Fpl 32 – S 32C

Prototypen till S 32C på Saabs flygfält 1957.
Foto: Saab AB / Flygvapenmuseum (PD)

UTVECKLING

S 32 utvecklades parallellt med A 32. Flygplanet var tänkt att vara identiskt med A 32A bortsett från spaningsutrustningen bestående av spaningsradar och kameror. Huvudsyftet var att ersätta S 18 vid havsövervakning samt mörkerspaning. För spaning under dagtid fanns redan S 29 vilken senare skulle ersättas av S 35.

För att få plats med kamerabestyckningen i S 32:s nos behövde nosen byggas ut på över- och undersidan. Den övre utbyggnaden fick de tydliga bulorna ovanför luftintagen.

PÅ FÖRBAND

Södermanlands flygflottilj, F 11 i Nyköping, påbörjade sin ombeväpning från S 18 till S 32 i oktober 1958 när de fick sin första S 32C. Den sista av totalt 44 st S 32C levererades till F 11 1959-05-15. Flygplanen levererades till F 11 utan kamerautrustning och radar. Dessa kom att installeras med början i oktober 1959. Under tiden 1959-1961 var 5 st S 32C utlånade till F 21.

Till en början användes S 32 parallellt med S 29 och senare med S 35 beroende på att ersättaren SF 37 blev försenad.

För att spara flygtid på S 32C tillfördes F 11 1972 sju st A 32 som användes för allmän flygträning. 1978-11-18 genomfördes den sista flygningen med S 32C vid F 11.

Läs här om Flygtjänsten på F 11 med S 32C.

S 32C togs ur tjänst 1978. Totalt avskrevs 13 flygplan som totalhavererade men ytterligare 2 flygplan kasserades efter haverier, antingen pga att de nästan hade slut på drifttid eller för att reparationskostnaderna var för höga.

S 32C med kameraluckorna öppna på F 11.
Foto: Okänd / Flygvapenmuseum (CC BY 4.0, beskuren)

SPANINGSRADAR

Från 1959 var S 32C försedd med spaningsradar PS-432/A som satt i flygplanets radomnos. PS-432/A var en vidareutveckling av spaningsradarn PS-431/A som satt i A 32. PS-432/A fick längre räckvidd, ca 100 km framåt och 50 km åt sidorna. Till skillnad från A 32 utrustades samtliga S 32C med spaningsradar.

Spaningsradar PS-432/A i S 32C.
Foto: F11 Museum (beskuren)
Radardisplay i cockpit.
Foto: F11 Museum

MODIFIERINGAR S 32C

Vid leveransen var S 32C försedd med bl a:
Flyglägesinstrument (Horisontgyro o Kursgyro), Flygradio FR-12, Navigeringsradar PN-505, Igenkänningsradar IK Saturnus, Radarhöjdmätare PH11 och optiskt kamerasikte Jungner FL S2. S 32C hade inledningsvis fyra spaningskameror och man kunde se mindre bulor på nosen där kamerorna satt.

Den första versionen med små bulor över kamera SKA 18.
Foto: F11 Museum

Flera modifieringar infördes med tiden:

  • 1959: Styrautomat SA-04, Spaningsradar PS-432, Bandspelare FB-1, Indikatorkamera.
  • 1962: Försedd med sex spaningskameror (1 × SKA 15/15 cm, 3 × SKA 16/10 cm, 2 × SKA 23/60 cm). Större bulor på nosen. Flygradio FR 14 (reserv), Igenkänningsradar PN-794.
  • 1966-1968: Radarvarnare APP-11, F9/5 (ett extra fönster mellan SKA 16-fönstret och luftintaget) och motmedelskapsel Remsfällare BOX-3 (se A 32A för beskrivning). Box 3 monterades på höger balkläge 5 och som motvikt bars på vänster balkläge 5 antingen en inert 250 kg minbomb m/50 eller två inerta 120 kg sprängbomb m/61 på vänster balkläge 4 samt 6.
Större bulor behövdes för SKA 23. SKA 16 vid pilarna.
Foto: F11 Museum
S 32C nr 32940 på F11 Museum. Snett ner till höger under luftintaget syns den framåtriktade SKA 16. Från vänster: SKA 23, SKA 15 och SKA 16.
Foto: F11 Museum.

Kamerabestyckning 1958

För fotospaning var S 32 ursprungligen försedd för 4 st kameror i nosen, två för lågfoto och två för högfoto:

Spaningskamera SKA 17 (A.G.I F97 Mk 2): Höghastighetskamera för lågfoto som satt lodrätt monterade i nosens främre del.
Spaningskamera SKA 18 (A.G.I F89 Mk 3): Kamera för högfoto som satt lodrätt monterade i nosens bakre del. SKA 17 och SKA 18 fungerade inte tillfredsställande och fyllde inte de kvalitetskrav som ställts av Flygförvaltningen varför man valde att ersätta dessa kameror med en annan uppsättning. Historiskt flög enbart flygplan 32901 med den tidiga kamerauppsättningen medan resterande flög tomma fram tills de fått den nya kamerorna.

Kamerabestyckning 1962

När den ursprungliga kamerauppsättningen behövde skrotas valde man att istället montera 6 st kameror i nosen. Då de nya kamerorna krävde mer utrymme behövde kamerautrymmet utökas vilket bland annat ledde till att storleken på nosens bulor blev större.

Spaningskamera SKA 15 (Williamson F49 Mk 2): Översiktskamera som satt lodrätt monterad till höger i nosens främre del.
Spaningskamera SKA 16 (Vinten F95): Kamera för lågfoto. 2 st satt horisontellt monterade med 15 graders nedåtlutning i nosens båda främre sidor samt en framåtriktad under cockpit.
Spaningskamera SKA 23 (Fairchild K-47): Kamera med bildrörelsekompensation (”birk”) för högfoto. 2 st satt lodrätt och något utåtriktade monterade i nosens bakre del.

S 32C med kameror och lysbomber.
Foto: F11 Museum
Framåtriktad SKA 16 under cockpit.
Foto: F11 Museum
Kameravinklar för SKA 16 i S 32C.
Foto: F11 Museum
Spaningskamera SKA 16. Foto: F11 Museum
Kamerafönstrena på S 32C.
Foto: F11 Museum.
Kamerafönstrena på S 32C.
Foto: F11 Museum.

Lysbomber och x-tank

Utöver spaningsradar och kamerabestyckning hade S 32 samma 13 balklägen som A 32 och kunde därmed bära yttre laster. Denna kapacitet användes för att bestycka S 32 med upp till 12 st Lysbomb M/62 monterade på A-balkar.

Lysbomber fungerade ungefär som en fotoblixt och användes vid mörkerfotografering. De släpps och antänds efter en förutbestämd tid i samordning med SKA 23-kamerorna. De lyser då upp landskapet under någon sekund vilket tillåter flygplanet att ta upplysta foton.

På balkläge 7 under buken kunde en extratank monteras för att utöka räckvidden.

Radarvarnare

1958: S 32 var obeväpnad och för att överleva var den beroende av att osedd ta sig fram till målet och därefter snabbt försvinna igen. Man utarbetade en taktik med anflygning på lägsta höjd i radarskugga från fiendens radar för att strax före målet övergå i en brant stigning och genomföra fotograferingen och sedan snabbt gå ner till lägsta höjd igen.

1960: Med åren blev S 32C mer sårbar för fientliga angrepp vilket gjorde att man försåg den med det svenskdesignade radarvarningssystemet PQ-19 (även kallad F9/3). Systemet satt i flygplanets stjärt direkt ovanför motors utblås. Det var försedd med 3 antenner som kunde registrera om flygplanet var utsatt för fientlig radarbestrålning bakifrån från vinklarna klockan 4, 6 och 8.

1968: Radarvarnare F9/3 hade en ganska dålig indikator och täckte inte flygplanets främre vinklar. En bättre varnare, F9/5, togs fram. Den hade två extra antenner som täckte vinklarna klockan 2 och 10. De två framåtriktade antennerna monterades i kamerautrymmet framför SKA 23-kamerorna. F9/5 hade en bättre indikator som var försedd med 6 pilar som angav vilken vinkel radarbestrålning kom ifrån. Den sjätte pilen var riktad rakt fram men användes inte av F9/5. Den användes istället av Remsfällare Box 3 som blev försedd med en framåtriktad varnare i nosen (Apparat 11).

Indikatorenhet för Radarvarnare F9/5. Foto: Okänd.
APP 11 i nosen på motmedelskapsel Box 3. Foto: Okänd.

Källor:
Wikipedia: S 32
AEF: S 32C
AEF: S 32C Avioniksystem
F11 museum: S 32C (pdf)

Joachim Smith (F11 Museum)

Uppdaterad: 2025-06-22