I den flyghistoriska forskningen stöter man ofta på uppgifter som säger att ett flygplan var märkt enligt speciella märkningsbestämmelser eller märkningsmodeller, t.ex. m/37 eller m/40.

Vad detta innebär och hur de märkningarna såg ut kan vara av intresse också för att t.ex. kunna placera ett fotografi i rätt tidsperiod eller att autentiskt märka en modell.

Det är dock inte alltid så lätt att tidsbestämma ett flygplan efter dess märkning eftersom det förekom många olika prov och försök med målningsalternativ och märkningar. Det var inte heller alltid som direktiven helt efterföljdes och ibland anbringades inte märkningarna förrän flera år efter att bestämmelserna utfärdats…

Här nedan följer korta utdrag ur märkningsbestämmelserna men för att få helhetsbilden och alla turerna bakom besluten därom så rekommenderas varmt att skaffa boken Kronmärkt (se källförteckningen nedan). 
 

ARMÉNS OCH MARINENS BESTÄMMELSER

De första två åren fanns inga bestämmelser om hur militära flygplan skulle målas eller märkas.

1914 ÅRS BESTÄMMELSER

Gemensamma bestämmelser utfärdades för båda Armén och Marinen.
Generalorder kom 6/8 för Armén (961/1914) och för Marinen (772/1914):

• Svensk örloggsflagga på sidorodret.
• Kokard (gul prick med blå ring runt om) anbringas på undersidan av de undre vingarna.
• Ett svart S och flygplanets ständiga nummer bredvid kokarden.

Redan en vecka efter utgivna direktiv fick Armén order om att INTE måla nummer på sina fpl.

1915 ÅRS BESTÄMMELSER

Gemensamma bestämmelser utfärdades för båda Armén och Marinen.
Generalorder kom den 22/9 för Armén (1333/1915) och för Marinen (1272/1915):

• Svensk örloggsflagga på sidorodret.
• Svarta tre kronor på vit botten anbringas på övre sidan av de övre vingarna och på undre sidan av de undre vingarna (inga kokarder eller S).
• Marinen märker fpl med två siffror (ständiga numret) på undersidan av vingarna.

1917 ÅRS BESTÄMMELSER

Från 1917 utgavs separata bestämmelser för Armén resp Marinen.

Marinens generalorder (947/1917) utgavs 27/7:

• Örloggsflagga på sidrodret som tidigare.
• Flygbåtsnummer med ”väl skönjbara siffror” på undre vingarnas undersidor och på flygkroppen nära förarplatsen.
• Kronmärken på vingarna som tidigare och nu även på flygkroppen bakom flygbåtsnumret.

Arméns generalorder (1139/1917) utgavs 7/9:

• Märkning enl tidigare (1915).
• Kronmärken även på flygkroppen.

Fortifikationens tilläggsbestämmelser två veckor senare:

• Örloggsflaggan målas så stor som möjligt.
• Kronmärkena på kroppen så stora som möjligt, bakom spanarplatsen.
• Kronmärkena på vingarna så stora som möjligt.

Armén började märka sina flygplan 1918 med tre siffror. Den första siffran betecknade oftast det år flygplanet togs i tjänst och de övriga två var Arméns eget löpnummer (731 var alltså Arméns fpl nr 31 som togs i tjänst 1917).

Omkring 1924 påbörjades många målnings- och märkningsprov som senare resulterade i förslag och remisser men inget riktig beslut kom förrän 1927 och då var flygplansparken ett virrvarr av olika märkningar… 
 

FLYGVAPNETS BESTÄMMELSER

1927 ÅRS BESTÄMMELSER

Under en kort övergångsperiod från de olika flygväsendena till det självständiga flygvapnet använde man sig av en nationalitetsbeteckning bestående av tre vita kronor med svart utlinjering samt ett på sidorodret målat vertikalt blågult band, varvid det främre fältet var gult och det bakre blått.

I januari 1927 utgavs en flygvapenorder (nr 5/1927) som bl.a. stadgade följande:

– Militärt flygplan skall vara försett med dels nationalitetsbeteckning (kronmärke och blå-gula märket) utvisande flygplanets svenska nationalitet, dels ett märke (numreringsmärket) utvisande flygplanets nummer.

• Kronmärket: Tre svarta kronor på ljus botten i enlighet med fastställd modell. Bottnen skall vara cirkelformigt begränsad, om ytan i övrigt har annan färg.
  Kronmärket målas dels på undersidan av de undre vingarna och på översidan av de övre (vid monoplan på vingarnas båda sidor) med kronornas översta del vänd mot vingarnas framkant, dels på de vertikala sidorna av flygkroppen mellan vingställ och stabilisator.
• Blå-gula märket: Två lika stora, vertikala fält, täckande hela sidoroderytorna (på båda sidor) bakom roderaxeln, det främre fältet gult och det bakre fältet blått.
• Numreringsmärket: Utgöres av flygplanets nummer i svarta arabiska siffror. Den första siffran angiver den kår eller skola flygplanet tillhör enl följande:
  • 1:a flygkåren siffran 1
  • 2:a flygkåren siffran 2
  • 3:e flygkåren siffran 3
  • 4:e flygkåren siffran 4
  • Flygskolan siffran 0 (men ändrades 1929 till 5)
  
  Andra, tredje och ev. följande siffror anger flygplanets nummer inom flygkåren/skolan (detta lämnade utrymme för olika tolkningar inom de olika flygkårerna vilket ledde till nästan total anarki när det gällde numreringen…).

Vid målning av flygplans-/enhetsfärg eller camouflage, bör så långt möjligt hänsyn tagas till att märkningen tydligt framträder.

1931 och 1932 ÅRS BESTÄMMELSER

I slutet av år 1932 utfärdades nya bestämmelser för märkning av militära flygplan. Flygvapenorder den 28/10 (nr 83/1932) föreskrev bl.a:

• NUMRERINGSMÄRKET utgöres av flygplanets nummer i svarta arabiska siffror enl följande:
  • Första siffran anger den flygkår där flygplanet är placerat till redovisning enl tidigare (1927). Stabens flygavdelning fick dock använda siffran 6 som första siffra.
  • Andra siffran anger nu (pga förvirringen/anarkin i flygplansnumreringen) flygplanets art och huvudsakliga användning:
    • 1 = Bomb-, torped- och fjärrspaningsfpl
    • 2 = Jaktflygplan
    • 3 = Spaningsflygplan
    • 4 = Spaningsflygplan
    • 5 = Skolflygplan
    • 6 = Övningsflygplan
    • 7 = Transportflygplan
  • Tredje och fjärde siffran anger flygplanets löpande nummer inom resp flygplantyp.
• REDOVISNINGSNUMRET skulle nu alltid bestå av 4 siffror.
• NATIONALITETSMÄRKET (kronmärket och det blå-gula märket) enl tidigare (1927).

Exempel på nr-förändringar på ett fpl T 1: Före 1929 hade fpl nr 20, 1929 fick fpl regnr 220 och 1932 ändrades det till 2120…

1935 ÅRS BESTÄMMELSER

I juli 1935 utkom en flygvapenorder (fo 44/1935) och den 11/10 kom en mer detaljerad order (fo nr 74/1935) som under en relativt kort tid kom att reglera märkningen av flygvapnets plan enl följande:

Med upphävande av go F12/1927 och go F233/1932 fastställas följande bestämmelser angående märkning av militära flygplan.

Flygplan skall vara försett med beteckning, bestående av:

• Nationalitetsbeteckning utvisande flygplanets svenska nationalitet, bestående av två märken:
  • Kronmärket: Tre svarta kronor på ljus botten i enl med fastställd modell: Botten skall vara cirkelformigt begränsad, om ytan i övrigt har annan färg än ljus. Kronmärket målas dels på undersidan av de undre vingarna och översidan av de övre (vid monoplan på vingarnas båda sidor) med kronornas spetsar vända mot vingarnas framkant, dels på de vertikala sidorna av flygkroppen mellan vingställ och stabilisator.
  • Blågula märket: Två ungefär lika stora vertikala fält, täckande hela sidoroderytorna bakom roderaxeln, det främre fältet gult och det bakre fältet blått; skolande nämnda färger i enlighet med lag ang rikets flagga av den 22 juni 1906 vara resp guldgul och ljust mellanblå. Märket målas på ömse sidor av sidorodret.
• Flygförbandsbeteckning utvisande flygplanets förbands- eller kårtillhörighet placeras framför kronmärket.
• Nummerbeteckning utvisande flygplanets nummer.
  • Flygplanets löpnummer placeras bakom kronmärket.
  • Registreringsnumret anges under stabilisatorn (de tre sista siffrorna i redovisningsnumret).

1937 ÅRS BESTÄMMELSER

Kungliga Flygförvaltningen KFF gav förslag på hur olika fpltyper skulle målas i framtiden och C Flygstaben (Bengt Nordenskiöld) ville införa befälstecken på flygplan (12 olika tecken, men dessa blev ej populära…).

Märkning enligt fo nr 47/1937 daterad 1937-05-18 (samt en tilläggsskrivelse):

• Nationalitetsbeteckning (kronmärket) placerades på flygkroppen. Gula kronor med smal svart kant på blå rund botten.
• Flottiljnummer till vänster om kronmärket (Stabens Flygavdelnings siffra 6 övertogs av F 6 1938).
• Flygplanets nr inom förbandet till höger om kronmärket och på båda sidor om nosen.
• Flygförbandsbeteckningar och befälstecken på bakkroppen framför stabilisatorn.
• Registreringsnr enl tidigare men nu framför stabilisatorn.

1940 ÅRS BESTÄMMELSER

På F 8 tyckte man inte att 1937 års bestämmelser var särskilt bra utan påbörjade egna prov med olika märkningar. Efter att flygstaben skickat en remiss till förbanden angående målning och märkning inkom många olika synpunkter som resulterade i en ny generalorder nedan.

Utdrag ur generalorder go nr 248/1940 och flygvapenorder nr 50/1940 (11/6):

Flygplan skall vara försett med beteckning bestående av nationalitetsbeteckning samt nummer och flygförbandsbeteckning.

• Nationalitetsbeteckningen utgöres av tre gula kronor, omgivna av en smal svart bård på blå cirkelformigt begränsad botten, omgiven av en gul ring. Nationalitetsbeteckningen anbringas på vingarnas undersidor (ej ovansidorna) med kronornas spetsar vända mot vingens framkant samt på flygkroppens sidor mellan vingarnas bakkanter och stabilisatorn.(Efter att tre S 16 Caproni skjutits ner under maj-juni 1944, beslutades att kronmärke åter skulle införas på vingens ovansida.) ^SH)
• Nummer- och flygförbandsbeteckning utgöres av en sifferbeteckning utvisande flottiljens nummer samt en sifferbeteckning utvisande flygplanets nummer och den division flygplanet tillhör, varvid:
  • 1:a div krigsfpl erhåller nr 1-15
  • 2:a div krigsfpl erhåller nr 16-30
  • 3:a div krigsfpl erhåller nr 31-45
  • Övriga fpl 46 och uppåt.
  • FKS (F 5) fpl numreras från 1 och uppåt.
  Flottiljnumret i svart färg anbringas på flygkroppen till vänster om nationalitetsbeteckningen (ingen förändring).
  Flygplannumret i vit färg (på skolfpl vit eller svart) anbringas dels på flygkroppen framför vingarna (nos), dels på sidorodret (vid behov även på fenan).
• Inget nämndes om registreringsnumret så där var ingen förändring.

Några förband använde de två sista siffrorna i registreringsnumret som ordningsnummer (flygplankod).

Flygförbandsbeteckningar och befälstecken utgick eftersom de ev kunde locka fienden att i första hand slå ut chefsflygplan…

1944 ÅRS BESTÄMMELSER

Framför allt F 4 var missnöjda med nuvarande märkning och fick tillstånd att utföra prov med ny märkning och lämnade 1942 en rapport till CFV som därefter gick ut med ännu en remiss angående märkning. Svaren som kom in från förbanden hade alla olika förslag…

Nya märkningsbestämmelser kom ut i december 1944 men ingen ny generalorder gavs ut. Flygvapenordern A65/1944 innebar kortfattat:

• Nationalitetsmärkning på ovan- och undersidan av vingar och på kroppssidor.
• Flottiljbeteckning blev siffror i gult med placering bakom kronmärkena på kroppen.
• Spinnern på krigsflygplan (ej spaning) målas i divisionsfärg.
• Ovanstående fpl förses med en bokstavskod i divisionsfärg på fena och nos.
  • Röd = 1 div
  • Blå = 2 div
  • Gul = 3 div
  • Vit = Flottiljstab
• Övriga fpl använder siffror i gult (svart på vita fpl) i stället för bokstäver.
• Registreringsnummer som tidigare.

1949

Som en bekräftelse på praxis kom i oktober 1949 en flygvapenorder (A28/1949) att bokstäverna ”målas i respektive divisions färg med vit kant utom för gul bokstav, på aluminiumfärgad yta där mörkblå kant skall användas”.

1955 ÅRS BESTÄMMELSER

Flygvapenorder A6/1955 från den 26/1 var mycket lik tidigare märkningsbestämmelser (1944):

• Nationalitetsmärket enl tidigare (avlägsnas från vingarnas ovansidor i händelse av krig).
• Flottiljbeteckning enl tidigare (ev svart på ljus bakgrund).
• Spinnern målas både på krigsflygplan och spaningsflygplan i divisionsfärgerna.
• Bokstavskod i divisionsfärg på fenan och nos/noshjulslucka på krigsflygplan och jetdrivna spaningsflygplan (ej propellerspaningsflygplan).
• Övriga divisionsflygplan bära sifferkod (tre sista i registreringsnumret) i vitt eller divisionsfärg, placering enl ovan.
• Övriga icke divisionsflygplan (t.ex. skolfpl och sambandsfpl) siffror i gult med placering enl ovan.
• Registreringsnumret som tidigare.

1959

I och med centraliserad översyn av flygplan var det opraktiskt att ha ett kodsystem som var baserat på divisionstillhörighet. När man lämnade in ett flygplan fick man ofta ett annat förbands flygplan tillbaka som ersättning och det var ohållbart att hålla på att märka om flygplanen hela tiden.

Därför började F 1 använda de två sista siffrorna i tillverkningsnumret som kod på fenan. Vid projekteringen av Stril 60 framkom att det var nödvändigt att använda tvåsiffrig kod (ej bokstäver) på alla krigsflygplan…

1964 ÅRS BESTÄMMELSER

I flygvapenorder A11/1964 från 5/5 kunde man bl.a. läsa:

• Nationalitetsmärket oförändrat.
• Arméns och Marinens flygplan och helikoptrar skulle märkas med ARMÉN resp MARINEN. Flygvapnet behövde inte denna märkning.
• Flottiljbeteckningens färg: ”Mörk” eller ”ljus”.
• Band i divisionsfärg runt nosen fick användas…
• Igenkänningstecken (flygplanbeteckning) på fena/sidroder, två mörka eller ljusa siffror:
  • 01-69 för jetflygplan (F 8 = 01-49)
  • 71-99 övriga fpl + hkp (F 8 = 51-99)
  • F 5, Armén och Marinen: 01-99
• Registreringsnumret oförändrat.

Eftersom märkningen hade koppling till Stril 60 gick det denna gång mycket snabbare att ommärka flygplanen i förhållande till tidigare utfärdade märkningsbestämmelser…

1973 ÅRS BESTÄMMELSER

Tjänstemeddelande för Krigsmakten TKG 552:730289 21/11.

– Kronmärken oförändrat (TP fick också ha texten ”SWEDISH AIR FORCE”) – Flygvapnet fick nu också använda texten ”FLYGVAPNET” – Förbandsförteckning oförändrat – Igenkänningsnummer oförändrat (F 8 utgick, F 16 01-94 för jetfpl) – Registreringsnummer oförändrat – Antikollisionsmärkning i floureserande röd-orange på skol- och sambandsflygplan.

Märkning med divisionsfärger fick inte längre förekomma.

När fpl började målas i 4-färgskamouflage ersattes de gula siffrorna på fenan med röd siffror i lysfärg. Samtidigt började flottiljsiffran placeras framför kronmärket. Båda åtgärderna stred egentligen mot utfärdade bestämmelser.

Ny kamouflagemålning i ljusgrå och mörkgrå färg var så effektiv att flygsäkerheten äventyrades. 1987 påbörjades prov med stora flourescerande märkningar på vingar och fenor.

1990

1990 kom en Teknisk Order som föreskrev att alla fpl 37 skulle märkas med bl.a. stationssignaler som var 2,1 m stora på vingarna och 630 mm höga på fenorna.

1993

Flygvapenledningen började fundera över hur igenkänningssignalerna skall hanters. Flygplan med samma nummer fanns på flera förband och flygplan började alltmer omfördelas mellan förbanden. Skall man använda treställig kod? Nej, det blir för dyrt att ändra i Stril-systemet mm.

1996

Nu beslutades det att jetflygplan fick använda igenkänningssignalerna 01-87.

1997

Detta år godkände FV ny märkning för alla JAS 39:

• Grå kronmärkena
• Gråa siffror
• Liten flottiljbokstav (G för F 7) överst på fenan i stället för siffra vid kronmärket.

1998

Bestämmelser utfärdade i september:

• Flottiljbokstaven på fenan slopas.
• Igenkänningssignal på fenan blir 3-ställig (tre sista i regnr) men det var osäkert hur det skulle hanteras i Stril-systemet…

---

Huvudkälla: 
– KONTAKT (många olika nr)
Övriga källor: 
– Kronmärkt (ISBN 91-7243-003-6) av Leif Hellström och Leif Fredin (En riktig bibel, 240 sidor! Köp rekommenderas starkt!!)
– SH = Special Hobby: J9 Seversky P-35

Tyvärr dålig kvalitet på vissa fotografier eftersom de är kopierade på en gammal kopiator… 

Uppdaterad: 2017-10-31