UTVECKLING

En av Fokker-fabrikens mest lyckade konstruktioner under det första världskriget var D.VII från 1918.

Detta jaktplan utvecklades under sista krigsåren vidare hos Fokker, vars fabriker då låg i Tyskland. Typbeteckningen var C.I vilket egentligen var den tyska militära. Planet hann aldrig provas och antogs aldrig av det tyska försvaret.

Fokker hade emellertid redan påbörjat en serieproduktion i avvaktan på beställning. I samband med krigsslutet 1919 smugglades ett antal färdiga och halvfärdiga C.I över gränsen till Holland och tillverkningen fortsatte nu vid de nybyggda fabrikerna i Amsterdam.

Snarlika utvecklingar var C.II och C.III. År 1922 kom så C.IV som innebar ett nytänkande. Detta plan kunde förses med olika vingtyper och på så sätt lätt anpassas till flera olika uppgifter. Byte av vingställ kunde ske på relativt kort tid. Intresset var dock klent för flygplanet med utbytbara vingar. Ett antal plan med från fabrik monterade vingar såldes dock.

Fokker gav inte upp tanken på ett enhetsflygplan med alternativa vingställ och C.V var en direkt utveckling där även motorfundamentet konstruerats med tanke på montering av en mängd alternativa motorer.

Konstruktören av C.V var Reinholdt Platz och den första prototypen flög första gången i maj 1924. Fokker C.V tillverkades ursprungligen i följande versioner:

• C.V-A spännvidd 12,03 m (taktiskt spaningsplan)
• C.V-B spännvidd 13,33 m (strategiskt spaningsplan)
• C.V-C spännvidd 14,60 m (lätt bomb- och spaningsplan)
• C.V-D spännvidd 12,50 m (tvåsitsigt jaktplan och taktiskt spaningsplan)
• C.V-E spännvidd 15,30 m (lätt bombplan och strategiskt spaningsplan)

De båda senare versionerna blev en stor framgång och exporterades till en mängd länder och dessutom beviljades flera licenskontrakt.

D-vingen var försedd med V-stöttor och E-vingen hade N-stöttor. Flygplanet var konstruerat för motorer med effekt från 250 hk upp till 650 hk. Den vanligaste motorn var emellertid Bristol Jupiter på 420 hk. Även kraftigare motorer användes i Schweiz, Danmark, Finland och inom holländska armen.

Fokker C.V var under tillverkning i Holland från 1924 ända fram till 1935. Det sista exemplaret blev taget ur tjänst 1950 i Schweiz.

1926 ÅRS FLYGKOMMISSION

Enligt generalorder nr H F:37 den 25 oktober 1926 tillsattes en kommission för att studera olika flygplantyper avsedda för det nybildade flygvapnet. Som ledare för kommissionen utsågs 1:e flygingenjör P.C.F. Koch. Övriga medlemmar var kapten C.G. Wigert, löjtnant Nils Söderberg och flygingenjör (1:a graden) Tord Ångström.

De fyra fick i uppdrag att resa runt till olika flygfabriker och i möjligaste mån studera olika flygplans lämplighet för speciella ändamål särskilt för svenska förhållanden.

Följande flygplantyper skulle specialstuderas för framtida eventuell anskaffning:

• a) 2-sitsigt spaningsflygplan
• b) 2-sitsigt stridsflygplan
• c) 1-sitsigt jaktflygplan
• d) 2-sitsigt sjöstridsflygplan

Flygstyrelsen hade noga förberett kommissionens rundresa genom att inhämta en mängd offerter på olika flygplantyper som kunde tänkas rymmas under de ovan nämnda fyra huvudtyperna.

Kommissionen avreste på kvällen den 25 oktober till Berlin. Den 28 gick resan vidare till Prag och därefter besöktes Milano, Turin, Paris, England, Amsterdam och Warnemünde. Efter ungefär en månad återvände man så till Sverige för att avsluta studiebesöken vid Limhamn.

Under den långa rundresan hann man med att studera en mängd olika flygplantyper av vilka de flesta även kunde provflygas. Drygt tio olika spaningsplan, tio stridsflygplan, tio jaktflygplan samt sju sjöstridsplan analyserades. Uppgiften var att ¡ detalj se hur tillverkarnas offerter stämde överens med flygstyrelsens stipulerade fordringar. Vidare gällde det att på plats bilda sig en uppfattning om tillverkningsrutiner och kvalitet med tanke på en eventuell licenstiliverkning ¡ Sverige.

DE UPPSTÄLLDA KRAVEN

För att kunna väga olika flygplanstyper mot varandra och möjliggöra en bedömning av eventuell lämplighet satte flygstyrelsen upp fordringar för de olika flygplanstyperna:

	2-sitsigt spaningsfpl	2-sitsigt stridsfpl	1-sitsigt jaktfpl	2-sitsigt sjöstridsfpl
Aktionstid (tim)	3,5	2	2	2
Tillsatsvikt (kg)	815	500	400	500
Hast, över 3 km bana (km/tim)	210	220	240	210
Min. hast, över 3 km bana (km/tim)	85	90	85	100
Topphöjd i tjänst (m)	6.000	7.000	7.500	5.500
Stigtid höjd (m)-tid (min)	4.000-18	5.000-18	5.000-15	4.000-20

ALTERNATIVEN

På grundval av samtliga inlämnade offerter samt 1926 års flygkommission utkristalliserades ett antal flygplantyper som kunde komma ifråga för inköp till flygvapnet:

• a) 2-sitsigt spaningsplan 
  – Potez 25 
  – Gloster ”Goring” 
  – Bristol ”Boarhound” 
  – Fokker C.V-E 
  – Avia B.H. 26
• b) 2-sitsigt stridsplan 
  – Avia B.H. 26 
  – Fokker C.V-D
• c) 1-sitsigt jaktplan 
  – Gloster ”Gamecock” 
  – Hawker ”Heron”/”Hawfinch” 
  – Armstrong Whitworth 
  – A.W.14 ”Starling” 
  Fokker C.V-D
• d) 2-sitsigt sjöstridsplan 
  – Gloster ”Goring” 
  – Potez 92 
  – Heinkel P. 769

SLUTRAPPORTEN

I sin slutrapport till flygstyrelsen daterad Malmslätt i december 1926 konstaterar kommissionen att Gloster ”Gamecock” framstår som lämpligaste alternativet till ett nytt jaktplan. Planet bör dock modifieras med anledning av vingfladder.

Som tvåsitsigt stridsflygplan förordar kommissionen vidare Fokker C.V-D vilket ställer sig fördelaktigare än B.H. 26 i fråga om prestanda om än priset är något högre. Vid en licenstillverkning i Sverige torde emellertid det högre priset ej spela så stor roll.

Som tvåsitsigt spaningsplan föreslår kommissionen Fokker C.V-E enär det är överlägset övriga plan ifråga om prestanda. Tillverkningstekniskt skiljer sig planet endast ifråga om vingstället vilket underlättar licenstillverkning i Sverige.

Slutligen framhåller kommissionen att ”Heinkel P.769” från Svenska Aero AB är att föredra som sjöstridsflygplan. För att slutgiltigt ta ställning till denna flygplantyp framhåller man det lämpliga i jämförande prov mellan Gloster-planet och Heinkel P.769.

FÖRSLAGEN SOM KOM BORT

Trots att 1926 års flygkommission entydigt föreslog Gloster Gamecock som jaktplan till flygvapnet tog inte flygstyrelsen upp detta förslag. Orsaken torde närmast vara bristande kompetens och direkt ointresse för jaktflyg.

Under sommaren 1926 demonstrerades Gamecock registrerad G-EBNT på Malmen. Planet var ett utpräglat demonstrationsexemplar, där all onödig utrustning avlägsnats. Toppfarten låg sålunda över standardversionens 233 km/tim. Motorn var en 425 hk Bristol Jupiter VI.

Den version som offererades till flygstyrelsen skulle ha en toppfart på 254 km/tim med en 490 hk motor.

Gamecock hade börjat utvecklas redan 1924 och avsågs först att utrustas med en 398 hk Bristol Jupiter IV-motor. Första provplanet var klart för leverans i början av 1925. Under hösten samma år beställdes en första serie på 30 plan till RAF. Denna följdes av en order på ytterligare 60 plan något senare. Demonstrationen på Malmen av G-EBNT och flygkommissionens besök vid Gloster-fabriken i november 1926 pekade entydigt på flygplanets lämplighet som flygvapnets nya jaktplan. Det är därför förvånande att flygstyrelsen sedan låter detta alternativ helt falla bort.

1931 års flygkommission konstaterar i sitt betänkande avlämnat i november 1931: ”Med ledning av de sålunda efteråt vunna erfarenheterna måste anskaffningen av Fokker C.V-D anses hava varit ett misstag, vilket emellertid icke föranleder någon flygkommissionens anmärkning”.

Beträffande Svenska Aero AB:s offert angående ”Heinkel P.769” torde det vara detta plan som senare anskaffas med beteckningen J 4 (Heinkel HD 19). Planet licenstillverkas även vid Svenska Aero AB år 1929.

DET SVAGA JAKTFLYGET

Nieuport-Astra (J 2) som inköptes utan regeringens tillstånd i augusti 1925 kunde inte tjänstgöra som jaktplan förrän 1928 då de erhållit synkroniserade kulsprutor. I realiteten var planen vid denna tidpunkt kassationsfärdiga och utgjorde en mycket tvivelaktig reserv.

Anskaffning av åtta Dront E 2 utgjorde knappast någon förstärkning av det obefintliga jaktflyget. Planen betraktades även av flygstyrelsen som attackplan.

I flygstyrelsens förslag den 16 juli 1926 till disposition av engångsanslaget för 1926/27 upptogs förutom ovannämnda 10 st J 2 och 8 st E 2 ytterligare 2 jaktplan utan angivande av typ. På grundval av studiekommissionens ovan relaterade förslag inger flygstyrelsen en skrivelse till regeringen den 29 april 1927 där man föreslår att två plan av typen Fokker C.V-D skall anskaffas. Detta förslag godkändes den 27 maj. Därmed kan Fokkerns historia i Sverige börja.

ANSKAFFNING AV FOKKER TILL FLYGVAPNET

Den 1 oktober 1926 erhöll flygstyrelsen ett första anbud på C.V från Fokker och i april 1927 begärdes offert på två Fokker C.V-D och två Fokker C.V-E.

En slutlig beställning på de fyra offererade planen lämnades till Fokker den 4 oktober 1927.

Samma dag meddelade Fokker att de beställda planen skulle sändas med fartyg. De anlände till Sverige i januari 1928 då 43.134:- och 51 öre betalades i tullavgift. Priset per plan låg enligt offerten på 33.000-35.000 kronor.

Fokker C.V-D erhöll beteckningen J 3 (nummer 351 och 352) och C.V-E fick beteckningen S 6 (nummer 31 och 32).

I samband med att F 3 Malmen fick de första fyra Fokker-planen överfördes fyra Dront E 2 (A 1) till F 4 Frösön.

FORTSATTA INKÖP FRÅN HOLLAND – LICENSKONTRAKT

Den 17 januari 1928 tecknades kontrakt med Fokker angående leverans av ytterligare fyra C.V-E samt om licenstillverkning vid flygvapnets egna verkstäder på Malmen (CFM).

De fyra originaltillverkade planen fick beteckningen S 6 (nummer 33-36) och godkändes under juli 1928 efter hemflygning från Schipol.

Innan licenstillverkningen kommit igång beställdes ytterligare sex C.V-D hos Fokker. Dessa levererades och godkändes ¡iaugusti 1929. Beteckningen var J 3A (nummer 353-358).

Totalt levererades sålunda 14 Fokker C.V till flygvapnet från Holland innan den inhemska tillverkningen tog vid.

Den första beställningen vid CFM lämnades samtidigt som licenskontraktet med Fokker var klart den 17 januari 1928. Ordern omfattade fyra Fokker C.V-E. Dessa första svensktillverkade exemplar levererades och godkändes under hösten 1929 med beteckningen S 6 (nummer 331-334).

En andra serie omfattande tio C.V-E levererades från CFM och godkändes under åren 1930-32 med beteckningen S 6 (nummer 335, 371-379).

Tillverkningen av C.V-D hade ännu ej kommit igång vid CFM. År 1929 hade en serie på sju plan beställts. Dessa färdigställdes emellertid som C.V-E men erhöll beteckningen J 3B (nummer 390-396) avsedda att användas som attackplan! De godkändes från november 1930 fram till juni 1931. Beteckningen ändrades snart till S 6 och planen flögs med flottörer vid F 4.

Slutligen tillverkades en C.V-D vid CFM. Detta plan betecknades J 3 och senare S 6A (nummer 359).

Den sista serien svensktillverkade Fokker från CFM eller CVM, som flygvapnets egen verkstad på Malmen numer hette, levererades under 1934. Beteckningen var S 6B (nummer 380-389).

Totalt tillverkades således 32 st Fokker på Malmen från 1928 fram till 1934.

SAMMANFATTNING LEVERANSPLAN

Originalbeteckning	Svensk militär beteckning	Antal	Levererade	Tillverkare	Anmärkning
C.V-D	J 3 (S 6A)	2	Jan 1928	Fokker	351-352
C.V-E	S 6	2	Jan 1928	Fokker	31-32
C.V-E	S 6	4	Juli 1928	Fokker	33-36
C.V-D	J 3A (S 6A)	6	Aug 1929	Fokker	353-358
C.V-E	S 6	4	Sept-Okt 1929	CFM	331-334
C.V-E	S 6	10	Jan 1930-Dec 1932	CFM	335, 371-379
C.V-E	J 3B (S 6)	7	Nov 1930-Juni 1931	CFM	390-396
C.V-D	J 3 (S 6A)	1	Feb 1933	CFM	359
C.V-E	S 6B	10	Maj-Dec 1934	CVM	380-389

OBS: Fpl 32, 34 och 36 erhöll senare nr 336, 337 och 338 medan 31, 33 och 35 kasserats redan 1928-29.

FRÅN J 3 TILL S 6

Det är obegripligt hur man i flygstyrelsen kunde se Fokker C.V-D som ett jaktplan och sålunda ge typen beteckningen J 3. Det förefaller närmast varit en manöver för att få bokföringen att stämma? Redan i en skrivelse 31 augusti 1928 betecknas planet som attackplan, vilket ju även stämmer med studiekommissionens intentioner.

I en utredning inom flygstyrelsen inlämnad den 1 november 1929 konstateras klart att typen endast kunde användas som taktiskt spaningsplan vilket även fick till följd att de vid CFM beställda 7 planen kom att utföras som C.V-E med beteckningen J 3B (senare S 6). Officiellt ändrades beteckningen J 3A till S 6A i oktober 1931.

NYVAKNAT INTRESSE FÖR JAKTFLYG

I skrivelse till regeringen den 18 juli 1929 föreslog flygstyrelsen att 11 ensitsiga jaktplan av utländskt fabrikat måste anskaffas med anlitande av engångsanslaget för 1929/30. Vid denna tidpunkt fanns praktiskt taget inga användbara jaktplan inom flygvapnet!

Därmed börjar triangeldramat mellan Svenska Aero AB – Flygstyrelsen – Bristol om ett nytt jaktplan. Så småningom kommer J 5, J 6 och J 7.

Jaktfalk och Bulldog utgjorde svenskt jaktflyg fram till slutet av 1930-talet då J 8 Gladiator köptes.

Det andra världskriget satte effektivt stopp för vidare import bortsett från J 9 och J 11. Svensk industri och flygvapnet lyckades med konststycket att konstruera och tillverka J 22. Planet hade väl knappast bestått ett elddop i kamp mot Bf 109G, men bidrog effektivt att stärka jaktflyget.

Bortsett från import av J 26 och J 28 kan det svenska jaktflyget knappast se sin verkliga födelse i internationell jämförelse förrän J 29 introducerades på förband 1952.

FOKKER-EPOKEN

Från 1928, då de första originaltillverkade Fokker-planen levererades, kom F 3 Malmen att domineras av de nya planen. Drontar och Phönix jaktplan överfördes till andra förband. Dront E 2 (A 1) överfördes till F 4 och Phönix J 1 började att avskrivas medan några exemplar fördes över till F 5 för utbildningsändamål. Ett antal S 21 och S 25 (S 1) flyttades även från Malmen till F 4 under hösten 1928.

I takt med att nya plan anlände från Holland och den inhemska tillverkningen kom igång ökade antalet Fokkerplan vid Malmen för att maximalt 1939 uppgå till 34 plan.

Fokker-planen användes som taktiska spaningsplan och försågs för detta ändamål med spaningskamera. Denna kamera kunde vara av olika typ: Handkamera, filmseriekamera, långkamera eller fast monterad spaningskamera.

I samverkan med arméförband kom Fokkern att spela en stor roll. Tack vare stor vingyta och låg fart var det möjligt att med en speciell anordning monterad under flygkroppen fånga upp rapportmeddelanden från marken. Radiosamband med stridsledning och andra förband utvecklades först under det andra världskriget.

Som taktiska spaningsplan kunde S 6 även förses med 6 st 12 kg bomber eller 2 st 50 kg bomber. Dessa upphängdes i bombställ monterade under undervingen. Beväpningen i övrigt utgjordes av en rörlig 8 mm kulspruta i spanarrummet samt eventuellt två synkroniserade fast monterade 8 mm ksp i kroppen framför föraren.

Kring mitten av 30-talet användes fem S 6A vid F 5 för utbildnings- och övningsändamål. Dessa plan var försedda med dubbelkommando och föraren och instruktören var placerade i spanarrummet medan eleven satt i framsits. Denna kunde även förses med huv för blindflygträning.

Några få plan av typen S 6A kom även att ingå i stabens flygavdelning, som var förlagd till Barkarby.

För övrigt fanns flygplan av typ Fokker även vid F 4, där de försågs med flottörställ under sommaren. För att kompensera flottörernas relativt stora yta och bibehålla styrkraften fick sidorodrets yta ökas från 1,07 m2 till 1,24 m2.

F 1 i Västerås opererade några enstaka S 6 omkring 1935 och F 7 fick några plan under 1943-44 innan typen slutgiltligt kasserades och avskrevs inom Flygvapnet 1945/46.

FOKKER S 6B TILL FINLAND

Som ett led i vapenhjälpen till Finland sändes tre S 6B österut under december 1939. Det var fpl 380, 381 och 385 som i Finland fick serienummer FO-80, FO-19 respektive FO-23. Finland hade tidigare (1927) köpt en C.V-E (FO-39) och 1934-35 tretton C.V-E (FO-65-77). Dessutom anlände två C.V-D från Norge i april 1940 vilka fick nummer FO-65 och FO-66 och därmed ersatte tidigare avskrivna plan. I Finland användes flygplantypen ända fram till 1945.

S 6 BLIR CIVIL 1947

Under vintern 1945-46 fick Flygtjänst köpa tre S 6 från Flygvapnet vilka samtliga utrustades för bepudringsflygning. Planen användes endast en kort tid och uppgifterna övertogs senare av andra flygplantyper. Parallellt med Fokkern flögs även SE-ABZ (Junkers W 33) med utrustning för skogsbepudring.

Registrering	Datum	Typ	c/n	Serial
SE-APK	470238-490311	C.V-D (S 6)	189	395
SE-APL	470228-490217	C.V-D (S 6)	167	371
SE-APM	470808-490217	C.V-D (S 6)	173	376

Källa: KONTAKT nr 62, juni 1983:
– Temasammanställning: Bo Widfeldt.
– Nils Söderberg har bidragit med underlag till avsnittet om studiekommissionens arbete mm.
– Profile Publication No 87 – ”The Fokker C V”
– Flyvehistorisk Tidskrift nr 2/75-4/76 – ”Fokker C.V”
– Flyghistoriskt Månadsblad nr. 5/76 – ”Fokker C V J 3/S 6”
– Fokker – The Man And The Aircraft (Harleyford Publications Ltd 1961)
– Fokker: The Dreative Years (Putnam 1965)
– NFF-Kontakt nr. 3/82 – ”Fokkeren er ferdig”
– Beskrivning fpl S 6, S 6B (1937)
– Flygstyrelsen/Flygförvaltningen (KrA Stockholm)
– Civilregistret (Luftfartsverket Stockholm/Norrköping)
– Flygstaben Ink. Skr. (KrA Stockholm)
– Försvarsstabens Luftförsvarsavdelning Dagrapporter (KrA Stockholm)
– Bilder: Fotograf är ej angivet i originalartikeln. (Dåliga bilder pga gammal kopieringsapparat…) 


Uppdaterad: 2017-07-24