
Foto: Rune Rydh / Flygvapenmuseum (CC BY)
HISTORIK
SF 37 var ett fotospaningsflygplan som i aktiv tjänst ersatte S 35E Draken som renodlat fotospaningsflygplan. Huvuduppgiften var att fotografera fientliga kommunikationsmål, militära förband, radarstationer mm.
Grundkonstruktion är samma som AJ 37 men SF 37 utrustades med ett optiskt lodsikte och en omfattande kamerautrustning som krävde utrymme i nosen. Framkropp och nos byggdes om varvid radarn fick utgå pga utrymmesbrist. Det optiska lodsiktet var ett periskopliknande kikarsikte som lät föraren se det som låg snett under och framför flygplanet och som skymdes av nosen (fanns även på S 29C, S 32C och S 35E).
Utvecklingsarbetet påbörjades i mitten av 1960-talet. Prototypen till SF 37 (37950) flög första gången 1973-05-21. Mellan 1976-1980 levererade 28 flygplan SF 37 till Flygvapnet. SF 37 levererades till F 13 under 1976, till F 17 under 1978 och till F 21 under 1979-1980. De sista flygplanen SF 37 avvecklades 1997 men 13 flygplan modifierades till AJSF 37 och var i tjänst fram till 2005.

Foto: Daniel Delimata (CC BY-SA 3.0, Wikipedia Commons, beskuren)
BASERING
| Flottilj | Avlöste | Tidsperiod | Ersatt av |
|---|---|---|---|
| F 13 | J 35F | 1977-1993 | – |
| F 17 | J 35F | 1978-1993 | JA 37 |
| F 21 | S 35E | 1979-1996 | AJSF 37 |
KAMEROR
Kamerautrustningen bestod av sju kameror som kunde fotografera både i dagsljus och mörker. På siktesradarns plats i nosutrymmet hade olika kameror och ett kamerasikte monterats samt manöversystem för kameror. Även utrustning för manövrering av yttre radarmotmedel och mörkerfotografering tillkom. SF 37 hade också en datakamera som automatiskt registrerade tidpunkt samt flygplanets position och attitydvinklar. När samtliga kameror gick med maximal hastighet erhölls 75 bilder/sekund.
Beroende av måltyp valdes antingen en låg överflygning med låghöjdskamerorna igång eller en fotografering från hög höjd med höghöjdssystemet. SF 37 flög normalt inte spaningsuppdrag över hav eftersom flygplanet saknade radar, men om så ändå skulle ske var det som rotetvåa till en SH 37.
- SKA 24C/120: Tre kameror för fotospaningsuppdrag på låg höjd. Optik: 120 mm brännvidd. Placerade så att de tillsammans gav ett panorama från horisont till horisont. 10 bilder/sekund.
- SKA 24C/57: För översiktsbilder och detaljfoton i lodplanet. Optik: 57 mm brännvidd. Användes för att underlätta geografisk orientering vid utvärderingen av foton från övriga kameror.
- SKA 31/600: Två kameror för lodfotografering från hög höjd. Optik: 600 mm brännvidd. Vid brant sväng eller stigning ändrades kamerans riktning mot marken och föremål på långa avstånd kunde fotograferas.
- VKA 702: Lodriktad värmekamera för långvågig infraröd strålning (IR, värmeenergi). Användes vid lågfoto.
- MSK Vänster / MSK Höger: Två mörkerspaningskapslar för mörkerfotografering. Skruvas upp på vänster resp höger sida om kroppen. MSK Vänster har tre st SKA 34/75-kameror och ett blixtaggregat. Optik: Infraröd-korrigerad Leitz med 75 mm brännvidd. Kamerorna var placerade så att de tillsammans bilder en ”solfjäder” som täckte 120 graders bildvinkel. Blixtaggregatet täckte endast 60 grader åt vänster. På höger sida skruvades MSK Höger upp. Innehöll endast blixtaggregat som lyste 60 grader åt höger. Mörkerspaningssystemet arbetade i det kortvågiga infraröda området NIR (Near InfraRed) som ligger omedelbart utanför rött synligt ljus. Kamerorna laddades med specialfilm känslig för NIR-området och både kameror och blixtreflektorer var filtrerade för det nära infraröda spektrumet. Eftersom systemet arbetade utanför det synliga området så var blixtarna osynliga för blotta ögat. Systemet används för lågfoto.
I spaningssystem S 37 ingick en mobil underrättelsepluton (Undplut) som innehöll briefingrum för divisionens personal, kommunikationsutrustning samt framkallnings-, utvärderings- och tolkningsutrustning, dvs allt som behövdes för att planera och utvärdera ett spaningsföretag.
SKA = Spaningskamera, VKA = Värmekamera, MSK = Mörkerspaningskapsel.

Foto: Inga-Lill Eliasson / Flygvapenmuseum (CC BY 4.0 beskuren)

Foto: AlfvanBeem (CC0 1.0, Wikipedia Commons, beskuren)

F 10 Flygmuseum, Ängelholm, 2014-06-14.
Foto: Johnny Comstedt (CC BY-NC-ND 2.0, beskuren, infogad pil)

Foto: Bene Riobó (CC BY-SA 4.0, Wikimedia Commons, beskuren)
BEVÄPNING
SF 37 kunde beväpnas med 2 st jaktrobotar RB 24 för självförsvar. SF 37 kunde också bära en yttre kapsel med aktiv motmedelsutrustning (U22) som störde ut fientlig radar samt även en passiv motmedelskapsel som kunde fälla IR-facklor och metallremsor.
MODIFIERING – AJSF 37
1980 upphörde tillverkningen av spaningsvarianten av Viggen.
Pga en försening av efterföljaren till Viggensystemet, JAS 39 Gripen, inleddes 1992 ett modifieringsprogram för att ge AJ 37, SF 37 och SH 37 begränsad JAS-kapacitet (multirollflygplan).
Mellan 1995-1997 modifierades 13 flygplan SF 37 som därefter fick benämningen AJSF 37. Bl a modifierades Centralkalkylatorn CK-37. De modifierade flygplanen kunde nu bära sex st RB 24, RB 24J eller RB 74-robotar men eftersom flygplanen saknade radar var piloten tvungen att ha visuell kontakt med målet innan en robot kunde avfyras. JAS Gripens Bombkapsel 90 Mjölner kunde nu också användas.
Även ett datorstött system PLA (PlaneringsAnläggning) infördes för att underlätta pilotens planering och utvärdering av flyguppdrag (se AJ 37 / AJS 37)
AJSF 37 placerades vid Skånska Flygflottiljen F 10, Blekinge flygflottilj F 17 och Norrbottens flygflottilj F 21. AJSF 37 var i tjänst fram till 2005.

Foto: Joshua06 (CC BY-SA 4.0, Wikipedia Commons, beskuren)
Källor:
Wikipedia: SF 37
FlygvapenNytt 1977 nr 2, sid 20 (pdf)
AEF: FPL 37 Viggen
AEF: SF 37
Digitalt museum
Avrosys
Flygvapennytt nr 4, 1994 (pdf)
Joachim Smith (F11 Museum)
Uppdaterad: 2025-09-25