1989-02-16, 1 mil NV Vänersborg

SHK preliminära rapport (1989-02-20)

En rote AJ 37 ur F 7 startade kl 10.55 från Såtenäs för att genomföra en övning i luftstrid tillsammans med en rote J 35 ur F 10/Skånska flygflottiljen. Ändamålet med övningen var luftstrid mot prestandaskild flygplanstyp med ANFA AJ 37 övning 803 som grund.

Efter en inledande kontakt som avslutades med luftstrid delades rotarna upp för ny kontakt. Vid denna kontakt drevs striden så att det sedermera havererade flygplanet (förare: 24 år, FFSU:Y, total flygtid 600 tim varav 300 tim på fpl 37) mötte rotechefen och en J 35. Under stigande brant vänstersväng med ingångsfart M 0.8 och 5 G belastning avsåg föraren övergå i en likaledes brant högersväng för att bibehålla ögonkontakt med rotechefen. Under svängbytet upplevde föraren en ”sättning” i flygplanet. Med högt nosläge och låg fart gav föraren sidroder höger för att komma runt på toppen av svängen. Därvid överstegrades flygplanet och gick in i en superstall på ca 4.500 m höjd. Under ingången upplevde föraren pumpning i motorn och drog därför av från zon III till marktomgång.

Föraren försökte att gå ur det överstegrade läget genom att föra fram styrspaken. Trots flera försök fortsatte flygplanet under svag rollrörelse och pendlande nosläge nedåt. Föraren upplevde tidvis negativ belastning och nosen passerade vid pendlingarna förbi lodläget.

Då föraren på 2.000 meters höjd inte lyckats häva överstegringen beslutade han sig för att lämna flygplanet. Utskjutningen skedde på ca 1.800 meters höjd och förlöpte normalt.

Flygplanet slog ned i ett skogsparti ca 10 km nordväst om Vänersborg och föraren landade i fallskärm ca 1 km ifrån flygplanet omkring kl 11.08.

Förarens rotechef följde förloppet och initierade tillsammans med stridsledningen larmning. Efter ca 15 minuter undsatte en räddningshelikopter från F 7 föraren och flög honom till bassjukhuset i Lidköping. Föraren ådrog sig endast smärre blessyrer.

Vädret var vid tillfället: God sikt, molnbas 5.000 m och ingen nederbörd.

Ingenting har hittills framkommit som tyder på något tekniskt fel på flygplanet.

Upplevt händelseförlopp

– Vid kontakt med en 35:a som i vänstersväng försöker komma in bakom mig bryter jag vänster. Fart och höjd är M=0,8 resp 2.500 m. Efter bedömt 60 gr sväng tänder jag zon 3 max. Attityden under svängen är svagt stigande och belastningen runt 5 G.

Efter ca 180 gr sväng får jag kontakt med min 1:a som är engagerad i strid med den andra 35:an. I och med att jag fortsätter min sväng tappar jag dem under min buk och jag tänker att jag bör försöka få kontakt med dem igen. Strax efter ser jag ”min” 35:a skära igenom mina banor.

I svängen har jag tittat bakåt vänster och i backspegeln på ”min” 35:a.

När jag ser 35:an skära igenom avser jag rolla höger för att på så sätt få kontakt med övriga fpl. Jag ansätter höger skevning med avlastad spak och trampar höger sidroder. I samband med detta vrider jag mig i sitsen från bakåt vänster till bakåt höger. I rollen märker jag att något är onormalt. Jag centrerar då rodren och tittar framåt och noterar att nosen är hög (ca 45 gr över hor). Jag känner i fpl att farten är låg och för att sänka nosen för jag spaken framåt för att bunta mig mot horisonten med bedömt 0 G.

Strax innan nosen ska passera horisonten pumpar motorn kraftigt. Pumpningarna kommer i form av kontinuerliga smällar som fortsätter tills jag drar av till MTG. I samband med pumpningen upplever jag liten sättning i fpl tätt följd av en kraftig pendling nedåt. I denna första nedåtgående rörelse centrerar jag åter alla roder.

Jag meddelar på radion att jag gått i superstall och att motorn pumpar. Jag uppfattar att Torbjörn säger åt mig att centrera. Jag sitter kvar med rodren centrerade under det att fpl pendlar kraftigt och rollar med låg nos. I botten på pendlingarna upplever jag att nosen är förbi lodläget. Eftersom fpl inte går ur för jag spaken sakta framåt varvid pendlingarna minskar något. Rollrörelser fortsätter dock och jag upplever att jag ligger med nosen förbi lodläget och att jag hänger i remmarna.

Jag sitter kvar med spaken framför neutralläget men pendlingar och rollrörelser fortsätter. Jag kontrollerar då G-mätaren som visar -1 G varvid jag för spaken fullt fram och påbörjar trim framåt. Jag upplever ingen förändring av fpl rörelser och efter ett tag för jag sakta spaken något bakåt. Det känns då som att pendlingarna förvärras och jag för spaken fullt fram igen. Samtidigt noterar jag att höjdmätaren passerar 2.300 m. Jag tänker att går inte fpl ur nu så blir jag tvungen att skjuta ut mig. På vägen ner har jag noterat att motorn pumpat igen. Omfattning och typ har jag inte klart för mig.

Under tiden har jag även hört Torbjörn säga: ”Fram med spaken” och senare: ”Har du gått ur?”. På frågan svarar jag ”nej” och Torbjörn säger då att ”2.000 m gäller”.

Mellan 2.300 och 2.000 m sitter jag med spaken fullt fram. Fpl fortsätter att rolla och pendla med samma låga nos. På 2.000 m bestämmer jag mig för att skjuta ut mig och jag meddelar på radion att: ”Jag lämnar”.

Jag upplever dock att jag hänger i remmarna och att nosen är förbi lodläget (något inverterat). Jag ger då fullt skevroder åt vänster och det känns som om fpl rollar upp något och jag sjunker ner i stolen varvid jag drar i båda handtagen. Innan utskjutningen har jag sträckt upp rygg och nacke. Jag blundar under utskjutningsförloppet men upplever i övrigt hela förloppet.

När jag känner att jag fått bärande skärm tittar jag uppåt för att förvissa mig om att jag inte har några snodda linor och att kalotten är fullt utvecklad. När jag konstaterat detta försöker jag se var fpl slagit ner och efter en stunds letande ser jag att det inte slagit ner i någon bebyggelse.

Under tiden cirklar Torbjörn runt mig och jag vinkar med båda armarna för att visa att jag är vid medvetande. Jag lossar höger centralkoppelanslutning och behåller mask på och visir nerfällt. Eftersom jag driver med ryggen i färdriktningen drar jag ner höger bärrem och driver så med höger sida först. Jag har inga problem med att hålla ihop benen p g a selen. När jag närmar mig marken ser jag att jag kommer att hamna bland tallar. Jag drar då upp knäna något för att skydda underlivet. Jag slår fötterna i en trädgren vilket gör att jag landar snett med lite framåtvikt.

Jag rullar över på rygg och går ur selen och ställer mig upp för att vinka till Torbjörn som fortfarande cirklar ovanför mig. Därefter tar jag av mig hjälm och flytväst och försöker höra om nödsändaren gått igång. Jag hör dock ingenting varför jag drar i den manuella utlösningen och tar ur den ur flytvästen. Jag hör nu tydligt att den gått igång. Jag tar hjälm, flytväst med nödsändare och går till en äng som jag sett från luften innan landning. Efter en stund kommer helikoptern och jag går själv in och sätter mig.

TT-meddelande drygt ett år efter haveriet:

För liten rutin och för stort ansvar orsakade F 7-haveri.

Viggenhaveriet utanför Vänersborg för drygt ett år sedan berodde på att Skaraborgs Flygflottilj, F 7, gett den 24-årige piloten en uppgift han inte hade tillräcklig rutin för.

Kritiken framförs i rapporten från Statens Haverikommission.

Piloten hoppade från 2.000 meters höjd och klarade sig med lindriga skador.

Under svängbyte i en brant stigande luftstridsmanöver överstegrades planet och hamnade i ett okontrollerat flygläge. Det berodde inte på något tekniskt fel att Viggenplanet kom i det överstegrade läget och det finns heller inte någon teknisk förklaring till att planet inte kom ur det, konstaterar kommissionen.

Piloten deltog för första gången i den typ av luftstrid som F 7 övade. När haveriet inträffade hade han dessutom uppgiften som biträdande övningsledare.

Haverikommissionen ifrågasätter det dubbla uppdraget. Han borde ha frigjorts från sin egen flygtjänst för att ägna odelad uppmärksamhet åt övningsledandet, speciellt med tanke på hans ringa rutin, heter det i rapporten.

---

Källor:
Statens Haverikommission via OFYL (Orientering för Flygsäkerhetstjänsten).
TT-meddelande.
Foto: Curt Warås (GöteborgsPosten). 

Uppdaterad: 2012-07-25