S 12 – Historik

Foto: Se nedan.

Köpet av detta flygplan var helt styrt av behovet att modernisera det svenska marinspaningsflyget. Av totalt 39 beställda flygplan erhöll Flygvapnet och F 2 endast 12.

PROJEKTERING

Historien om det tyska sjöspaningsplanet Heinkel He 114 börjar tidigt år 1935 då RLM (Reichsluftsministerium) planerar en ersättare till Heinkel He 60.

Det blev tre tyska fabriker som tilldelades uppdraget att arbeta fram underlag till ett nytt sjö- och kustspaningsplan Heinkel, som framgångsrikt levererat He 60 till Luftwaffe, påbörjade projekteringen av He 114. Focke-Wulf, som egentligen saknade erfarenhet av sjöflyg, påbörjade arbetet med FW 62. Arado kallade sitt projekt Ar 95.

I mars 1935 lämnades specifikationer för det nya sjöspaningsplanet till utvecklingsgruppen inom RLM och dessa lämnades vidare till respektive fabriker. Man färdigställde attrapper vid respektive företag och dessa skulle vara klara i juni (Ar 95), juli (He 114) samt november (FW 62) 1935.

De första provflygplanen beräknades vara klara för flygprov i april (He 114), maj (Ar 95) samt november (FW 62) nästföljande år.

Huvudansvarig för konstruktionsarbetet med Heinkel He 114 var Ernst Heinkel själv, som även ansvarade för den framgångsrika föregångaren He 60. Planet, som skulle vara konstruerat även för katapultstart, var tillverkat helt i metall där man använde ett nytt nitförfarande, utvecklat av bröderna Karl och Otto Butter.

I utvecklingsprogrammet för He 114 den 1 november 1935 beskrivs läget enligt följande:

Typ av flygplan Planerat tillBeteckning
Fartygsbaserat (Katapult) april 1936 He 114 V1
Spaningsplan med
två flottörer
maj 1936 He 114 V2
juni 1936 He 114 V3
Hangarfartygsbaserat juni 1936 He 114 V4

Heinkel He 114 V3 avsågs som prototyp för en planerad O-serie (med Jumo 210) där antalet plan ej var bestämt. Planerad att komma i tjänst till februari 1937.

He 114 V4 bestående av V2 (kropp och övervinge) och speciell undervinge med infällbart landställ samt sporrställ.

Den första prototypen He 114 V1 försedd med Jumo 210 A-motor. Flygplanet flögs första gången september 1936. Foto: Se nedan.

I nästa sammanställning av utvecklingsläget daterad den 1 januari 1936 har planerna på ett infällbart ställ på He 114 V4 ändrats till ett fast dito. I övrigt fortskrider arbetet oförändrat.

Några månader senare den 1 april 1936 har FW 62 undantagits och i stället överförts till konstruktionsarbetet med ”ett mindre katapultbaserat” sjöspaningsplan i konkurrens med Arado Ar 196!

Den andra prototypen He 114 V2 flögs första gången under december 1936. Foto: Se nedan.

Beträffande He 114 har ändring av motorbeteckningen införts så att V1-V3 nu förses med Jumo 210 motor. Beträffande He 114 V3 gäller att man beslutar om O-serien först efter prov med BMW 132B, F eller D motorer. He 114 V4, avsedd för hangarfartyg och försedd med fast hjulställ, stoppas tills vidare.

V1 beräknas vara flygklar i augusti 1936, V2 i september och V3 i oktober samma år. De första planen i O-serien beräknas kunna godkännas i maj 1937.

He 114 V3 var den första prototypen försedd med BMW 732 K-motor. Planet var klart för flygprov i april 1937. Foto: Se nedan.

Enligt utvecklingsprogrammet den 1 juli 1936 skall användningsområdet för He 114 och Ar 95 vara kust- och katapultbaserat spaningsplan. Motorn för He 114 V3 anges som Jumo 210 eller BMW 132 K. Det slutliga motorvalet för O-serien är ännu ej gjort.

PLANERINGS- OCH PRODUKTIONSÖVERSIKT PER DEN 1 OKTOBER 1937

Fpl W.nrFlygklar Anmärkning
He 114 V1 1971 sept 1936 prov E-Stelle Travemünde okt 36 – aug 37
He 114 V2 1972 dec 1936 prov E-Stelle Travemünde jan – aug 37
He 114 V3 1973 april 1937 prov E-Stelle Travemünde jun 37 –
He 114 V4 2255 aug 1937 planerade prov aug 37 – jan 38
He 114 V5 2256 sept 1937 planerade prov okt 37 – jan 38

I utvecklingsprogrammet från den 1 oktober 1936 har He 114 V1 (Jumo 210A) redan provflugits. V2 (Jumo 210 A) beräknas vara klar under månaden och V3 (BMW 132 K) beräknas vara flygklar under december. Under september 1936 lämnade RLM nya direktiv beträffande provflygplanen V4 och V5. Dessa skulle förses med BMW 132 K respektive BMW 116 B motorer. Provflygningarna beräknades kunna ske under mars respektive april 1937. Enligt beslut i augusti 1936 skulle 2 exemplar He 114 A-0 försedda med BMW 132 K anskaffas. Dessa beräknades kunna vara klara för tjänst under mars 1937. Man planerade dessutom ytterligare 12 st He 114 A-0. En mindre serie om 5 st He 114 B-O försedda med BMW 116 B motorer planerades att kunna levereras under augusti 1937.Under 1937 fortlöper tillverkning och planering efter tidigare uppgjorda riktlinjer med vissa få ändringar. Den planerade B-O-serien faller bort och för V5 ersätts motorn med BMW 132 K (BMW 116 B utgår).

Serietillverkning och tjänst inom Luftwaffe

Absolut tillförlitliga uppgifter om antalet serietillverkade He 114 föreligger tyvärr inte. Enligt leveransplan Nr.5 från den 1 april 1937 skulle totalt 72 plan av typen He 114 levereras enligt följande:

Heinkel (A-0 samt ev provfpl)12nov 37 – feb 38
Heinkel (A-1 seriefpl) 5252jan 38 – juli 38
Arado Warnemünde 8april 38 – juni 38

Att sedan den slutliga siffran hamnade betydligt högre framgår av att Luftwaffe totalt erhöll minst 120 exemplar. Dessutom framgår det att Weserflug i Einswarden utförde totalt 162 ”ombyggnader” av He 114. I samband med dessa kan även flygplanen ha tilldelats nya ”ombyggnadsnummer” varför W.Nr. för He 114 är svåra att kartlägga. Flygplan med W.Nr. 1971-1973 och 2255-2298 är troligen tillverkade vid Heinkels fabriker medan nummer i serierna 23.. och 25.. torde kunna vara tillverkade av Arado.

Ett av de första planen i A-0 serien fotograferad under flygprov våren 1938. Foto: Se nedan.

Av de flygplan som tillverkades av Heinkel från 1937 i Rostock-Marienehe gick samtliga större byggelement vidare (utom flottörer) till Weserflug för slutmontering. Weserflug tillverkade samtliga flottörer till He 114.

Slutlig leverans av He 114 från Weserflug:

År/Mån13456789101112Totalt
193811
193991522241911515196145
194012111116
= 162

Förutom ovan redovisade slutmontering utfördes vid Weserflug omfattande modifieringsarbeten på He 114. Beväpningen ändrades på 34 plan, motorinstallationen byggdes om på 118 plan och 63 extra flottörställ (reserv) tillverkades.

Det kan sålunda antas att det totalt tillverkades minst 162 exemplar (serie) av Heinkel He 114. Av dessa levererades minst 120 exemplar till Luftwaffe. Av tillgänglig sammanställning över antalet He 114 inom Luftwaffe framgår följande:

DatumAntalAnmärkning
1 maj 194011528 under reparation
31 jan. 1944181 vid skola, 17 övrigt
29 feb. 1944181 vid skola, 17 övrigt
31 mars 194417reserv
april/maj 194418reserv
juni/juli 19446reserv
aug./sept. 1944typen har utgått

Heinkel He 114 blev aldrig någon framgång inom Luftwaffe. Flygplanet hade dåliga egenskaper vid start och landning i hög sjö och trots försök med andra flottörer, ändrat sidroder, stabilisator och stjärtfena mm kunde aldrig problemen elimineras. Det var tack vare planets dåliga egenskaper, som det efter krigsutbrottet 1939 frigavs för export!

Förbandsutprovning vid Kü.Fl.Gr.506 (Kiel) år 1938. Just detta flygplan med W.Nr.2275 kom senare att bli S 12 (4006). Foto: Se nedan.

Trots allt tjänstgjorde ett antal He 114 som spaningsplan på katapultförsedda blockadbrytare i Syd-Atlanten och Indiska Oceanen. I övrigt användes He 114 inom S.A.Gr. 125 (Seeaufklärungs Gruppe) baserade i Baltikum fram till inledningen av operation ”Barbarossa” i juni 1941. Under ett kort skede innan krigsutbrottet 1939 användes även He 114 inom Ku.Fl.Gr.506 (Kusten Flieger Gruppe) baserade vid tyska Östersjökusten.

Exempel på enheter som tillfälligt haft He 114:
1. Ku.Fl.Gr.506,    2. Ku.Fl.Gr.506,    1. Ku.Fl.Gr.806, 
3. Ku.Fl.Gr.806,    1. Ku.Fl.Gr.906,    2. Ku.Fl.Gr.906, 
3. Ku.Fl.Gr.906,    S.A.Gr.125,         S.A.Gr.126,
5. Bordfl.Gr.196.

Export av He 114

Som ovan nämnts kom aldrig He 114 att bli något förstalinjens plan inom Luftwaffe. Detta var anledningen till att typen avsågs för export till flera länder.

Det första land som beställde He 114 var faktiskt Sverige. Flygplanstypen hade godkänts som lämpligt sjöspaningsplan redan i november 1939. Därefter beställdes totalt 39 plan, som av olika skäl aldrig kom att levereras. Först under våren 1941 anlände 12 exemplar till Sverige. Mer om detta längre fram!

Den 1 april 1940 beställdes till det danska Flygväsendet 4 exemplar, men dessa kom naturligtvis aldrig att levereras till följd av det tyska anfallet mot Danmark den 9 april.

Omkring 14 exemplar som tidigare ingått i Luftwaffe fraktades under 1942 per järnväg till Spanien. Efter montering provflögs planen av en tysk testpilot (Rolf Susemihl) och fanns sedan i aktiv tjänst under en följd av år. Ett plan tjänstgjorde ombord på den spanska kryssaren MIGUEL DE CERVANTES (52-5).

Rumänien fick under 1942 och 1943 överta ett antal Luftwaffe-plan av typen He 114. Totalt erhöll landet 10 respektive 6 plan vid två tillfällen. De tjänstgjorde inom den rumänska Escadrila 102 vid Svarta Havet fram till 1944 då de ersatts av Arado Ar 196.

Heinkel He 114 till FLYGVAPNET

På grund av ett anbud från Ernst Heinkel Flugzeugwerke daterat den 30 september 1939 beställde flygförvaltningen 12 flygplan av typen Heinkel He 114 den 1 november 1939.

Priset var totalt 1.920.000 RM + 2.400 $. Betalningen skulle ske efter avhämtning av flygplanen i Rostock. Leveransen var planerad med fyra plan i vardera månaderna december 1939, januari och februari 1940.

I köpet skulle ingå en del modifieringar och ombyggnader för att anpassa flygplanen till svensk standard:

  • Den fasta beväpningen ersättes av MG m/22 (Colt) som skulle sändas från Sverige. Synkroniseringen anpassas efter det nya vapnet.
  • Planen levereras med lavettt för MG m/22-37R i spanarutrymmet.
  • Reflexsiktet OIGEE 3b utbyts mot 3 c/d.
  • I stället för bombupphängning ETC-50 skall planen förses med vardera två MVN typ THE 50/L med motsvarande fällningsreglage.
  • Planen förses med lyspistoler typ Walter Pionier och hållare för svensk signalammunition.
  • Dimbildningsaggregat levereras i nuvarande utförande.
  • Till motorn ansluts en vakuumpump Pesco B2A för drivning av kurshorisontinstrument mm i händelse av bortfall av den ordinarie drivningen.
  • Planen förses med Askania fjärrkompasser med kursgivare och kursvisare i både förar- och spanarutrymmen.
  • I stället för den tyska handkameran måste även finnas möjlighet för inbyggnad av den svenska med tillhörande kassetter.
  • I det elektriska systemet angavs en mängd olika ändringar och tillägg av bl.a. ankringsljus, signalljus, landningsstrålkastare mm.
  • Flygplanen skulle målas och förses med svenska nationalitetsbeteckningar (kropp och övervinge) i likhet med utförandet på He 115 (T 2).
S 12 med nummer 4004 kör ut till start sommaren 1941.
Foto: Se nedan.

I en skrivelse till C F 2 depå den 25 april 1940 meddelade flygförvaltningen att förbandet under april-maj månader kan förväntas erhålla 12 flygplan typ S 12. Dåvarande CFV, Torsten Friis, hade redan den 8 december begärt flygtillstånd för 12 fpl S 12 från Rostock via Karlskrona till F 2. Planen skulle vara försedda med svenska kronmärken och ha flottiljnummer 41-52 (registreringsnummer 4001-4012).

Kring årsskiftet 1939/40 beställs hos Heinkel ytterligare 27 plan av typen He 114 och i en översikt angående beräknade leveranser av beställda flygplan till flygvapnet framgår att CVV skulle utrusta och färdigställa 12 plan typ S 12 under mars 1940 medan ytterligare 6 plan skulle vara leveransklara från CVV under vardera månaderna april-juli och slutligen 3 plan i augusti 1940.

Enligt leveransplan nr 18 daterad 1 augusti 1940 skulle två serier om 12 respektive 27 plan levereras till Sverige från Heinkel. Av dessa hade redan fram till 31 juli 1940 22 plan återgått till Luftwaffe.

Kärvt läge

I samband med det tyska anfallet mot Danmark och Norge (Weserübung) kom leveranserna till Sverige att försenas och i vissa fall helt utebli. Detta gällde inte enbart beställda flygplan från Tyskland utan som bekant även flygplan och motorer från USA.

Trots intensiva underhandlingar i Berlin och Stockholm stoppades flera leveranser och i stället ökades det politiska trycket från tysk sida mot Sverige. Man krävde att få utnyttja svenska järnvägsnätet för snabba förstärkningar till de pågående striderna i Nordnorge, något som av svenska regeringen bestämt avvisades.

Det kan förmodas att de tyska framstötarna under våren 1940 och den klart avvisande svenska attityden var den direkta orsaken till att flera planerade leveranser av flygplan från Tyskland helt uteblev.

I samband med handelsförhandlingarna meddelade tyskarna att flygplan ej kunde levereras. Då Nils Söderberg sammanträffade med Udet på RLM i augusti 1940 utlovades försök att få loss 6 fpl typ He 114 till Sverige. I mitten av september meddelade dock RLM att det inte fanns någon utsikt till leverans.

Nils Söderberg till Tyskland

I samband med den studieresa i Europa, som genomfördes under ledning av Nils Söderberg, under våren 1938, besöktes även Heinkels fabriker i Warnemünde. Besöket gällde i första hand studier och provflygning av Heinkel He 115, som var tänkt som torpedplan för den svenska marinen.

Uppdraget gällde även att studera möjlig anskaffning av en lämplig ersättare till Hawker Osprey (S 9). Nils Söderberg fick vid besöket hos Heinkel även tillfälle att provflyga Heinkel 114. Tack vare den lilla undervingen kunde spanaren få god sikt och flygplanet kunde tänkas komma ifråga för inköp till det svenska marinflyget.

Vid sin nästa resa till Tyskland i november 1939 förelåg redan en första svensk beställning av 12 flygplan typ He 114 och i Kungligt brev den 3 november hade typen godkänts som nytt svenskt marinspaningsplan. Till följd av krigsutbrottet i september och det höjda beredskapsläget sökte Söderberg utöka beställningen på 12 plan med ytterligare ett antal.

När Söderberg nästa gång besöker Berlin i januari 1940 understryks ännu en gång behovet av ytterligare plan av typen He 114 genom att beställningen nu gäller totalt 39 plan. Nils Söderberg berättar att han främst hade att förhandla med Müller (och inte som tidigare med Udet). Klimatet var numer kyligt och längre fram under året skulle de svensk-tyska relationerna bli allt svalare.

Reserverade flottiljnummer

I en skrivelse från F 2 Depåchef till KFF den 18 november 1939 meddelas att man reserverat följande flottiljnummer för S 12:

400141   400747
400242   400848
400343   400949
400444   401050
400545   401151
400646   401252

Den 4 april 1940 uppmanas Chefen för F 2 depå att uppgiva flottiljnummer för ytterligare 27 flygplan S 12. Vid flottiljen reserveras följande nummer:

401313   402210   403197
401414   402311   403298
401515   402412   403333
401616   402591   403434
401717   402692   403535
401818   402793   403636
401919   402894   403737
402020   402995   403838
40219    403096   403939

De planerade flottiljnumren för S 12 ändras under 1940 emedan T 2 tidigare erhållit nummer 1-12. Enligt den nya fördelningen skulle numreringen nu bli så att fpl 4001-4039 erhöll löpande nummer 46-84.

S 12 BLIR CIVIL!

Efter det att de sista flygplanen av typen S 12 avförts utbjöds totalt fyra plan till försäljning. Det var emellertid endast två plan som såldes. Fpl 4008 såldes troligen till ett symboliskt pris till Stockholm Stads Gatukontor och ställdes ut i Blecktornsparken på Söder i Stockholm under 1948. Flygplanet var under ett antal år en omtyckt lekplats för stadsdelens barn.

SE-BFC fotograferad i samband med försäljningen 1948. Flygplanet (4009) är som synes försett med V-stötta och är dessutom modifierad med målbogseringsutrustning. Foto: Se nedan.

Fpl 4009 såldes till Firma Handelsflyg i Kiruna för 16.000 kronor. Firman hade startats 1947 och sysslade i huvudsak med att flyga färsk fjällfisk från sjöarna i omgivningen till Kiruna. Kiruna kommun lånade Wickenbergh pengar och han kunde till sin firma inköpa ett plan med stor lastkapacitet. Planet registrerades SE-BFC den 7 september 1948 och hade endast flugit omkring 70 timmar efter stor översyn. Tyvärr blev den civila karriären i Kiruna kortlivad. Redan i oktober 1949 låg planet utan tillsyn vid vattenverkets flytbrygga där det lätt utsattes för åverkan. Vid senare besiktning i oktober 1950 hade åverkan gjorts på flygkroppen och flottörerna var vattenfyllda. SE-BFC avregistrerades den 30 november 1951 och hade dessförinnan sålts som skrot till H. Johansson, som betalade 1 krona kilot för skrov och flottörer. Yrkesskolan i Kiruna hade tidigare monterat ur motor och instrument.

TILL FV-MUSEUM ?

Sölve Fasth, som forskat efter S 12 sedan 1977, har ännu ej lyckats få napp på någon komplett He 114. Han berättar att kontakter i Rumänien inte ens gett något svar. En nyligen tagen kontakt med den svenska ambassaden i Bukarest kanske kan innebära att Sölve får sina värsta farhågor bekräftade. Vad man i dag vet finns ingen He 114 över huvud taget bevarad i världen!

En kontakt med yrkesskolan i Kiruna gav för några år sedan (före 1985) en mager utdelning i form av några detaljer från fpl 4009. Dessa delar har överlämnats till Flygvapenmuseum.


Källa:
KONTAKT nr 72, juni 1985.
– Sammanställd av Bo Widfeldt.
– Kungl. Roslagens Flygflottilj, materialavd. (KrA)
– Kungl. Flygförvaltningen, material avd. (KrA)
– Speciell förarinstruktion fpl S 12 (KrA)
– Flygvapnets Beredskapshistorik (KrA)
– Green – WARPLANES OF THE THIRD REICH
– Hummelchen – DIE DEUTSCHEN SEEFLIEGER 1935-45
– Köhler – ERNST HEINKEL-PIONIER DER SCHNELLFLUGZEUGE
– Lange – DAS BUCH DER DEUTSCHEN LUFTFAHRTTECHNIK
– Olov Arbin, Björn Atterberg, Sölve Fasth, Leif Fredin, Björn Karlström, Hans Reichenberg, Kagge Rydelius och Nils Söderberg,
– Gunther Ott och Harold Thiele
– Fotograf ej angiven i originalartikeln. 

Uppdaterad: 2016-01-07

Annonser