HISTORIK

Fokker G.1 var ett holländskt tvåmotorigt tungt stridsflygplan med en central gondol som innehöll två eller tre besättningsmedlemmar (pilot, radiooperatör/navigatör/bakre skytt eller en bombfällare). Avsikten var att flyga G.1 med 3 mans besättning vid spaningsuppdrag men i övrigt med 2 mans besättning.

Förutom sitt huvuduppdrag kunde G.1 även användas för markattack och lätta bombuppdrag där den kunde bära en 400 kg bomb eller kombinationer av 2 st 200 kg eller 10 st 26 kg bomber. Som beväpning användes dubbla 23 mm Madsen-kanoner (100 granater) och två 7,9 mm ksp (550 patroner) i nosen och en 7,9 mm ksp i det bakre utrymmet.

Det holländska flygvapnet valde dock att ha åtta ksp i nosen men det orsakade problem då flygplanet blev för framtungt och flera ground-loop förekom vid landningarna.

G.1 designades 1936 av Fokkers chefsingenjör Dr Schatzki och fick smeknamnet ”Grim Reaper”. Design och konstruktion av prototypen (registrering X-2) slutfördes på bara sju månader. Vid introduktionen på flygmässan Paris Air Show i november 1936 (redan innan dess första flygning) var G.1 en sensation. Prototypen hängdes upp med stålkablar i taket mellan flygplan från de polska och ryska tillverkarna.

Prototypen X-2 gjorde sin första flygning 1937-03-16 vid Welschap Airfield, nära Eindhoven, med den tjeckiske provflygaren Karel Mares vid spakarna och varade i 20 minuter. Senare tog Emil Meinecke över mycket av testflygningarna.

1937-07-04 drabbades G.1 av ett bromsfel och flygplanet körde in i en hangar på Schiphol.

Hispano-Suiza-motorerna drabbades ofta av överhettning. Vid den 5:e testflygning i september 1937 exploderade kompressorn i prototypens motor och motordelar slungades ut ur avgasrören. Olyckan ledde till att Hispano-Suiza-motorerna byttes ut mot 559 kW (750 hk) Pratt & Whitney SB4-G Twin Wasp Junior-motorer. Under testningen fick Fokker ett kontrakt från den spanska republikanska regeringen på 26 st G.1b med de nya motorerna. Trots att man mottagit betalning för ordern kom flygplanen aldrig att levereras pga att den holländska regeringen lade ett embargo på försäljning av militär utrustning till Spanien.

Fokker fortsatte dock att bygga flygplanen och Finland beställde 26 flygplan. Ordern avbeställdes dock senare då det visade sig att priset blev för högt efter alla modifieringar.^[F]

Holländska Luchtvaartafdeeling (Aviation Departement) beställde 36 st G.1a med Bristol Mercury VIII-motorer (standardmotorn som används av det holländska flygvapnet i Fokker D.XXI jaktflygplan) för att utrusta två skvadroner. Endast de fyra första flygplanen byggdes som tresitsiga attackflygplan, medan resten färdigställdes som tvåsitsiga jaktflygplan.

Förutom Luchtvaartafdeeling visade flera utländska flygvapen ett intresse för G.1 som antingen stridsflygplan eller dykbombflygplan.

Förutom Spanien så beställde även Danmark, Sverige och Estland flygplan men inga blev levererade. Frankrike, Belgien, Turkiet, Ungern och Schweiz visade stort intresse gör G.1 men lade aldrig några beställningar.

SLUTET

Flera G.1 beslagtogs av tyskarna och Fokker-fabriken tvingades i mitten av 1941 att bygga färdigt 12 av flygplanen från den spanska ordern för att därefter använda dem som skolflygplan för besättningarna på de tyska jaktflygplanen Me 110.

Tyvärr finns inga G.1 bevarade för eftervärlden men en kopia har byggts upp och visas på Dutch Nationaal Militair Museum i Soesterberg.

VERSIONER

• G.1: Prototyp med två 485 kW (650 hk) Hispano-Suiza 14AB-02/03-motorer. En byggd, c/n 5419.
• G.1a: Två- och tresitsig version med 541 kW (825 hk) Bristol Mercury VIII-motorer. 36 st byggda, c/n 5521-5556.
• G.1b: Tvåsitsig mindre ”exportmodell” med 559 kW (750 hk) Pratt & Whitney SB4-G Twin Wasp Junior-motorer. 25 byggda, c/n 5557-5581.

FLYGVAPNET

B 26

B 26 var en svensk variant av dykbombversionen Fokker G.1a med Mercury-motor. Den fick initialt beteckningen B 7 men det ändrades senare till B 26.

Fokker G.1a betraktades som en möjlig interimslösning tills det svenska tvåmotoriga dykbombflygplanet P 8 skulle vara klart. Kontakterna med Fokker visade att det inte rådde någon brist på flygplan utan det var motorerna som var en bristvara. De enda tillgängliga motorerna var 45 st Fokker D.XXI Mercury VIII-motorer som var beställda av Finland. Eftersom situationen i Finland hade förändrats gick befälhavaren för det finska flygvapnet med på att låta Sverige ta över motorerna.

18 flygplan beställdes med en option på ytterligare 77 flygplan.

B 26 var annorlunda jämfört med den holländska G.1a-varianten. Dess beväpning skulle bestå av fyra 13,2 mm akan m/39 automatkanoner i nosen och en 8 mm ksp m/22-37R maskingevär för skytten. Den skulle utrustas med ett bombrum som skulle rymma åtta 50 kg bomber eller en enda 250 kg bomb med en bombgaffel tillsammans med vapenfästen under vingarna för ytterligare fyra 50 kg bomber (två under varje vinge).

B 26 kunde dock inte levereras till Sverige pga invasionen av Nederländerna men en mock-up hann troligtvis byggas av Fokker.

S 13

Vid den tyska invasionen av Frankrike stoppade den franska regeringen en leverans till Sverige av 12 st beställda flygplan Breguet Bre 694 (S 10) och det beslutades därför att den första omgången av 12 flygplan Fokker G.1a skulle bli spaningsflygplan med beteckningen S 13.

De första 12 flygplanen G.1a beställdes därför om och skulle förses med glaskupoler (kallade ”badkar”) där en tredje besättningsmedlem kunde sitta och spana. Beväpning skulle likna B 26 men 2 av de 13,2 mm akan m/39 kanonerna skulle ersättas med 8 mm ksp m/22. Glaskupolerna kunde också tas bort och ersättas med ett bombrum.

Men precis som för B 26 levererades dock inga flygplan S 13 till Sverige pga invasionen av Nederländerna.

---

Källor:
Wikipedia
military-history.fandom
fokkerg-1.nl
web.archive.org: fokkerg-1.nl
IPMS Stockholm
F) = Alternativefinland
?) = Olika uppgifter finns

Uppdaterad: 2025-01-23