Ett allmänt omdöme då det gällde att flyga T 2 var att flygplanet var synnerligen lättfluget. Gösta Hedén, som bl.a. tjänstgjorde vid CVV, flög ett 50-tal timmar i samband med översyner av T 2 vid CVV.

”T 2 var lika lättflugen som SK 15”, säger Gösta. Samma uppfattning har andra flygare, som kom i kontakt med flygplanstypen. Problemen uppstod, som vid all sjöflygverksamhet, när man skulle manövrera planet i samband med ut- och inkörning. Vid utkörning till start ställdes propellerstigningen på kl. 12.00. Kylklaffen på motorerna inställdes med hänsyn till cylinder- och oljetemperatur. Eftersom sidoroderverkan var dålig vid körning på vatten manövrerades fpl främst med motorernas hjälp. Innan start skulle även kursgyrot startas.

Vid start ansattes vingklaff på 15°. Under högst 5 min fick max tillåtet varvtal (2.250 v/mm) utnyttjas. I undantagsfall kunde gasreglaget skjutas förbi ett spärrläge och varvtalet 2.550 v/mm utnyttjas, dock högst 1 minut!

Omedelbart efter lättning ökades propellerstigningen till kl. 11.30. Vingklaffarna fälldes in vid minimum 170 km/tim och max 180 km/tim.

För start med maximal last (fulltankat + torped) fick endast skyddade vatten med ringa sjögång utnyttjas! Vid start i sjögång fick flygvikten inte överstiga 8.000 kg.

Vid start på is skall flottörerna vara försedda med islandningslister. Isytan måste vara jämn och slät annars måste ett speciellt start- och landningsstråk iordningställas. Flygvikten får i varje fall ej överstiga 9.600 kg. När ff dragit på gas skall han höja fpl nos så att islandningslistens bakre svagt uppåtböjda del ligger an mot isen.

Stigning efter start sker med infällda vingklaffar. Med gasreglaget justeras kompressortrycket i förhållande till varvtalet. Med propellerinställningen justeras varvtalet för respektive motor.

Vid planflykt kan motorerna synkroniseras. Fpl trimmas och helst företas flygningen med ekonomisk marschfart vilket innebär varvtalet 1.900 v/min (270 km/tim på 3.000 m höjd).

Före landning skall kursstyrningen frånkopplas och propellrarna ställas på kl 12.00. Kylklaffarna stängdes. Vingklaffarna fälls ut helt och man parerar med gasen för att hålla fpl hastighet över 150 km/tim. Själva sättningen görs med fullt höjdroderutslag, speciellt vid sjögång.

Vid motorlandning uttages full vingklaff på 50 m höjd. Sjunkhastigheten får ej överstiga 1-2 m/sek vilket regleras med gasen. Normala sättningshastigheten var 105-120 km/tim beroende på flygvikten.

Vid islandning skall eftersträvas att genom höjdroder sätta ned fpl på den bakre delen av islandningslisten. När sedan farten nedgått till omkring 50 km/tim upphör vanligen höjd roderverkan. Flyttning av fpl på isen efter landning göres med hjälp av traktor (ej egen motorkraft).

---

Källa: KONTAKT nr 77, juni 1986.
– Se ”Historik”-sidan för detaljerad info.
Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 2018-05-09