FÖRHISTORIA

I den rika flora av udda flygplanstyper, som genom åren inlemmats i det svenska Flygvapnet, finner man de flesta under flygslagsbeteckningen TP, vilket står för transportflygplan.

Här ska vi titta lite närmare på TP 86 eller Rockwell Sabreliner. TP 86 är, typbeteckningen till trots, inget transportflygplan i mening att brukas för person- eller materieltransporter. TP 86 är snarare ett ”flygande laboratorium”, där FMV-F:T (FC) under reella förhållanden kan testa och utvärdera den avionik, radarmateriel, navigeringssystem etc, vilka brukas i moderna krigsflygplan, och ständigt befinner sig i utveckling…

I slutet av 70-talet tillsatte FMV en arbetsgrupp (Ag labfpl) med uppgift att studera och utvärdera möjligheterna att inköpa ett lämpligt flygplan, s.k. business-jet, för framtida utprovningsbehov inom bl.a. avionikområdet. Ditintills hade denna typ av utprovning företagits med flygplan av typerna A 32A, SK 37 och i viss mån även TP 79. Dessa flygplan kunde, förutom provutrustningen i sig själv, även ge plats för speciella operatörer vilka var nödvändiga att medföra för optimalt utbyte av aktuella prov.

A 32A var vid denna tid utgången ur krigsorganisationen men brukades alltjämt vid FC. Bristen på bl.a. utbytesmotorer, tillsynsmöjligheter etc gjorde att typen beräknades flyga fram till 1981, eller senast 1982. I själva verket kom den dock att brukas fram till 1985. Tillgången på fpl SK 37 var starkt begränsad och TP 79:s fart och höjdprestanda lämnade av naturliga orsaker mer att önska. Även TP 79:s dagar ansågs f.ö. räknade.

I denna verklighet, och inför framtiden, var man således tvungen att finna en lämplig ersättare som flygande plattform vid utprovningen av en alltmer förfinad och utvecklad teknik. Det var härvid tanken på att införskaffa en ”biz-jet”, för att fylla framtidens behov, kom till uttryck.

FMV eller Flygvapnet hade ingen erfarenhet av denna typ av flygplan. I jämförelse med en civil operatör var det förväntade flygtidsuttaget för FC:s del minimalt. Det var således icke relevant att köpa ett helt nytt flygplan i denna klass, vilka betingade ett pris på i runt tal 20 miljoner kronor. Det beslöts således att inköpa ett begagnat flygplan, även om risken för sämre bränsleekonomi, lägre tillgänglighet etc var påfallande. Fördelarna, icke minst vad gäller kapitalkostnaderna, var dock övervägande mot den bakgrund att flygtidsuttaget beräknades till c:a 200 timmar per år. Men vilket flygplan skulle man välja?

I VALET OCH KVALET

Den tillsatta arbetsgruppen påbörjade sitt arbete med att utarbeta en ”kravspecifikation” där de viktigaste punkterna var flygplansprestanda och lastförmåga. Härtill lades stor vikt vid möjligheterna att enkelt kunna installera provutrustningar t.ex i nosen, genom golvet eller som yttre last under flygkropp och vingar.

Som tidigare nämnts var kunskaperna om s.k. biz-jets begränsade. Därför valde man att inledningsvis närmare studera en flygplanstyp, för att därefter bredda underlaget genom studier av ytterligare lämpliga typer. Det flygplan som härvid valdes som utgångspunkt i studierna var det brittiska Hawker Siddeley HS 125. Denna typ användes f.ö som laboratorieflygplan av RAF.

När man genom studier av HS 125 skaffat de kunskaper, och det underlag, man var i behov av, kunde man bredda undersökningen och sökandet efter ett lämpligt flygplan. Härvid var samtliga på marknaden befintliga ”biz-jets” presumtiva objekt. Många kunde dock direkt strykas från listan i det att de inte kunde uppfylla prestandakraven eller ansågs tämligen dyrbara även som begagnade.

Slutligen återstod HS 125 och Rockwell Sabreliner, varför offerter infordrades på båda dessa typer. Sabreliner var en outsider och kom in i diskussionerna i ett sent skede. Den visade sig också vara avsevärt dyrare än samtliga HS 125 som offererades men bedömdes ändå vara ett bättre köp gentemot de krav man slutligt hade ställt upp. Därmed var det inte sagt att Sabreliner var en bättre ”biz-jet”. Valet föll slutligen på Rockwell Sabreliner 40.

ROCKWELL SABRELINER

Sabreliner är ett flygplan som projekterades år 1956 av North American i avsikt att tillmötesgå USAF:s behov av ett kombinerat skol- och bruksflygplan. Samtidigt utvecklade Lockheed sin Jet-Star i samma avsikt. Sabreliner flög för första gång den 16 september 1958 och blev en klar succé. Flygplanet beställdes i stort antal för USAF, US Navy och US Marine Corps där det under beteckningen T-39 kom att göra tjänst för persontransporter, skolflygning och allmän flygträning etc. T-39 kom också att utnyttjas som provflygplan i samband med utvecklingen av nya radarsystem. Mer än 200 Sabreliners levererades till det amerikanska försvaret.

I en spirande marknad för business-jets skulle Sabreliner också komma att civiliseras och drygt 400 flygplan i olika versioner kom att säljas som sådana runt om i världen. Namnet Sabreliner är att söka i det faktum att vingen till sin profil och struktur tagits från de tidigare jaktflygplanen F-86 Sabre och F-100 Super Sabre. North American Aviation skulle sedermera uppgå i Rockwell-koncernen, ¡ vilken en särskild division byggdes upp kring Sabreliner.

---

Källa: 
KONTAKT nr 80, februari 1987. 

Uppdaterad: 2019-03-13