P 3 – Historik

P 3 – Sparmann E4

Modell av jaktflygplanet P 3 Sparmann E4.
Foto: Stina Hedvall / Flygvapenmuseum (CC BY 4.0)

Flygplan P 3 kom aldrig att levereras till det svenska Flygvapnet.

Edmund Sparmanns flygverkstad på Lilla Essingen började i september 1934 projektera ett jaktflygplan för det svenska Flygvapnet. Flygplanet, ”Sparmann E4”, fick den militära beteckningen P 3 (Provflygplan 3) och var tänkt att bli en ersättare för J 6 Jaktfalken och J 7 Bulldog. I juni 1935 tecknades ett avtal med Krigsmakten om konstruktionsarbete och ett provflygplan (under förutsättningen att konstruktionen godkändes).

En fullskalig ”mock-up” byggdes men pga tidsbrist och motorkrav avbröts projektet 1937 utan att någon prototyp hade byggts. I stället inköptes för den nyinrättade flygflottiljen F 8 i Barkarby utländska flygplan av typen Gloster Gladiator, vilka fick typbeteckningen J 8 i svenska Flygvapnet.

I det konstruktionsarbete som gjordes arbetade Sven Werner och Bo Lundberg med vingen. De samarbetade senare i utformningen av GP 9, som senare blev FFVS J 22, varvid mycket av konstruktionsarbetet med Sparmann E4 kom till nytta.

Sparmann E4 var ett lågvingat monoplan med ”knäckt” vinge (likt den tyska Junkers Ju 87 ”Stuka”) och fasta hjulställ. Den var först planerad att ha en 780 hk Twin Wasp Junior-motor men Flygstyrelsen begärde att den skulle ha en Nohab MyS2-motor på 622-680 hk.

Bestyckningen bestod av fyra kulsprutor 8 mm ksp m/22 i vingen mellan kropp och landningsställ och som alla sköt genom propellern. Detta ändrades sedan av Flygstyrelsen till två 8 mm ksp m/22 som satt ovanför motorkåpan och som sköt genom propellern och två 12,7 mm (eller högre) maskingevär placerade i gondoler under vingvecket och som sköt precis utanför propellern.

Tidig P 3 Sparmann E4 med 4 kulsprutor.
Foto: Blockhaj (CC BY-SA 4.0, Wikimedia, gråskala+kontrast)
P 3 skulle ha störtbombskapacitet. 4 st 10 kg pilformade bomber som kunde fällas ut i 30 graders vinkel.
Foto: Blockhaj (CC BY-SA 4.0, Wikimedia, gråskala+kontrast 2)

Flygplanets dimensioner ändrades flera gånger under konstruktionsfasen. En tidig variant hade spännvidd 12,1 m, längd 9 m och höjd 3,7 m. En senare variant hade spännvidd 12 m, längd 8,64 m och höjd 2,8 m. Maximal startvikt var 2.235 kg och max flyghöjd var 9.800 m. Max fart var 400 km/t med Twin Wasp Junior-motor och 375-390 km/t med MyS2-motor.

P 3 Sparmann E4, version ”2”.
Foto: Blockhaj (CC BY-SA 4.0, Wikimedia)

Källor:
Wikipedia: Sparmann E4
Wikipedia: Sparmanns flygplanverkstad

Uppdaterad: 2024-06-20