TRE FLYGPLAN NEDSKJUTNA UNDER SPANING^[1]

Enligt ÖBs order 1944-03-31 skulle utökad fjärrflygspaning över svenska vatten bedrivas i öst, syd och väst av tre av F 11 organiserade spaningsflyggrupper. Grupperna, bestående av S 16 Caproni-flygplan, baserades på Gotland, sydöstra Skåne (krigsflygfält) och på F 7 Såtenäs. Även B 17 från F 3 användes i Skåne. Två spaningsrundor skulle utföras varje dag av vardera grupperna.

1:a nedskjutningen – 1944-05-14

Kl 18.00 sköts flygplan nr 3335 ur F 11:s 1:a divisionen i brand av en tysk Me 109 jaktrote över internationellt vatten utanför den tyskockuperade lettiska kusten, 10 km SV Windau/Ventspils.

Fsig (krp Ingvar Ringström) hoppar med brinnande kläder men fallskärmen utvecklas ej och han anträffas aldrig.^[2] Ff (vpl fu Jens Reimann) lyckas nödlanda sitt brinnande flygplan på vattnet. Reimann, spanare/flygplanschef (lt E G A Eriksson, I 4) och fsk (vpl Karlsson, F 11) tas ombord på tyska lastångaren ”Louise Schröder” och förs till Windau.

Två veckor senare (27/5), efter svensk protest mot nedskjutningen, återkom de tre överlevande svenskarna till Sverige via Berlin och Warnemünde.

I sina försök till bortförklaring av nedskjutningen den 14/5 meddelade tyska flygministeriet den 29/5 att:

• nedskjutningen skett inom tyskt ”överhöghetsområde”
• S 16-flygplanet varit så likt ett ryskt DB-2- eller DB-3-flygplan att det ansetts vara ett sådant
• flygplanet saknat svensk militär nationalitetsmärkning (blågul kokard) på vingarnas ovansida och därför inte kunde anses vara svenskt
• tyskarna bestämt avvisade alla svenska protester och skadeståndsanspråk
• de bestämt protesterade mot den svenska flygspaningen intill och över de tyska ”överhöghetsområdena”.

2:a nedskjutningen – 1944-05-15

Vid 7-tiden bröts radioförbindelsen med flygplan nr 3304 tillhörande F 11:s fjärrspaningsförband på Gotland. Flygplanet hade satts in i spaningen efter det under gårdagen nedskjutna flygplanet.

Besättningen, spanare/flygplanschef (lt S A H Håkansson, I 14), ff (vpl krp Öström), fsig (fu Blomström) och fsk (krp Ekstrand) återfanns aldrig.

Ny flygspaning utfördes och nya förfrågningar gjordes hos tyskarna som dock förnekade all kännedom om detta andra ”försvinnande”.

Den 15/5 beordrade ÖB att tills vidare ställa in viss daglig flygspaning (Öland och Gotland) men samtidigt utöka spaningen med fartyg.

Den 22-23/5 utfärdades order för att förhindra fler förluster, bl a fick flygspaning inte utföras närmare Bornholm eller andra tyskockuperade baltiska kuster än 19 km och vid förbandet i Skåne skulle all spaning ske i rote.

Flygplan skulle även vid flygning utanför svenskt territorium vara försedda med nationalitetsmärke (blågul kokard) på vingarnas översida (för att försvåra upptäckten av flygplan på marken hade denna märkning inte använts under den senaste tiden). Vid krig skulle dock märkningen på ovansidan tas bort.

3:e nedskjutningen – 1944-05-23

Under en rutinmässig spaning i Skagerak och Kattegatt förlorades vid 19-tiden radiokontakten med flygplan nr 3319 i 1:a gruppen ur F 11:s 2:a division på Såtenäs. Flygplanet eftersöktes med flyg och fartyg. Förfrågningar skickades till tyskarna men de förnekade all kännedom om händelsen.

Besättningen bestod av fs (lt Karl Johan Yngve Rosén, I 15 reserv), ff (vpl fu Bertil Egon Volmer Egéus), fsig (fu Karl Gunnar Erlandsson) och fsk (vpl krp Olof Urban Boström, F 11).

Den 30/6 och 1/9 1944 flöt kropparna av fu Erlandsson och lt Rosén iland på svenska västkusten. Övriga återfanns aldrig.

Den 24-27/5 utsändes en rad nya order för både Flygvapnet och Marinens spaningar, bl a skulle flygspaning efter större tyska transporter nu även ske mot danska hamnar.

BEVIS

1945-08-01 hölls förhör med personal från bl a den tyska jaktstrids- och luftförsvarsledningen i Libau-området (Liepaja) som hade flytt i båtar till Sverige. Där framkom att de båda ”försvunna” svenska flygplanen från den 1:a och 2:a nedskjutningen ”avsiktligt” och på ”tysk order” skjutits ned av Me 109 jaktflyg ur ”Luftwaffe”.

De två flygplanen från 1:a och 2:a nedskjutningarna sköts ned av den tyska jaktpiloten Paul Schalk, II/JG 5.^[3]

Den 23/8 1951, drygt 7 år efter den 3:e nedskjutningen, påträffade en danska fiskare vraket efter Caproni-flygplanet på havsbottnen 12 km väster om den danska ön Anholt i Kattegatt.

Efter bärgning av flygplansdelarna kunde det konstateras att de var skott- och brandskadade. Även delar av tysk 8 mm och 20 mm automatvapenprojektiler påträffades och träffarnas lägen visade att beskjutningen ägt rum rakt bakifrån från ett eller flera tyska flygplan.

Ev utfördes den 3:e nedskjutningen av ett flygplan från det tyska jaktförbandet 10/JG 11.^[4]

---

Källor:

SFF – Svenskt Flyghistoriskt Forum
1) Ur Flygvapennytt 1967 nr 5, övlt Nils Kindberg.
2) Reimann berättar
3) Hans Krensler, sökningar i det tyska militärarkivet Freiburg.
   6/JG 5
4) Svenskt Flyghistoriskt Forum

Uppdaterad: 2023-01-27