
Historik
Prototypen flög första gången i juni 1928 hos H.G. Hawker Engineering Company i Kingston, England. Ursprunget till B 4 var en beställning i december 1932 av fyra Hawker Hart (med svensk beteckning S 7) och tillhörande rättigheter för licenstillverkning.

Licensen betalades med 2.000 pund. Av de fyra beställda flygplanen levererades endast tre. Dessa byter senare beteckning till B 4. (Den fjärde användes troligtvis som prototyp till S 9 Hawker Osprey).
Under sommaren 1934 gjordes ca 700 lodräta dykningar mot fasta o bogserade mål. Dykhastigheten var ca 400 km/tim. Påfrestningarna vid upptagningarna var stora. Balansvikter kröktes, bärstag slokade och blackouter var inte ovanliga. Det första störtbombförsöket höll dessutom på att sluta som ett haveri. Den fällda bomben slog sönder flygplanets propeller! Resultat av försöken: S 7 var INTE avsedd för så kraftiga påfrestningar!
Ett av originalflygplanen S 7 användes under en tid 1935 för test med flottörer. Under denna tid fick fpl beteckningen S 7H.

Licenstillverkare i Sverige var ASJA, Götaverken och CFM (CVM). Flygplanen började tillverkas som S 7, men fick under tillverkningens gång beteckningen B 4A och började levereras till F 1 under senare delen av 1936. 1938 hade alla F 1:s B 4:or överförts till F 4.
Under 1938-1941 pågick prov med en starkare motor i två fpl B 4A. Dessa flygplan betecknades under provtiden som B 4B.
I december 1939 överfördes fyra B 4A från F 4 till den nyuppsatta sk frivilligflottiljen F 19 i Finland. Vid den första insatsen 12 januari 1940 förlorades tre av de fyra B 4:orna. Ytterligare en B 4A överfördes då från F 4. Vid vapenstilleståndet den 12 mars 1940 överfördes de två kvarvarande B 4:orna till F 6.
1940 fick F 6 två divisioner B 4:or från F 4. Under en kortare period 1941/42 opererade även F 7 B 4 som bombplan.
Fr.o.m. 1941 började B 4 att användas mer o mer för måldragning, målgång och sambandsflygning. I oktober 1942 slutade man att använda B 4 som bombplan men först den 18 februari 1947 kasserades de sista B 4:orna pga ålder.
Hawker Hart var ett av mellankrigstidens mest tillverkade stridsflygplan. 45 fpl levererades till FV (varav tre var original).
Tekniska data för B 4A
Spännvidd: | 11,35 m |
Längd: | 8,56 m |
Höjd: | 3,15 m |
Vingarea: | 32,31 m2 |
Tomvikt: | 1.400 kg |
Flygvikt: | 2300 kg |
Räckvidd: | 835 km |
Aktionstid: | 4,7 tim |
Praktisk topphöjd: | 6.000 m |
Stighastighet: | 2,5 min till 1.000 m 20 min till 5.000 m |
Marchfart: | 230 km/tim |
Toppfart: | 262 km/tim |
Startsträcka: | 143 m |
Landningssträcka: | 176 m |

Tygklädd kroppsstomme av stål och duralrör. Dukklädda vingar av stålbalkar med spryglar i trä.
Motorn handstartades med en vev genom kroppssidan.
Bränsletankar: 248+84+84 = 416 liter.
Beväpning: En fast och en rörlig 8 mm ksp m/22. Fyra 50 kg:s sprängbomber eller tolv 12 kg:s bomber.
Elsystem: 12 V ack utan generator. För radioanläggningen användes en mindre motordriven generator.

Motorer
B 4 (S 7) | 590 hkr | Bristol Pegasus IM-2 |
B 4A | 675 hkr | Mercury VII A (NOHAB) |
B 4B | 755 hkr | Bristol Perseus XI |
Fördelning av flygplan inom Flygvapnet 1936 – 1947
FÖRBAND | 36 | 37 | 38 | 39 | 40 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 |
SFA | – | – | 3 | – | – | – | – | – | – | – | – | – |
F 1 | 8 | 24 | 1 | – | – | 2 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 |
F 4 | – | – | 33 | 38 | 10 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | – | – |
F 6 | – | – | – | – | 23 | 14 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | – |
F 7 | – | – | – | – | – | 5 | 9 | 5 | 3 | 3 | 3 | 3 |
F 8 | – | – | – | 4 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 |
F 9 | – | – | – | – | – | 2 | 4 | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 |
F 10 | – | – | – | – | – | 1 | 3 | 3 | 2 | 1 | 1 | 1 |
F 11 | – | – | – | – | – | – | 2 | 2 | 2 | 1 | – | – |
F 12 | – | – | – | – | – | – | 2 | 2 | 1 | – | – | – |
F 17 | – | – | – | – | – | – | – | – | – | – | 2 | 1 |
F 21 | – | – | – | – | – | – | – | 2 | 2 | 1 | – | – |
TOTALT | 8 | 24 | 37 | 42 | 36 | 29 | 28 | 26 | 21 | 13 | 11 | 9 |

Källa:
Kontakt nr 79.
Alla bilder från Krigsarkivet (fotografens namn saknas…).
Uppdaterad: 2017-07-20