HISTORIK

de Havilland Venom var ett brittiskt stridsflygplan utvecklat ur de Havilland Vampire. Totalt tillverkades över 900 Venoms (plus drygt 500 Sea Venom) och de exporterades till sex olika länder, bland annat Sverige.

1948 började de Havilland att undersöka olika vägar för att utveckla Vampiren. Det nya flygplanet, Venom, ärvde konstruktionssättet från Vampire och detta var sista gången som de Havilland använde tekniken med en komposit av trä/metall i ett högpresterande krigsflygplan. Flygplanet utrustades med den starkare motorn de Havilland Ghost (som testades i en ombyggd Vampire F.1) i stället för den tidigare de Havilland Goblin-motorn. Vingen fick rak bakkant och svept framkant i stället för Vampirens trapetsoid-formade vingar. Venom fick också förstärkta vapenbalkar för att kunna bära dubbelt så stor bomblast som Vampire och bränsletankar monterades på vingspetsarna (det gick även att flyga utan dessa).

Prototypen DH-112 flög första gången 1949-09-02 och nattjaktversionen NF.2 flög första gången 1950-08-22, något fördröjt pga problem med vingbalkarna som behövde förstärkas.

de Havilland utvecklade även en marin version, Sea Venom. Den motsvarade nattjaktversionen men hade dessutom vikbara vingar, landnings- och katapultkrok för att kunna operera från hangarfartyg.

STORBRITANNIEN

1948 offererade de Havilland det brittiska flygvapnet, RAF, det nya flygplanet Venom FB.1 (Fighter Bomber) avsedd för attackuppdrag. Den första FB.1 flög första gången 1949-12-02 och togs i tjänst i RAF under 1952. Inom några år hade de satts in i strider mot den kommunistiska gerillan i Malaya under Malayakrisen.

Nästa version var det 2-sitsiga nattjaktflygplanet Venom NF.2 (Night Fighter) som provflögs under 1950. Den flög första gången i RAF 1953-03-04. RAF var missnöjda över bristen på katapultstolar men flygplanen var fortfarande bättre än de nuvarande Armstrong Whitworth Meteor och Vampire NF.10. 90 flygplan NF.2 beställdes. Nattjaktversionen blev ganska kortlivad och ersattes redan 1957 av Gloster Javelin.

En division Venoms lånades också ut till det nyzeeländska flygvapnet där de flögs av No.14 Squadron. Både Venoms och Sea Venoms användes under Suezkrisen 1956 för attackuppdrag från baser på Cypern och från hangarfartyg i Medelhavet mot mål i Egypten. Därefter har Venoms använts i strid under Adenkrisen och Mau-Mau-upproret i Kenya.

RAF använde också 129 st NF.3 varav den första levererades i mitten av 1955. Så småningom utrustade NF.2, NF.2A och NF.3 totalt sju skvadroner. De hade en kort livslängd och den sista av dem fasades ut i slutet av 1957 till förmån för Gloster Javelin. RAF använde också FB.4 fram till 1962 då de ersattes av Hawker Hunter and Gloster Javelin.

Flottans Sea Venoms sattes också in mot EOKA-gerillan på Cypern 1958. Sea Venom blev den mest långlivade versionen och 256 flygplan levererades till the Royal Navy. De var i tjänst fram till 1970.

VERSIONER

• DH-112 – Prototyp. Modifierad Vampire FB.5. Första flygning: 1949-09-02 (VV612) och 1950-07-23 (VV613).
• FB.1 – Ensitsigt jaktbombflygplan, 1:a produktionsserien. 375 byggda. 150 licensbyggda i Schweiz.
• NF.2 – Tvåsitsigt nattjaktflygplan med radar. Prototypen (G-5-3) flög 1:a gången 1950-08-22. 91 byggda.
• NF.2A – Modifierad NF.2 med förstärkt vingbalk och rundad framkant på fenan (se bild).
• NF.3 – Modifierad NF.2 med Ghost 104-motor, katapultstolar och ny radar (Westinghouse AN/APS-57). 1:a flygning 1953-02-22. 129 byggda.
• FB.4 – Ensitsigt jaktbombflygplan. 2:a produktionsserien med katapultstol (Martin Baker Mk 1F), AC i cockpit, servostyrning och förstärkta vingar. 150 byggda. De flesta FB.1 uppgraderades till FB.4.
• NF.20 – Prototyp för Sea Venom med vikbara vingar, landnings- och katapultkrok för att kunna operera från hangarfartyg. 3 byggda (reg WK376).
• FAW.20 – Sea Venom motsvarande NF.2A (1:a flygning i mars 1953). DH Ghost 103-motor. 50 byggda. 4 licensbyggda i Frankrike av Sud Est Aquilon (1:a flygning 1952-02-20).
• FAW.21 – Sea Venom med kraftigare landställ, ny radar, katapultstolar och DH Ghost 104-motor. 167 byggda. 1:a flygning 1954-04-22.
• ECM.21 – Sea Venom för elektronisk krigföring. 6 ombyggda från FAW.21.
• FAW.22 – Sea Venom med DH Ghost 105-motor. Kunde bära Firestreak-robotar. 39 byggda.
• FB.50 – Exportversion av FB.1 tillverkad för Irak och Schweiz. 15 byggda.
• NF.51 – Exportversion av NF.2A tillverkad för Sverige. 60 byggda.
• FAW.53 – Sea Venom. Exportversion för Australien. 39 byggda.
• FB.54 – Exportversion av FB.4 tillverkad för Schweiz och Venezuela. 22 byggda. 100 licensbyggda i Schweiz.
• Aquilon 20 – Sea Venom. 25 licensbyggda i Frankrike av Sud Est Aquilon.
• Aquilon 201 – Sea Venom. 1 prototyp licensbyggd i Frankrike av Sud Est Aquilon. Katapultstol.
• Aquilon 202 – Sea Venom. 25 licensbyggda i Frankrike av Sud Est Aquilon. Katapultstolar och amerikansk AN/APQ-65 radar.
• Aquilon 203 – Sea Venom. AN/APQ-94 radar och jaktrobotar. 40 licensbyggda i Frankrike av Sud Est Aquilon.
• Aquilon 204 – Sea Venom. 2-sitsig skolversion. 6 licensbyggda i Frankrike av Sud Est Aquilon.

---

Källor:
AEF: J 33 (Stig Hertze)
Flygvapenmuseum
Wikipedia
BAE Systems
AEF: Hässlöbladet (pdf)
Airvectors (Greg Goebel)

Uppdaterad: 2024-07-16