FLYGVAPNET

1938-08-08 levererades det andra USA-byggda flygplanet Northrop 8A-1 i demonterat skick till Sverige och i september 1938 startade licenstillverkningen av 40 st beställda flygplan. Saab i Trollhättan tillverkade vingarna och ASJA i Linköping tillverkade kroppen. Slutmonteringen utfördes av ASJA (som blev Saab efter 1939).

Under hösten 1939 lades ytterligare en order om 24 flygplan. Dessa 64 flygplan fick beteckningen B 5B. De första 42 flygplanen levererades till F 4 mellan april 1940 och mars 1941. F 6 fick 16 flygplan levererade mellan januari 1941 och juni 1941 (men fick redan 1940-12-16 två begagnade flygplan från F 4). De ersatte de föråldrade B 4 Hawker Hart. Även Försökscentralen på Malmen (FC) fick några maskiner för utprovning.

En sista delserie om 38 flygplan B 5C monterades i Linköping under hösten 1941. Dessa hade bl a större bombkapacitet och förlängt avgasrör. Senare fick alla B 5 förlängda avgasrör för att bl a eliminera avgasflammor under mörkerflygningar. Under 1941 fick F 4 8 st av dessa flygplan B 5C mellan augusti och oktober. Övriga 30 flygplan levererades under 1941 till F 6 mellan maj och november.

B 5 blev Flygvapnets första störtbombflygplan trots att det inte var konstruerat för den uppgiften. Northrop avrådde till och med från detta användningssätt då de ansåg att vingkonstruktionen inte skulle tåla de kraftiga upptagningarna som följde efter en så brant dykning. Svenska tekniker gjorde egna beräkningar och ansåg att det skulle fungera. Bombfällningarna gav förvånansvärt goda träffresultat, trots att bombsiktet enbart bestod av siktlinjer som var målade på huven för de olika dykvinklarna.

I mars 1942 användes flygplan B 5 för att förse befolkningen i insnöade gårdar i Skåne med proviant. Bombfästena laddades med ”matbomber” som bestod av behållare fyllda med mat. Matbomberna fälldes sedan med fallskärm. 18 flygplan B 5 från 2:a och 3:e divisionen från F 6 deltog i denna insats.

Tidigt var det tänkt att B 5 skulle bli ett enhetsflygplan och man startade upp projekt med en marinspaningsversion och en torpedversion, båda med flottörer. Marinen gick vid denna tid över till en ny typ av torpeder som visade sig bli för stora för B 5 varför torpedprojektet lades ner. En spaningsversion med flottörer testades på flygplan nr 7030 under hösten 1940 på Torslanda. Även detta projekt avbröts då S 12 Heinkel He 114 visade sig passa bättre för denna uppgift.

B 5 var fältmässig, slitstark och tålig och passade bra för svenska förhållanden. Flygplanet hade dock fasta landställ, vilket innebar en fartförlust pga det ökade luftmotståndet. B 5 var därför redan från början alltför långsamt och sårbart för jaktflygplan.

AVVECKLING

B 5 var redan från början alltför långsam och sårbar för jaktflygplan. Därför började den redan 1944 att avskrivas som operativt bombflygplan. De kvarvarande flygplanen fördelades mellan övriga flottiljer (ej F 2 och F 5) där de skulle användas som målbogserare, sambands- och väderspaningsflygplan. De strippades på onödig utrustning som beväpning, bombupphängningsanordningar och ibland även hjulkåporna. De som användes för målbogsering fick en bogseranordning för luftmål monterad under kroppen och runt sporrhjulet.

Redan 1945-05-12 kasserades den första B 5 pga avveckling och de sista flygplanen kasserades 1950-09-05. Totalt fanns i Flygvapnet 1 st B 5A, 64 st B 5B och 38 st B 5C.

Målbogsering

Bogserade målkorvar användes när jaktflygplanen J 11 och J 22 skulle öva skarp skjutning mot flygande mål. ”Korven” var en 5 meter lång tygcylinder i änden på en 600-800 m lång lina. Ett flygpass för en bogserande B 5:a kunde pågå i 8-9 timmar. Baksitsen, där mekanikern satt, var fullpackad med korvar och när det var dags att byta korv släppte mekanikern ut en ny på linan. När korven nådde fram till slutet av linan släppte den gamla korven automatiskt och dalade till marken. Fyra flygplan kunde skjuta på en och samma korv. För att skilja träffarna åt hade projektilspetsarna doppats i olika kladdiga färger för att avsätta färgavtryck på korvens tyg. De olika färgträffarna räknades men det var inte alltid så lätt då hålen ofta bara var svarta av sot.

BEVARADE NORTHROP 8

Idag finns det mycket få bevarade Northrop 8 i världen och i Sverige finns det än så länge (2024) ingen bevarad B 5, men ett flygplan är på gång!

Per Björkqvist jobbar normalt åt Flygvapenmuseum men har startat ett eget privat projekt för att bygga ihop en Northrop 8A-1. 1990 samlade Per och Bo Lindé ihop delarna från haveriet med 7004 (som försvann 1944-02-14 vid Mojärv). De flesta delarna har dock Per tillverkat själv utgående från de delar som hittades och några översiktliga ritningar. Tyvärr finns inga konstruktionsritningar bevarade. De delar av projektet som är klara finns utställda på Jämtlands Flyg- och Lottamuseum.
Läs mer om återuppbyggnaden (år 2020, 2023 och 2024).

---

Källor:
Kontakt nr 22.
Bilder från ”Krigsarkivet” (lev. av Tomas Biding)
AEF
Wikipedia
Flygvapennytt
LAE Blogg
”Bråvallavingar” – F 13 (Lars-Håkan Svensson).

Uppdaterad: 2024-08-20