T 2 – Att flyga T 2

Take off! Foto: Se nedan.

Ett allmänt omdöme då det gällde att flyga T 2 var att flygplanet var synnerligen lättfluget. Gösta Hedén, som bl.a. tjänstgjorde vid CVV, flög ett 50-tal timmar i samband med översyner av T 2 vid CVV.

”T 2 var lika lättflugen som SK 15”, säger Gösta. Samma uppfattning har andra flygare, som kom i kontakt med flygplanstypen. Problemen uppstod, som vid all sjöflygverksamhet, när man skulle manövrera planet i samband med ut- och inkörning. Vid utkörning till start ställdes propellerstigningen på kl. 12.00. Kylklaffen på motorerna inställdes med hänsyn till cylinder- och oljetemperatur. Eftersom sidoroderverkan var dålig vid körning på vatten manövrerades fpl främst med motorernas hjälp. Innan start skulle även kursgyrot startas.

Vid start ansattes vingklaff på 15°. Under högst 5 min fick max tillåtet varvtal (2.250 v/mm) utnyttjas. I undantagsfall kunde gasreglaget skjutas förbi ett spärrläge och varvtalet 2.550 v/mm utnyttjas, dock högst 1 minut!

Omedelbart efter lättning ökades propellerstigningen till kl. 11.30. Vingklaffarna fälldes in vid minimum 170 km/tim och max 180 km/tim.

För start med maximal last (fulltankat + torped) fick endast skyddade vatten med ringa sjögång utnyttjas! Vid start i sjögång fick flygvikten inte överstiga 8.000 kg.

Vid start på is skall flottörerna vara försedda med islandningslister. Isytan måste vara jämn och slät annars måste ett speciellt start- och landningsstråk iordningställas. Flygvikten får i varje fall ej överstiga 9.600 kg. När ff dragit på gas skall han höja fpl nos så att islandningslistens bakre svagt uppåtböjda del ligger an mot isen.

T 2 försedd med islandningslister. Foto: Se nedan.

Stigning efter start sker med infällda vingklaffar. Med gasreglaget justeras kompressortrycket i förhållande till varvtalet. Med propellerinställningen justeras varvtalet för respektive motor.

Vid planflykt kan motorerna synkroniseras. Fpl trimmas och helst företas flygningen med ekonomisk marschfart vilket innebär varvtalet 1.900 v/min (270 km/tim på 3.000 m höjd).

Före landning skall kursstyrningen frånkopplas och propellrarna ställas på kl 12.00. Kylklaffarna stängdes. Vingklaffarna fälls ut helt och man parerar med gasen för att hålla fpl hastighet över 150 km/tim. Själva sättningen görs med fullt höjdroderutslag, speciellt vid sjögång.

Vid motorlandning uttages full vingklaff på 50 m höjd. Sjunkhastigheten får ej överstiga 1-2 m/sek vilket regleras med gasen. Normala sättningshastigheten var 105-120 km/tim beroende på flygvikten.

Vid islandning skall eftersträvas att genom höjdroder sätta ned fpl på den bakre delen av islandningslisten. När sedan farten nedgått till omkring 50 km/tim upphör vanligen höjd roderverkan. Flyttning av fpl på isen efter landning göres med hjälp av traktor (ej egen motorkraft).


Källa: KONTAKT nr 77, juni 1986.
– Se ”Historik”-sidan för detaljerad info.
Fotograf ej angiven i originalartikeln…

Uppdaterad: 2018-05-09