J 11- Historik

Fpl 2501 från F 3 med kod 1. Foto: Okänd.

HISTORIK

Celestino Rosatelli (8/4 1885 – 23/9 1945). Foto: Okänd (PDM, Wikimedia)

Fiat CR.42 konstruerades av den italienske flygingenjören Celestino Rosatelli i slutet av 1930-talet och tillverkades av italienska Fiat Aviazione (Fabbrica Italiana Automobili Torino). Flygplanet var en utveckling av Fiat CR.32 som tidigare levererats till det italienska flygvapnet Regia Aeronautica. Prototypen flög första gången den 23/5 1938.

Det italienska flygvapnet beställde omgående 200 st CR.42 utan att ha testat flygplanet eftersom föregångaren CR.32 tidigare hade visat sig vara ett tillförlitligt flygplan.

CR.42 producerades ända fram till 1944 och tillverkades i mer än 1.800 exemplar vilket gör det till det mest talrika italienska flygplanet som användes under andra världskriget CR.42 tjänstgjorde, förutom i Italien (IAF, RSIAF, IcoAF), bl a i Tyskland, Sverige, Ungern, Belgien, Kroatien, Sydafrika och Spanien. I slutet av 1940 hade Falco varit inblandad i strid på olika fronter, inklusive slaget om Frankrike, slaget om Storbritannien, Malta, Nordafrika och Grekland.

Tyska Rüstungs-und-Kriegsproduktion Stab beställde 200 st CR.42LW, som utrustades med avskärmade ljuddämpare för att användas vid nattpatrullering. Flygplanen försågs med två st 12,7 mm kulsprutor och fästen under vingarna för 50 kg:s bomber.

Rüstungs-und-Kriegsproduktion Stab tog sedan i samband med Italiens sammanbrott den 8/9 1943 över kontrollen av den italienska flygindustrin. Vid ett amerikanskt bombanfall mot Fiat-fabriken i Turin förstördes flera färdiga och halvfärdiga flygplan avsedda för Luftwaffe, varför endast 150 flygplan levererades, varav 112 placerades vid NSGr 7 och 9 (Nachtschlachtgruppe).

CR.42 fick smeknamnet ”Die Pressluftorgel” eller ”tryckluftsorgeln” av Luftwaffes pilotelever, förmodligen på grund av dess överflöd av pneumatiska system.

Flygplanet visade sig vara relativt smidigt under flygning pga dess mycket låga vingbelastning. RAF Intelligence berömde dess exceptionella manöverbarhet och noterade vidare att ”flygplanet var oerhört starkt”, även om det tekniskt sett överklassades av snabbare och mer tungt beväpnade monoplan.

VARIANTER

CR.42 användes i första hand som stridsflygplan men fanns i flera olika varianter och för olika roller:

CR.42: Tidiga CR.42 var beväpnade med en 12,7 mm och en 7,7 mm akan.
CR.42 bis: 7,7 mm akan togs bort. Standardbeväpningen blev 2 x 12,7 mm akan.
CR.42 AS: Africa Settentrionale. För användning i Nordafrika och optimerad för markattackuppdrag. Den hade två 12,7 mm akan (kunde kompletteras med ytterligare två) och två bomber á 100 kg kunde bäras under vingarna. Den var försedda med extra dammfilter för att förhindra skador från sand (motorerna kunde annars skadas efter bara några timmars användning).
CR.42 B: Biposto. Tvåsitsigt skolflygplan med en förlängd flygkropp för att rymma den andra sittbrunnen. Längden ökade med 68 cm till 8,94 m men höjden blev 23 cm lägre. Tomvikt +40 kg (hjulskydden borttagna). Totalvikt 2.300 kg. Max fart 430 km/tim (endast 8 km/tim mindre). Fram till 1945 var två akan vanligt förekommande. Ett 40-tal flygplan tillverkades av Agusta och Caproni Trento.
CR.42 ”Bombe Alari”: Modifiering utförd vid SRAMs (reparationscenter) för att tillåta föråldrade jaktplan att användas för markattack. Bombställ under vingarna för 2 × 50 kg bomber infördes men de var ofta laddade med 100 kg:s bomber.
CR.42 CB: Caccia-Bombardiere. Kombinerad jakt- och bombvariant som kunde ta bomber á 200 kg.
CR.42 CN: Caccia-Notturna. Nattjaktplan utrustat med flamdämpare för motorns utblås, radio och små sökljus under vingarna.
CR.42 DB: Utrustad med Daimler-Benz DB 601E-motor på 865 kW/1.160 hk. Max hastighet 515 km/tim. (DB 601 753 kW/1.010 hk, 518 km/tim), (DB 601A 895 kW/1.200 hk, 525 km/h)^[1]. Endast ett exemplar tillverkades 1941 (prototypen MM469) bl a pga brist på motorer (se YouTube).
CR.42 Egeo: För tjänst inom Egeiska området. Utrustad med 100 liter extra bränsletank i flygkroppen.
CR.42 LW: Luftwaffe. Nattvariant som användes mot partisaner. Utrustad med avgasdämpare, 2 st 12,7 mm akan och bombställ under vingarna för fyra 50 kg bomber. 150 st byggdes varav 112 togs i bruk av Luftwaffe.
CR.42 ter: Beväpnad med 2 × 12,7 mm akan och två extra akan monterade under vingarna.
CR.42 tvåsitsig: Flera italienska CR.42 byggdes om till tvåsitsiga sambandsflygplan.
ICR.42: Experimentellt sjöflygplan med pontoner designad och tillverkad av CMASA 1940 (endast prototyp). Max fart minskade med endast 8 km/tim trots viktökningen på 124 kg.

BEVARADE CR.42

MM5701 – 13-95

Flygplanet beslagtogs av Storbritannien den 11/11 1940 när det drabbades av överhettad motor och tvingades nödlanda på stranden vid Orford Ness, Suffolk. Under sommaren 1941 flögs det av Air Fighting Development Unit i skenstrid mot en mängd olika brittiska jaktplan. I slutet av 1943 var alla tester klara och flygplanet märktes för bevarande i ett framtida museum pga en tidigare begäran från Air Historical Branch. Det förvarades därefter vid flera olika RAF-anläggningar fram till 1978 då det flyttades till RAF Museum, London.

MM5701 på RAF Museum i London.

Encyclopedia.pub
HandWiki

MM6976, 16-85, c/n 920, FV-nr 2542, reg G-CBLS

Det svenska skidförsedda flygplanet J 11 (märkt 9-10, FV-nr 2542) havererade den 13/4 1942 när det flög in i en sluttning nära berget Tarnatjakko 180 km SO Kiruna varvid piloten, vpl sg Bertil Klintman, omkom. Flygplanet var ett av sju som övade på mycket låg höjd över snötäckt, bergig terräng under förhållanden som gjorde att höjden var svår att bedöma. Pilotens kropp återfanns snabbt men flygplanet låg kvar på olycksplatsen tills det återfanns 1983. Det bärgades 1983 och italienarna blev intresserade av att bygga ihop en CR.42 av originaldelar. De fick även hjälp av The Fighter Collection i Storbritannien. Samtidigt togs ett beslut om att även bygga ett exemplar som kunde flyga och det blev MM6976. (Byggdes det två flygplan? Kan MM4653, som står på museum, vara det andra flygplanet?)

1995 köptes flygplanet av Fighter Collection och har därefter genomgått en lång och komplex restaurering med en hel del nytillverkade detaljer. Restaureringen startade hos AREA i Venegono, Italien, och fortsatte vid The Fighter Collection i Duxford i Audley End. 95 procent av 2542:ans ving-, fen-, och kåpdetaljer användes vid återuppbyggnaden av CR.42 i Italien.

Restaureringen blev färdigt omkring 2018 och flygplanet återfördes då till Duxford för ett statiskt framträdande på den årliga Flying Legends Airshow. Flygplanet är målat som 16-85, dvs den CR.42 som den 11/11 1940, flugen av Antonio Lazzari från 16:e gruppen 85:e Sqd, sköts ner i England nära Lowestoft, Suffolk. Flygplanet återfinns numera på Imperial War Museum, Duxford Airfield, Cambridgeshire, UK.

MM6976 vid Cambridgeshire, 2018.
Foto: Steve Lynes, Sandshurst, Storbritannien (CC BY-SA 2.0, Wikimedia)

Encyclopedia.pub
Wikipedia: The Fighter Collection
Flygtorget.se: Bärgning mm

J 11, FV-nr 2543, kod 9-9

En enda svensk ”CR.42 Falco” bevarades. Den förvarades ett tag vid F 3 och flygplanet hade medvetet ”gömts undan” med avsikt att den skulle visas upp i ett framtida museum. J 11 med FV-nr 2543 och kod 9-9 står nu utställd på Flygvapenmuseum i Malmslätt, Linköping (hette tidigare Malmensamlingen).

J 11 FV-nr 2543 på Flygvapenmuseum.
Foto: Johnny Comstedt (BY NC-ND 2,0)

Encyclopedia.pub

MM4653, 162-6

Flygplanet består av 60% originaldelar som hämtats från Italien, Frankrike och Sverige (bl a delar från J 11, FV-nr 2539). Det är rekonstruerat med samma färger som ett flygplan ur 162:a skvadronen som var baserad i Maritza på Rhodos 1941.

Flygplanet är nu utställt på Museo Storico Aeronautica Militare, Vigna di Valle utanför Rom, Italiens flygvapenmuseum.