrika försök med torpedfällning i Karlskrona. Örlogsvarvet i Stockholm tillverkade upphängnings- och fällningsanordningen. Den torped som kom till användning var en 35 cm fartygstorped m/03 som vägde 335 kg. Fällningsförsöken visade att torpeden måste förstärkas och modifieras för att klara de ökade påfrestningarna när den fälldes från flygplan. Genom att hänga upp torpeden så att den först frigjordes i framändan och sedan fälldes från 10 m höjd, uppnåddes en optimal anslagsvinkel mot vattenytan.

Samtliga fyra FF.49C hade kasserats i februari 1926.

Övrigt

Den 27/4 1921 flög två Friedrichshafen längs kusten från Stockholm till Göteborg på 7 timmar och 20 minuter.

Friedrichshafen i Tyskland

FF.33L kom i aktiv tjänst vid tyska marinen från september 1916 och totalt tillverkades omkring 135 plan. De gjorde stora spaningsinsatser främst över Nordsjön ända fram till krigsslutet.

FF33.E levererades från mars 1915 och totalt tillverkades drygt 180 plan av vilka de senast levererade var försedda med dubbelkommando och avsedda som skolflygplan.

FF.49C var något större än de tidigare versionerna. Totalt tillverkades 235 exemplar av Friedrichshafen och Sablatnig från maj 1917.

Tekniska data

TYP	FF.33L	FF.33E	FF.49C
Nummer:	18-19	20-22	23-26
Motor:	Benz III	Benz III	Benz IV
Effekt:	150 hk	150 hk	220 hk
Spännvidd:	13,30 m	16,75 m	16,70 m
Längd:	8,82 m	10,45 m	11,60 m
Höjd:	3,95 m	3,76 m	4,05 m
Vingyta:	40,54 m2	52,70 m2	71,16 m2
Tomvikt:	916 kg	1.008 kg	1.514 kg
Flygvikt:	1.373 kg	1.635 kg	2.120 kg
Max fart:	136 km/tim	119 km/tim	120 km/tim
Flygtid:	5-6 tim	5-6 tim	5-6 tim
Beväpning:	1 fast ksp 1 rörlig ks	lätta bomber	–

Konstruktion

FF.33E var den 1:a versionen av Friedrichshafens sjöflygplan som kunde förses med radio, dock endast avsedd för sändning. Föraren var placerad främst och spanaren i bakre sittrummet. Vingarna var uppbyggda med två huvudbalkar och spant i trä. Hela konstruktionen var dukklädd och vingarna hade en lätt pilform. Flygkroppen utgjordes av en fanérklädd svetsad stålrörsstomme. Jämfört med tidigare versioner fick FF.33 förlängda flottörer vilka gav utmärkta stabila sjöegenskaper.

---

Källor:
Kontakt nr 102 (juni 1991)
Kontakt nr 77 (juni 1986).
– Fotograf/ritare ej angivet i originalartikeln…

Uppdaterad: 1996-12-01