VERSIONER

SAAB 17:s olika versioner kom i grunden att styras av vilka motorer som de var utrustade med.

Grundversioner / motorer

• 17A – licenstillverkad Pratt & Whitney STWC-3-motor.
• 17B – licenstillverkad brittisk Bristol Mercury My XXIV-motor.
• 17C – italiensk Piaggio P XI-motor.

Från början var det tänkt att SAAB 17 skulle förses med den amerikanska Pratt & Whitney Twin Wasp SC3-G-motorn på 1.065 hk men pga kriget blev det inga leveranser från USA. NOHAB Flygmotorfabriker (senare SFA) fick därför order om att kopiera Twin Wasp-motorn. Licensrättigheterna fick ordnas i efterhand. Det skulle dock ta drygt ett år innan motorerna kunde levereras i samma takt som de nytillverkade flygplanen.

I väntan på de nytillverkade Twin Wasp-motorerna användes SFA-byggda Bristol Mercury My XXIV-motorer (980 hk/730 kW) avsedda för B 3C och B 5B. De SAAB 17 som fick dessa motorer fick beteckningen B 17B.

Vid upphandlingen av flygplan J 20 Reggiane Re2000 köpte Sverige 120 st extra 1.045 hk Piaggio P XI bis RC 40D-motorer som J 20 var utrustade med. De 77 st SAAB 17 som fick dessa motorer betecknades B 17C. Pga svårigheter med reservdelar till dessa motorer avvecklades B 17C redan 1947.

På hösten 1942 var de kopierade Pratt & Whitney-motorerna STWC-3 klara och flygplan B 17A kunde börja levereras till Flygvapnet.

Versioner

• P 7: AB Förenade Flygverkstäders (AFF) provflygplan F-1. Endast attrapp byggd.
• P 7B: Första prototypen för B 17. ASJAs beteckning L-10-1 och tillverkningsnummer 134. FV serienummer 3101 (senare ändrat till 17001).
• P 7A: Den andra prototypen för B 17. ASJAs beteckning L-10-2 och tillverkningsnummer 135. FV serienummer 3102 (senare ändrat till 17002).
• P 7AS / S 17AS: Projekt från 1942 för katapultutskjutning av flottörförsett spaningsflygplan B 17BS från flygplanskryssaren Gotland. 1.065 hk SFA STWC-3 motor, torpeder och minfällningskapacitet. Beräkningar utfördes men flygplanet byggdes aldrig.
• L 10: ASJA/Saab-beteckning för flygplan 17.
• B 8 – Preliminär flygvapenbeteckning för bombversionen. Ej använd.
• S 15 – Preliminär flygvapenbeteckning för spaningsversionen. Ej använd.
• B 17A: Bombflygplan med SFA-byggd STW C-3-motor på 1.065 hk/794 kW. Centrerat luftintag ovanpå motorkåpan. 132 byggda.
• A 17: Inofficiell beteckning för de B 17A som från 1946 användes på F 6 vid försök som attackflygplan. Försedd med raketställ för två m/46 attackraketer (RP-3) under varje vinge samt nytt Ferranti GGS gyroreflexsikte (samma som i J 28A).
• B 17B: Bombflygplan med 9-cyl SFA-byggd Bristol Mercury My XXIV-motor på 980 hk/730 kW. Luftintag på högra sidan av motorkåpans ovansida. Det första serietillverkade B 17B flög första gången 1941-12-05. 55 byggda.
• B 17B I: Intern beteckning för B 18B avsedd för störtbombfällning. Försedd med bombgaffel för att styra undan den 500 kg tunga bomben från propellern vid fällning. Bombsikte m/41.
• B 17B II: Intern beteckning på B 18B avsedd för dykbombfällning. Ingen bombgaffel. Bomben släpptes automatiskt vid upptagning mha dykbombsikte m/42.
• B 17C: Bombflygplan med 14-cyl Piaggio P XI RC 40D-motor på 1.065 hk. Två luftintag ovanpå motorkåpan. 77 byggda.
• S 17BL: Spaningsversion av B 17B med landställ eller skidställ. B står för motortypen och L för Landbaserad. 21 byggda.
• S 17BS: Sjöspaningsversion av B 17B med flottörer och Bristol Mercury XXIV-motor. B står för motortypen och S för Sjöbaserad (med flottörer). Fenor på stabilisatorspetsarna för förbättrad kursstabilitet. 38 byggda.

---

Källor:
Kontakt nr 29 och 81.
Wikipedia, Sv
Wikipedia: Eng
Flygvapenmuseum: B 17A

Uppdaterad: 2024-09-17